- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1493-1494

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luther ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folkprofeten. Landsfurstarna, som kufvat upproret,
sedan riksregeringen visat sin vanmakt, togo ledningen
äfven på det religiösa området, och protestantismens
sak förknippades i Tyskland med partikularismens;
"cujus regio, ejus religio" (se d. o.) blef ledande
grundsats. L. själf och hans medhjälpare tvungos att
gentemot alla upplösningstendenser koncentrera sig
på det närmast liggande, en fast kyrklig ordning
och ren lära. Individualismen måste vika för
samhällsintresset. L. arbetade ock under 1520-talets
senare hälft oförtrutet på att nybygga en evangelisk
menighet i Sachsen. Redan 1525 begynte han ordinera
evangeliska präster; hans viktigaste insatser voro
initiativet till och deltagandet i de framtidsdigra
visitationerna 1527–29 (se Konsistorium), nya
menighetspsalmer (Ein’ feste burg, sannolikt 1528)
samt den evangeliska folkfostrans grundläggning genom
stora och lilla katekeserna 1529 (se Katekes). –
Midt under stridsbullret hade han ock i grund
krossat den katolska celibatuppfattningen genom att
13 juni 1525 "djäfvulen till trots" ingå äktenskap med
f. d. nunnan i Nimpschs kloster Katarina von Bora (se
d. o.). L. fick ock 1526 hela klostret som sin bostad
och höll ett ovanligt gästfritt hus, där frisk humor
och kristen lifsåskådning väl trifdes samman. L:s
oförbehållsamma ordande om allt möjligt började från
1531 af beundrande studenter vid bordet upptecknas;
och ur dessa mer eller mindre dåliga referat växte
efter L:s död de berömda Tischreden (bordssamtal)
fram. Bekant är ock L:s rörande vackra förhållande
till sina barn (inalles 5 stycken, af hvilka sonen
Hans öfverlefde honom). Sitt skriftställarskap bedref
L. fortfarande med oerhörd kraft (sammanlagdt mer än
350 tryckta skrifter, ett större antal än någon annan
religiös författare i kristenheten alstrat). Därtill
kommo hans kolossala korrespondens och hans ifriga
verksamhet som vetenskapsman, föreläsare, predikant,
själasörjare, rådgifvare åt hög och låg etc. Häraf
framgår f. ö. redan fysiologiskt sedt omöjligheten
af det vanliga katolska påståendet, att han varit
hemfallen åt dryckenskap och otukt, ett påstående, som
dessutom saknar hvarje verkligt bevis och motsäges
af alla ej vantolkade fakta.

Efter bondeupproret framträdde i ljuset den från
början förefintliga olikheten i L:s och Zwinglis
(se denne) religiösa grundåskådning, och under de
gifna förhållandenas tryck koncentrerade den sig i
strid om nattvardsläran. Den började därmed, att L. i
dec. 1524 skref sin ofvannämnda, mot Karlstadt riktade
"Wider die himmlischen propheten" etc. Då Zwingli
1525 ej utan påverkan från Karlstadt och nederländaren
C. Hoen fullt utbildat sin nattvardslära, kom L. att
nästan identifiera den schweiziska reformationen
med "svärmeandarna", och striden bröt ut öfver
hela linjen. L:s viktigaste skrifter i denna voro
Dass diese worte ... noch feststehen, wider die
schwarmgeister
(1527) och hans
"stora bekännelse om nattvarden" (1528).
Hans religiösa intresse var fasthållandet af, att
nattvarden är ett Guds handlande med människan, ett
verkligt nådegifvande; men när han skulle förklara,
hur Kristi reala närvaro i nattvarden skedde, fördes
han genom reminiscenserna från sin nominalistiska
skolastik till ubikvitetsläran, ja till den grekiska
uppfattningen af

en inverkan på den troendes kropp till odödlighet;
detta sistnämnda bortföll dock sedermera åter
hos L. På uppdrag af kurfursten utarbetade ock
L. med vänners hjälp de mot Zwingli riktade 17
bekännelseartiklar, hvilka kommit att gå under
namn af Schwabachartiklarna och som utgöra det
första egentliga förarbetet till augsburgiska
bekännelsen. Den hotande politiska situationen
förde den från sitt land fördrifne Ulrik af
Württemberg och landtgrefven Filip af Hessen
att söka medla fred mellan protestanterna; och
genom hjälp främst af Strassburgteologen Butzer
(se d. o.) kom slutligen ett religionssamtal till
stånd i Marburg i okt. 1529. Den traditionella
uppfattningen är, att förhandlingarna där, trots
schweizarnas tillmötesgående, strandade genom L:s
envishet och ofördragsamhet; nyaste forskningar
(främst v. Schuberts) synas emellertid visa, att L. i
verkligheten var den mest tillmötesgående och att
det var Zwingli, som förhindrade full enighet. Man
nådde dock ett stort resultat, ett fredligt
erkännande af hvarandra, i de af L. författade
Marburgartiklarna, en förmildrande omarbetning af
"Schwabachartiklarna". Det var ej religionssamtalet
i Marburg, utan den inskränkt fanatiske kurfurst
Johans af Sachsen manipulationer vid de politiska
förbundsförhandlingarna i Schwabach-Schmalkalden
mot slutet af 1529, som definitivt refvo sönder
protestantismen i två olika religioner. (Om olikheten
i åsikter i vissa kardinalfrågor mellan L. och
Calvin se Calvin.) Till riksdagen i Augsburg 1530
kunde L. som aktförklarad ej medfölja, utan fick
stanna på fästet Koburg, hvarifrån han dock öfvade
inflytande på förhandlingarnas gång och utformningen
af första delen i den lutherska bekännelsen, liksom
han och hans vänner redan i mars 1530 utarbetat den
redogörelse för skiljepunkterna mellan lutherdom
och katolicism, hvilken är känd under namnet
Torgauartiklarna och som sannolikt väsentligen
är identisk med andra delen af augsburgiska
bekännelsen. Gentemot det efter Augsburgriksdagen
bildade Schmalkaldiska förbundets sträfvan att genom
politisk maktutveckling stödja reformationsverket stod
L. med sitt centralt religiösa intresse afböjande,
äfven om han genom påverkan från de sachsiske och
hessiske juristerna uppgaf sin ståndpunkt från 1530,
att yttre motstånd mot kejsaren vore otillåtet, äfven
om denne sökte med våld undertrycka reformationen. I
öfrigt betecknar 1530-talet L:s kanhända mognaste
religiösa verksamhet. Hans ställning i Wittenberg
var fortfarande densamma: professor vid universitetet
och vikarierande pastor vid stadskyrkan (kyrkoherde
Bugenhagen var mest ute på organisationsresor). 1531
begynte L. sin yppersta föreläsningsserie,
öfver Galaterbrefvet, hvilken räckte till 1535,
då den sammandragen utkom af trycket i hans stora
kommentar till Galaterbrefvet
; den innehåller L:s
hufvudframställning af frälsningsläran. Sedan tog han
upp en på teologiskt innehåll rik föreläsningsserie
öfver 1:a Mosebok
, hvilken med många afbrott varade
till kort före hans död. 1532 höll han under en
längre sjuklighetstid i sitt hem de predikningar,
hvarur huspostillan framgick. 1534 kunde han
ändtligen med flera medarbetares hjälp föra hela
bibelöfversättningsverket
till fullbordan. Då Karl
V:s plan på ett allmänt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0807.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free