Print (PDF) - On this page / på denna sida - Luxemburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luxemburg
8
ton gjutjärn, 5 stålverk 535,000 ton stål. Mycket
malm, järn och stål exporteras. Jämte järnhandtering
drifves tillverkning af läder, väfnader, handskar,
papper, socker, fajans m. m. L. tillhör tyska
tullföreningen sedan 1842. Järnvägarna hade 1910
en längd af 529 km. Af undervisningsanstalter har
L. ett ateneum (se nedan, staden L.), 3 gymnasier, 2
lärarseminarier och prästseminarium, landt-bruksskola
samt omkr. 830 folkskolor (skoltvång sedan 1881). -
Enär tronföljdsordningen i L. icke är densamma som
i Nederländerna, skildes L. eftsr konung Vilhelm
III:s död (23 nov. 1890) från förbindelsen med
Nederländerna och öfvergick till följd af 1783 års
arfförening till storhertig Adolf, förut hertig af
Nassau. Författningen af 9 juli 1848 (med senare
ändringar) är monarkisk. Enligt vallagen af 22
juni 1901 består deputeradekammaren af 53 för 6
år genom direkta val kantonsvis utsedda ledamöter
(l på 5,000 inv.), af hvilka hälften afgår hvart
tredje år. För valbarhet fordras liksom för valrätt
minst 25 års ålder samt att betala minst 10 frcs i
direkt skatt. - Statsinkomsterna beräknadös för 1911
till 18,5 mill. frcs och statsutgifterna till 19,9
mill. frcs; statsskulden uppgår till 12 mill. frcs
utom en sväf-Yande skuld för extraordinarie arbeten
mot skatt-kammarförbindelser, hvilken enligt la2: af
1907 icke får öfverstiga 11,ss mill. frcs. Krigsmakten
består af l kompani gendarmer (2 officerare och
145 man, förlagda på 33 stationer) samt l kompani
frivilliga (6 off., 140 ä 170 man). De frivilliges
antal kan i undantagsfall höjas till 250 man. För
rättskipningen gäller code Napoleon. En högsta
domstol finnes i hufvudstaden; d3ssutom finnas 2
krets-domstolar (Luxemburg och Diekirch) och 12
fredsdomare (en i hvarje kanton). L. är indeladt
i staden L. och de tre distrikten Diekirch,
Greven-macher och L. Mynt- och måttsystemen äro de
franska. Landsfärgerna: rödt, hvitt, blått. Flaggan
har horisontala ränder i dessa färger. Vapnet är en i
silfver och blått randad sköld med ett upprättståends
krönt rödt dubbelsvansadt lejon. Ordnar: Ekkroneorden,
N^ssauitiska husorden Gyllne lejonet samt Adolfs
af Nassau militär- och förtjänstorden. Hufvudstad
är stad01 L. Litt.: Bartholeyns, "Le grandduché de
Luxembourg, monographie illustrée" (191’ .
2. Belgisk provins, omfattar den
genom Londonkonferensen 1839 från det forna
storhertig-dömet L. afskilda västra delen, som bildar
sydöstligaste hörnet af Belgien och gränsar i ö. till
storhertigdömet L., i s. till Frankrike, i v. till
belgiska prov. Namur och i n. till Liége. 4,418
kvkm. 234,252 inv. (1910). Prov. är till större
delen en skogig högslätt, genomskuren af breda och
djupa floddalar, af hvilka dock flera om sommaren
delvis sakna vatten. De viktigaste floderna äro
Semoy i s. och Ourthe in., båda bifloder till Meuse
(Maas). Jordbruket är föga gifvande. Däremot äro
mineraltillgångarna (järn, bly och zink) mycket
stora. Invånarna tala i allmänhet franska, med
blandning af en vallonsk och plattysk munart på östra
gränsen. Hufvudstad är A r l o n.
Historia. Landet Luxemburg har sitt namn efter dsn af
romarna anlagda borgen Liitzelburg, omkring hvilken
staden L. uppstod. En grefve Sieg-fried af Ardennerna
kom 963 i besittning af denna
borg och gjorde den till medelpunkt för sina i Wawer-,
Mosel- och Ardennergau spridda besittningar. Med
Konrad II, åttonde grefven af L., utslocknade 1136
på manssidan det ardennisk-luxemburgska huset, och
L. öfvergick till Konrads kusin, grefve Henrik af
Namur, samt därefter genom gifte till Valram IV,
hertig af Limbur g och markgrefve af Arlon. Dennes
son Henrik blef stiftare af den andra luxemburgska
linjen, till bvilken hörde bl. a. romerske kejsaren
Henrik VII, dennes son Johan den blinde af Böhmen samt
sonson kejsar Karl IV och som utslocknade med kejsar
Sigismund 1437. 1354 blef L. upphöjdt till hertigdöme,
förenades 1444 af Filip den gode med Burgund samt
kom med detta 1477 till huset Habs-burg-österrike
och 1555 till Spanien, ehuru det som en del af
burgundiska kretsen räknades till Tyska riket. I
pyreneiska freden (1659) erhöll Frankrike södra
delen (Thionville, Montmédy, Damvilliers m. m.),
och genom freden i Utrecht (1713) fick Österrike
det öfriga. 1795 eröfrades L. af Frankrike och af
träddes 1797 till detta land, i hvilket det bildade
dep. Les Förets. Genom Wienkongressen förvandlades
L. 1815 till en särskild stat i Tyska förbundet med
titeln storhertigdöme och tilldelades konung Vilhelm
I af Nederländerna som ersättning för förlusten
af hans nassauska arf-land; dock skulle staden
och fästningen L. vara tysk förbundsfästning och
erhöll en garnison af 6.000 man. Vid utbrottet af
den belgiska revolutionen 1830 slöt sig hela L. utom
förbundsfästningen till rörelsen och förklarades af
den provisoriska regeringen i Bruxelles 28 okt. 1830
för en del af Belgien. Genom Londontraktaten
(19 april 1839) afskildes västra delen från
storhertigdömet och förenades med Belgien, hvaremot
Tyska förbundet och konung Vilhelm fingo ersättning i
delar af Limburg. Återstoden af L. förenades icke med
Nederländerna, utan skulle förvaltas som en särskild
stat och erhöll 1841 en författning, som ändrades
1848 och 1856. Genom Tyska förbundets upplösning
(1866) blef L. själfständigt, ehuru det kvarstod i
tyska tullforeningen och fortfarande hade preussisk
besättning i staden L. Då Preussen likväl trots Tyska
förbundets upplösning vägrade-ätt draga sina trupper
ur fästningen och ej heller godkände ett 21 mars
1867 mellan nederländske konungen Vilhelm III och
Napoleon III afslutadt fördrag, hvarigenom landet
såldes till Frankrike, sammanträdde en konferens
i London, där utom stormakterna Nederländerna och
Belgien voro representerade. Där förklarades 11 maj
1867 L. neutralt under de undertecknande makternas
kollektiva garanti, och det beslöts, att Preussen
skulle återkalla sina trupper och fästningen
slopas. Detta senare skedde dock först 1872. (Jfr
Matschoss, "Die kriegsgefahr von 1867. Die Luxemburger
f ra ge", 1908.) Om storhertigdömets skilsmässa
från Nederländerna 1890 är ofvan taladt. Storhertig
Adolf (se d. o., sp. 186) efterträddes vid sin död
17 nov. 1905 af sonen Vilhelm (f. 22 april 1852),
som i sitt äktenskap med infantinnan Maria Anna
af Portugal (f. 1861) hade endast döttrar. Hans
äldsta dotter Maria förklarades därför genom
grundlagsändring 10 juli 1907 för tronarfvinge. Under
storhertigens långvariga sjukdom förordnades genom
deputeradekammarens baslut 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
