- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1471-1472

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lur ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1471

Lur-Lurö skärgård

1472

flera leder, som hopfogades väl på olika sätt. En
lur i Köpenhamns nationalmuseum mäter 2,38 m. i
längd. Tjockleken i lurarnas gods är l-1,6 mm.

Fig, 1. Bronslur, funnen i dansk torfmosse.
(Under ses munstycket.)

De omfatta de första 12 "naturtonerna" i 3*/2 oktaver,
och denna rad kan ytterligare utvecklas till 22, om
de harmoniska undertonerna i basen medtagas. Tonen
ligger till karaktären närmast valthorn i höjden och
altbasunen i det djupare läget. Förmodligen ha lurarna
blåsts tvåstämmigt; de ha nämligen oftast anträffats
parvis och då noga stämda i samma tonhöjd. Lurarnas
användningssätt

Fig. 2. Lurblåsare, hällristning i Bohuslän.

framgår af en hällristning i Bohuslän (fig. 2). Jfr
Angul Hammerich, "Studier över bronzelurerne" (i
"Aarböger for nordisk oldkyndighed osr hist.", 1893),
och S. Muller, "Vor oldtid" (1897). - b) Urgammalt, af
furuspjälor hopfogadt och näfver-klädt blåsinstrument
af långsmal, vanligen konisk form och ända till l-2
m. långt, hvilket begagnas af vallhjonen i Sverige,
Norge och Finland, dels till signalering, dels till
frambringande af melodier och

Fig. 8. Lur(vallhorn) från Dalarna. (Nordiska
museet, Stockholm.)

’ ’låtar". Instrumentet kallas ock vallhorn
(se d. o.). Tonerna äro "naturtoner"
(jfr Horn 2). Äfven krumlurar (dubbelböjda
o. s. v.) förekomma. Se äfven Spelmanstäflingar. -
2, Med. Se Hörlur. - 3. Sjöv. Se Mistlur.
1. T. J. A. E. F-t.

Lur, socken i Göteborgs och Bohus län, Tanums
härad. 10,500 har. 2,009 inv. (1910). Annex till
Tanum, Göteborgs stift, Vikornas norra kontrakt.

Luray-grottan [lorei’-], en 1878 upptäckt stor
kalkstensgrotta i nordamerikanska staten Virginia,
Page county, nära byn Luray. Den är rikare på
droppstensbildningar, stalaktiter och stalagmiter,
än någon annan känd g;rotta, och dessa erbjuda med
sina skiftande färger (rödt, gult, blått, brunt och
snöhvitt) en ytterst praktfull anblick. Strömmar och
källor finnas ej, men däremot hundratals bassänger med
mycket rent vatten, hvars höjd växlar efter årstiderna
och som tyckes sakna allt animaliskt lif. Temperaturen
är 12,2° C. liksom i Mammuthålan i Kentucky. Luften är
mycket ren, och man har i terapeutiskt syfte pressat
in densamma i det närbelägna Limairsanatoriet. Den
del af grottan, som är tillgänglig för besökande
(18-20 tusen årligen), har elektrisk belysning.
(J- F. N.)

Lure [lyr], arrondissemangshufvudstad i
franska dep. Haute-Saöne (Franche-Comté),
nära Ognon, en biflod till Saöne. 5,178
inv. (1901). College. Textilindustri.
J. F. N.

Lurendreja (af Hy. lur renare j en), smuggla.

Lurer, folkstam. Se Kurderna, sp. 307, och L u r is
t a n.

Lurgan [15’ggn], stad i irländska grefsk. Armagh,
prov. Ulster, s. om Lough Neagh, 32 km. v. s. v. om
Belfast. 11,782 inv. (1901). Linneindustri.

Lur; Buzurg, L. K u t s c h i k. Se L u r i s t a n.

Luristan, provins i västra Persien, emellan
Kirmanschahan i n. och Arabistan i s., Irak Adjemi
i ö. samt turkiskt område i v. Landet är ett bergigt
och ännu föga kändt högland kring mellersta och öfre
Kercha. Mellan Zagrosbergens parallella kedjor ligga
flera fruktbara slätter, vattnade af tillflöden
till Kercha, Kanin och Disful, L:s viktigaste
floder. Omkr. 39,000 kvkm. Den södra delen kallades
förr Luri Buzurg ("Stora L."), nu till hufvudsaklig
del bebodd af bachtijarer, norra delen var känd under
namnet Luri Kutschik ("Lilla L."), bebodt af lurer,
som anses vara Persiens urinvånare, med en blandning
af semitiskt blod. Deras språk är en dialekt af
persiskan och skiljer sig föga från kurdiskan. I
likhet med kurderna ha lurerna rofgiriga vanor,
ett oroligt och obändigt lynne samt motvilja för
ett bofast lefnadssätt. De bo i tält och idka
boskapsskötsel. För jordbruk hysa de förakt och
öfverlämna åt sina kvinnor jämte annat gröfre arbete
att sköta det obetydliga jordbruk de ha. Männen
däremot befatta sig icke med något nyttigt arbete och
gå ständigt beväpnade, alltid redo till plundring. De
oupphörliga fejderna mellan stammarna göra landet
osäkert, och invånarnas uppror mot centralregeringen
ha ofta förorsakat fullständigt afbrott i förbindelsen
emellan de särskilda distrikten. Ehuru till namnet
muhammedaner af schiiternas sekt, visa lurerna
föga vördnad för Muhammed och koran. Stora L. var
en oberoende stat under Fazlevich-atabegerna
1160–1424, och dess hufvudstad var Idaj, nu ruinhögar vid
Malamir (Amir), omkr. 100 km. s. ö. om Schuschter.
(J. F. N.)

Lurlei flörlaj]. Se L o r e l e i.

Lurö kloster. Se Lurö skärgård.

Lurön. Se Lurö skärgård.

Lurö skärgård, en i Vänern mellan Värmlands-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0796.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free