Print (PDF) - On this page / på denna sida - Luynes, Charles d'Albert - Luynes, Charles Philippe d'Albert - Luynes, Honoré Théodoric Paul Joseph d'Albert - Luzán, Ignacio de - Luzern, bot. Se Medicago - Luzern 1. Kanton i mellersta Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Luzån-Luzern
snart dennes gunst under hans minderårighet genom att
dressera jaktfalkar åt honom. Han organiserade med
konungens medgifvande den komplott, som resulterade i
mordet på marskalk d’Ancre (1617), och blef därefter
dennes efterträdare som allenarådande gunstling. Han
slog under sig d’Ancres stora efterlämnade
förmögenhet. Som faktisk ledare af regeringen
ådagalade han prof på en viss statsmannamässig
be-gåfning. Han återkallade Henrik IV :s ministrar,
Villeroy, Jean-nin och Sillery, sökte stärka
konungamakten i det inre mot revolterande stormän och
hu-genotter och var härutinnan en föregångare till
Richelieu. Han sökte bryta förbindelserna med Spanien,
närmade sig England och slöt förbund med Venezia
och Savojen. Men intriger vid hofvet och hans egen
snikenhet minskade hans makt öfver konungen. Dock
blef han 1619 hertig af L. och 1621 konne-tabel
och storsigillbevarare. Under ett fälttåg mot
protestanterna i södra Frankrike intog han Saint-Jean
d’Angély, men hade motgång vid Montauban och ådrog
sig vid belägringen af Monheur en häftig feber, som
efter få dagar bortryckte honom till glädje för folket
och stormännen och föga saknad för konungen. L. var
gift med den sedermera som hertiginna af Chevreuse
(se d. o.) bekanta Marie de Rohan-Montbazon. Litt.:
Cousin, "Le duc et connétable de L." (1861-63),
och B. Zeller, "Études sur le XVII-.e siécle" (1880).
2. Charles Philippe d’Albert, hertig af L., den
föregåendes sonsons sonson, f. 1695, d. 1758, äktade i
sitt andra gifte Marie Brulart, änka efter markisen af
Charost. Som drottning Maria Leszczynskas hofdam
och förtrogna skaffade hon sin make inträde i
den intimare franska hof kretsen. Han upptecknade
därunder med noggrannhet och opartiskhet sina
Mémoires (utg. 18GO-65, i 17 bd).
3. Honoré Théodoric Paul Joseph d’Albert,
hertig af L., den föregåendes sonsons sonson,
arkeolog och numismatiker, artist och tekniker
(förbättrade ståltillverkningen), f. 18 2,
d. 1867, blef 18 K) medlem af Franska institutet,
satt 1848 i konstituerande församlingen, 1849
i den lagstiftande och hölls efter prins Louis
Napoléons statskupp (2 dec. 1851) nå?on tid fängslad.
L. var en rik grandseigneur med öppen hand för allt,
som föll inom hans intressesfär. Den ryktbara
Esmuna-zar-sarkofagen från Sidon i Louvre är en
gåfva af L. Bland hans arbeten märkas Métaponte
(18’">6), Description de quelques vases peints (1840)
och bssai sur la numismalique des Satrapies et de
la Phénicie (1846). Ur hans kvarlåtenskap
offentliggjordes Voyage d’exploration å la
Mer morte (1871 -75), beskrifningar af den-
af honom ledda och bekostade expeditionen af
franska vetenskapsmän till Heliga landet. 1.
E. A-t. 2-B. (E. A-t.)
Luzån [lotha;n], Ignacio de, spansk förfat-
tare och lärd, f. 1702 i Zaragoza, d. 1754 i Madrid,
förvärfvade doktorsgrad vid universitetet i Catania
(Italien) och egnade sig åt diplomatbanan. L. var i
besittning af vidsträckt lärdom, och hans till ett
60-tal uppgående arbeten omfatta filosofi, metafysik,
retorik, filologi, estetik, politik m. m. L:s sträfvan
att rensa tidens fördärfvade smakriktning förberedde
ett litterärt uppsving, och hans lyrik utmärker sig
för elegans och harmoni. L:s beundran för Boileau
gaf närmaste upphof till La poética 6 reglas de la
poesia en general y sus prin-cipales espedes (1737
o. 1789), som dock icke är någon imitation, men
fastställde den fransk-klassiska smaken inom spanska
litteraturen. Ett burleskt poem, La giganteina, och
en satir öfver tidens predikosätt, La gatomiomaquia,
vunno stort bifall. L. var led. af Spanska akad. och
af många lärda samfund. I Rivadeneiras "Biblioteca
de au-tores espanoles", bd 61, finnes en del af hans
arbeten, och hans namn är intaget i bpanska akad:s
"Catålogo de autoridades de fa lengua". Ad. H-n.
Luze’rn, bot. Se Medicago.
Luzern [lotsä;rn]. 1. Kanton i mellersta Schweiz,
begränsad i ö. af kant. Aargau, Zug och Schwyz,
i s. af Unterwalden, i v. af Bern och i n. af
Aargau. 1,501 kvkm. Större delen af kant. tillhör
det lågbergiga nordvästra Schweiz och består mest
af odlad mark. L. har endast en större alpdal, E
n 11 e b u c h (se d. o.), där boskapsskötsel är
hufvudnäring. Intet af L:s berg når snögränsen;
det högsta är Rothhorn (2,353 m.), i sydligaste
delen af kantonen, dst mest bekanta Pilatus (2,132
m.) på gränsen emellan L. ’och Unterwalden. Sjöarna
Sempach och Baldegg, en del af Vier-waldstättersjön
samt flera mindre sjöar ligga inom kant. och
ha aflopp till Åar. Hufvudlloden är RPUSS, från
Vierwaldstättersjön. Dess viktigaste tillflöde
är Kleine Emme, som vattnar Entlebuch och dess
bidalar. Till Åar flyta Wiffger och Suhr, den senare
från Sempachsjön. 91,5 proc. af arealen äro produktiv
mark, hvaraf 1,064 kvkm. äng, åker och trädgårdsland,
0,i? kvkm. vinland och 309 kvkm. skog. Jordbruket
är viktigaste näringen och drifves intensivt
och rationellt. Spelt är huf-vudsädet, men äfven
råg och hafre samt i mindre grad hvete och korn
odlas. Betydande ostproduktion. - Äfven industrien är
ansenlig. L. genomdrages af flera järnvägar, hvilkas
centrum är staden L., utgångspunkten för transito1
afiken på Italien öfver S:t Gotthardsbanan. Utom
kantonsskolan i staden L. (se nedan) finnas lärar-
(i Hitz-kirch) och lärarinneseminarium (i Baldegg)
och landtbruksskola (i Sursee), kantonssjukhus
i städan L. och dårvårdsanstalt i S:t Urban,
döfstum-anstalt i Hohenrain och räddningshem i
Sonnenberg vid L. Kantonen hör jämte Solothurn och Zug
till biskopsstiftet Basel-Luirano. Invånarnas antal
var 1910 167,223, öfver 00 proc. katoliker, flertalet
tysktalande (97,s proc.), blott l,s proc. italienare
och 0,ö proc. fransmän. - Författningen (af
1875, med mindre ändringar 1882, 1890 och 1904)
är representativ-demokratisk. Stora rådet (Der
grosse rät], hvars medlemmar, l på 1,000 inv.,
väljas i 55 valkretsar för 4 år, är den lagstiftande,
regeringsrådet (Der regierungsrat) med 7 ledamöter den
verkställande myndigheten. 1910 infördes proportionell
metod vid valen till stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
