Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lux - Lux - Luxation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI
Lux, lat., ljus.
Lux, svenskt aktiebolag med ett aktiekapital af 3,750,000 kr. (1912), bildades 1901 af filos, doktor Sven Carlson för att exploatera
en af honom jämte verkmästaren H. Rustige som konstruktör utarbetad fotogenglödljuslampa för ytterbelysning. Två hufvudtyper förekomma: 1)
trycklampor (fig. 1), i hvilka trycket åstadkommes
genom flytande kolsyra eller komprimerad luft,
och 2) själftrycklampor (fig. 2), s. k. autolux-lampor,
utan öfvertryck. (Se vidare Glödljus, sp. 1354.)
Bolagets fabriker äro belägna på ön Lilla Essingen vid Stockholm och i Riga. Luxlampan har vunnit spridning öfver hela jorden till belysning
af bangårdar, villasamhällen m. m. Imitationer med
olika namn finnas i marknaden.
Luxation (lat. luxatio, vrickning), med. Något svenskt
ord, som fullt motsvarar "luxation", finnes ej,
ty med "ledvrickning" förstås äfven mindre rubbningar
i ledgångarna. Vanligen säger man, att en arm, ett ben
o. s. v. är "ur led". För att en
vrickning skall vara verklig luxation, fordras,
att båda ledytorna i en led fullständigt lämnat
hvarandra. Alla människokroppens ledgångar kunna
luxeras. Detta sker lättast med dem, som ha de
friaste rörelserna, da s. k. kul-lederna, såsom
öfverarmen och låret, hvaremot de leder, som medge
endast obetydlig rörelse och endast i en riktning,
långt svårare rubbas, såsom fot- och handleden,
äfven knäleden. Vanligast inträffar luxationen på en
gång och till följd af ett yttre våld, men icke ett
sådant, som träffar leden direkt, ty då uppkommer ej
vrickning, utan brott. Våldet skall verka så, att den
ena parten förvandlas till en häfstång, hvars ända
liksom kränges ur sitt läge. Så sker vid ett fall med
utsträckt arm eller ben. Äfven kotorna i ryggen och
halsen kunna bringas att lämna hvarandra, och en sådan
skada är af den svåraste betydelse, beroende därpå,
att ryggmärgen vanligen i sådana fall klämmes eller
slites. Döden följer ögonblickligen, om luxation
inträffar emellan första och andra halskotan. - Den
missbildning, som uppkommer till följd af en luxation,
är vanligen så betydlig, att äfven i läkarkonsten
alldeles oförfarna personer lätt igenkänna skadans
art. Vanligen blir extremiteten fastläst i en ovanlig
ställning, men hänger icke slappt ned, såsom vid
benbrott. Understundom kan det dock kräfva rätt
mycket skarpsinne och erfarenhet att skilja mellan
luxation och benbrott; och misstag i detta hänseende
äro bedröfliga till sina följder, i hvilken riktning
de än gått. Har man tagit ett verkligt brett för en
luxation, så försöker behandlaren att draga den
skadade delen i led, och ibland nyttjas därvid en
energi, som för den stackars patienten ej kan vara
annat än olvcksbringande. Har man åter misstagit sig
på det sätt, att man ej igenkänt luxationen, utan tror
på ett brott eller någon annan skada, då underlåtas de
för luxationens afhjälpande nödiga åtgärderna. Detta
äfvenledes till patienternas skada, ity att efter en
tid, längre eller kortare för de olika ledgångarna,
det luxerade benet fastnar i det oriktiga läget, ej
vidare kan riktas in ("reponeras"), och den sjuke
förblir en krympling för sitt återstående lif. -
Att rikta in en ledvrickning var före kloroformens
upptäckt ett lika svårt som för den skadade plågsamt
företag.
17 b. l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
