- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
11-12

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luynes, Charles d'Albert - Luynes, Charles Philippe d'Albert - Luynes, Honoré Théodoric Paul Joseph d'Albert - Luzán, Ignacio de - Luzern, bot. Se Medicago - Luzern 1. Kanton i mellersta Schweiz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snart dennes gunst under hans minderårighet
genom att dressera jaktfalkar åt honom. Han
organiserade med konungens medgifvande den komplott,
som resulterade i mordet på marskalk d’Ancre
(1617), och blef därefter dennes efterträdare som
allenarådande gunstling. Han slog under sig
d’Ancres stora
efterlämnade förmögenhet.
Som faktisk ledare af
regeringen ådagalade
han prof på en viss
statsmannamässig
begåfning. Han
återkallade Henrik IV:s
ministrar, Villeroy,
Jeannin och Sillery, sökte
stärka konungamakten
i det inre mot
revolterande stormän och
hugenotter och var
härutinnan en föregångare
till Richelieu. Han
sökte bryta förbindelserna med Spanien, närmade
sig England och slöt förbund med Venezia och
Savojen. Men intriger vid hofvet och hans egen
snikenhet minskade hans makt öfver konungen.
Dock blef han 1619 hertig af L. och 1621
konnetabel och storsigillbevarare. Under ett fälttåg mot
protestanterna i södra Frankrike intog han
Saint-Jean d’Angély, men hade motgång vid Montauban
och ådrog sig vid belägringen af Monheur en
häftig feber, som efter få dagar bortryckte honom till
glädje för folket och stormännen och föga saknad
för konungen. L. var gift med den sedermera som
hertiginna af Chevreuse (se d. o.) bekanta
Marie de Rohan-Montbazon. Litt.: Cousin, "Le
duc et connétable de L." (1861—63), och B.
Zeller, "Études sur le XVII:e siècle" (1880).

illustration placeholder


2. Charles Philippe d’Albert, hertig
af L., den föregåendes sonsons sonson, f. 1695, d.
1758, äktade i sitt andra gifte Marie Brûlart, änka
efter markisen af Charost. Som drottning Maria
Leszczyńskas hofdam och förtrogna skaffade hon
sin make inträde i den intimare franska hofkretsen.
Han upptecknade därunder med noggrannhet och
opartiskhet sina Mémoires (utg. 1860—65, i
17 bd).

3. Honoré Théodoric Paul Joseph
d’Albert
, hertig af L., den föregåendes sonsons
sonson, arkeolog och numismatiker, artist och
tekniker (förbättrade ståltillverkningen), f. 1802, d.
1867, blef 1830 medlem af Franska institutet, satt
1848 i konstituerande församlingen, 1849 i den
lagstiftande och hölls efter prins Louis Napoléons
statskupp (2 dec. 1851) någon tid fängslad. L. var
en rik grandseigneur med öppen hand för allt, som
föll inom hans intressesfär. Den ryktbara
Esmunazar-sarkofagen från Sidon i Louvre är en gåfva af
L. Bland hans arbeten märkas Métaponte (1836),
Description de quelques vases peints (1840) och Essai
sur la numismatique des Satrapies et de la Phénicie

(1846). Ur hans kvarlåtenskap offentliggjordes
Voyage d’exploration à la Mer morte
(1871—75), beskrifningar af den af honom ledda och
bekostade expeditionen af franska vetenskapsmän
till Heliga landet.

        1. E. A—t. 2—3. (E. A—t.)

Luzán [lotha’n], Ignacio de, spansk
författare och lärd, f. 1702 i Zaragoza, d. 1754 i
Madrid, förvärfvade doktorsgrad vid universitetet i
Catania (Italien) och egnade sig åt diplomatbanan.
L. var i besittning af vidsträckt lärdom, och hans
till ett 60-tal uppgående arbeten omfatta filosofi,
metafysik, retorik, filologi, estetik, politik m. m.
L:s sträfvan att rensa tidens fördärfvade
smakriktning förberedde ett litterärt uppsving, och hans
lyrik utmärker sig för elegans och harmoni. L:s
beundran för Boileau gaf närmaste upphof till La
poética ó reglas de la poesía en general y sus
principales especies
(1737 o. 1789), som dock icke är
någon imitation, men fastställde den
fransk-klassiska smaken inom spanska litteraturen. Ett
burleskt poem, La giganteina, och en satir öfver
tidens predikosätt, La gatomiomaquia, vunno stort
bifall. L. var led. af Spanska akad. och af många
lärda samfund. I Rivadeneiras "Biblioteca de
autores españoles", bd 61, finnes en del af hans
arbeten, och hans namn är intaget i Spanska akad:s
"Catálogo de autoridades de la lengua".

        Ad. H—n.

Luze’rn, bot. Se Medicago.

Luzern [lotsä’rn]. 1. Kanton i mellersta Schweiz,
begränsad i ö. af kant. Aargau, Zug och Schwyz,
i s. af Unterwalden, i v. af Bern och i n. af
Aargau. 1,501 kvkm. Större delen af kant. tillhör det
lågbergiga nordvästra Schweiz och består mest af
odlad mark. L. har endast en större alpdal,
Entlebuch (se d. o.), där boskapsskötsel är
hufvudnäring. Intet af L:s berg når snögränsen;
det högsta är Rothhorn (2,353 m.), i sydligaste
delen af kantonen, det mest bekanta Pilatus (2,132
m.) på gränsen emellan L. och Unterwalden.
Sjöarna Sempach och Baldegg, en del af
Vierwaldstättersjön samt flera mindre sjöar ligga inom
kant. och ha aflopp till Aar. Hufvudfloden är
Reuss, från Vierwaldstättersjön. Dess viktigaste
tillflöde är Kleine Emme, som vattnar Entlebuch
och dess bidalar. Till Aar flyta Wigger och Suhr,
den senare från Sempachsjön. 91,5 proc. af
arealen äro produktiv mark, hvaraf 1,064 kvkm. äng,
åker och trädgårdsland, 0,17 kvkm. vinland och
309 kvkm. skog. Jordbruket är viktigaste näringen
och drifves intensivt och rationellt. Spelt är
hufvudsädet, men äfven råg och hafre samt i mindre
grad hvete och korn odlas. Betydande
ostproduktion. — Äfven industrien är ansenlig. L.
genomdrages af flera järnvägar, hvilkas centrum är
staden L., utgångspunkten för transitotrafiken på
Italien öfver S:t Gotthardsbanan. Utom
kantonsskolan i staden L. (se nedan) finnas lärar- (i
Hitzkirch) och lärarinneseminarium (i Baldegg) och
landtbruksskola (i Sursee), kantonssjukhus i
staden L. och dårvårdsanstalt i S:t Urban,
döfstumanstalt i Hohenrain och räddningshem i Sonnenberg
vid L. Kantonen hör jämte Solothurn och Zug
till biskopsstiftet Basel-Lugano. Invånarnas antal
var 1910 167,223, öfver 90 proc. katoliker,
flertalet tysktalande (97,8 proc.), blott 1,5 proc.
italienare och 0,5 proc. fransmän. — Författningen
(af 1875, med mindre ändringar 1882, 1890 och
1904) är representativ-demokratisk. Stora rådet
(Der grosse rat), hvars medlemmar, 1 på 1,000
inv., väljas i 55 valkretsar för 4 år, är den
lagstiftande, regeringsrådet (Der regierungsrat) med 7
ledamöter den verkställande myndigheten. 1910
infördes proportionell metod vid valen till stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:28:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free