Print (PDF) - On this page / på denna sida - Luxembourg, François Henri de Montmorency-Bouteville - Luxembourggalleriet, Luxembourgmuseet. Se Luxembourgpalatset - Luxembourgpalatset - Luxemburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luxembourggalleriet-Luxemburg
XV:s tid. Hon var en förtrogen vän
till J. J. Rousseau (se denne).
E. A-t.
Luxembourggalleriet [lyksäbör-], L u x e
m-bourgmuseet. Se Luxembourgpalat-set.
Luxembourgpalatset [lyksäbör-] i Paris, beläget
icke långt från Seines vänstra strand, uppbyggdes
1615-20 af Salomon Debrosse på Marias af Medici
föranstaltande. På platsen stod förut ett större
enskildt hus, tillhörigt hertigen af Luxembourg-Piney
(däraf palatsets namn). Palatset
Fig. 1. Lu:
:äd-
:embourgpalatsets fasad åt Luxembourgträcl
gården.
(fig. 1) är byggdt i fransk renässans, ehuru vissa
delar erinra om trädgårdsfasaden i Palazzo Pitti
i Florens. Hufvudfasaden mot n. består af tre
paviljonger, sammanbundna af gallerier. Palatset
ombyggdes delvis 1804 och 1836-44. Det nyttjades som
fursteboning ända till revolutionen 1789, gjordes af
konventet till statsfängelse (1792) och blef 1795
säte för Direktoriet. Under första kejsardömet var
palatset lokal för senaten, därefter, till 1848,
för pärskammaren, och sådan 1852 är det
Fig. 2. Senatens sessionssal i Lnxembourgpalatset.
ånyo senatspalats (jfr fig. 2), med det undantag,
att 1871-79 Seine-prefekturens byråer voro inrymda
där. Palatset har flera ståtliga och praktfulla
interiörer från Marias af Medici och senare tid,
med plafond- och väggmålningar. "La grande ga-lerie"
i första våningen dekorerades af Kubens med den följd
delvis allegoriska målningar till drottningens ära,
som nu finns i "Rubenssalen" i Louvre. L. omges af
en stor och präktig, stämningsfull park, "le jardin
du L.", med terrasser, fontäner ("Medicifontänen")
och en mängd gamla och mc-dprna skulpturverk, bland
do srnaro åtskilliga mo-
nument, resta öfver skalder och konstnärer
(\Vat-teau, George Sand, Delacroix m. fl.). I
parken li<nrer Luxembourgmuseet, som intill 1885
var inrymdt i själfva palatset, men då flyttades
till ett orangerihus, som utvidgades, men som från
första början var otillräckligt. F. n. ombygges det
närbelägna och rymliga seminariet vid S:t Sulpice
till lokal för museet 1. Luxembourggalleriet. Detta
omfattar af staten förvärfvade konstverk af lefvande
konstnärer, franska och utländska. Tidigast
ett 10-tal. år efter mästarnas död pläga
deras verk öfverflyttas till Louvre eller till
provins-museer. Till följd af nu rådande trångboddhet
äro många af museets konstverk magasinerade eller
sända till andra lokaler. En radikal nygestaltning
af museet väntas i förening med den stundande
förflyttningen. Senaste katalog (utan årtal,
omkr. 1900) omfattar 1,254 nummer (målning, teckning,
skulptur, gravyr, medaljer, objets d’art): sedan dess
har samlingen ökats betydligt. Jfr L. Bénédite, "Le
musée national du Luxembourg" (1894), och A. Hustin,
"Le palais du L." (1904). (G-g N.)
Luxemburg [10’ksemborg], fordom grefskap och
s?nare hertigdöme i västra Tyskland på gränsen mot
Nederländerna, hörde efter 1815 som storher-tigdöme
till Tyska förbundet, men delades vid fördraget
i London 19 april 1839 mellan Nederländerna och
Belgien. Den till Nederländerna förr hörande delen
bildar
1. StorhertigdömetL., som genom Londonfördraget 11
maj 1867 förklarades för ett oberoende och neutralt
land. Det har formen af en likbent triangel med
spetsen riktad mot n. samt gränsar i n. och ö. till
Rhenprovinsen, i s. till Lothringen och franska
dep. Meurthe-et-Moselle samt i v. till belgiska
L. 2,586 kvkm. 259,891 inv. (1910), hvilka nästan
alla (96,4 proc.) äro katoliker. Utom i några
byar vid belgiska gränsen, där vallonska talas, är
språket allmänt en plattysk munart (se "Wörterbuch
der luxemburgischen mundart", 1906, och Welter,
"Die dichter der luxemburgischen mundart", s. å.);
dock begagnas franskan nästan utan undantag vid
deputeradekammarens öfverläggningar, vid domstolarna
och i förvaltningen. Landet är kuperadt. Norra
delen är en skogrik, af många dalar genomdragen
platå. Ösling 1. Eisling, som bildar en öfvergång
från lothringska berglandet Ardennerna till Eifel och
stiger till 565 m. Södra delen, det fruktbara G u 11
a n d, är af mesozoisk ålder, medan det ofruktbara
norden är devoniskt. Stenkol saknas alldeles,
men på järnmalm (s. k. minette-malm) finnes stor
rikedom. Utom Chiers, som är biflod till Maas,
flyta vattendragen till Mosels biflod Sauer, som
fr. v. till ö. strömmar genom landet. Klimatet är
i n. rått, med snörika vintrar och svala somrar, i
s. mildare (staden L. har i årsmedeltemperatur 9,8°);
nederbördsmängden är 745 mm. Nära hälften (46,5
proc.) af hela området är åkerjord, 1/3 skog, 10,5
proc. ängsmark och 0,5? proc. vinberg, de senare mest
vid Mosel och Sauer, hvilka lämna i goda år 60,000
hl. Boskapsskötseln är betydlig, goda nötkreatur och
hästar exporteras. F. ö. sysselsätter sig befolkningen
mest med industri och bergsbruk. 1909 brötos 5,8
mill. ton järnmalm, 34 masugnar smälte 1,6 mill. ton
tackjärn, 10 järngjuterier tillverkade 15,450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
