Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycopodiales, bot. - Lycopodites - Lycopodium - Lycopsis - Lycopus europæus - Lycosa, zool. - Lycostrobus - Lycurgus. Se Lykurgos - Lyda, zool. Se Sågsteklar - Lydbiskop. Se Korbiskopar - Lydd - Lydda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lycopodites-Lydda
40
terna, utmärkt genom små, vanligen spiralställda
blad och ensamma sporangier på bladens öfversida
eller i bladvecken. Klassen delas i två serier:
Lyco-podiales eligulatce (fam. Lycopodiacece),
isospora, med blad utan ligula, och
Lycopodiales ligulatce (fam. Selaginellacece,
Lepidodendracece, Sigilla-riacece,
Isoetacece), heterospora, med blad med ligula.
G. L-m.
Lycopodites Brongn., paleobot., provisoriskt släktnamn
för sådana fossila växter, som till sin yttre byggnad
öfverensstämma med de nutida släktena Lycopodium
och Selaginella och, så vidt man vet, hade sporer af
endast ett slag. A. G, N.
Lycopodium L., Lummersläktet, bot., jarm., är ett
släkte af mångåriga, ofta ref viga, mossliknande
växter, som bilda typen för fam. Ly-
Lycopodium davatum lingar, 2 sporofyll i
l,"
.-. l gren med axlika sporangiesam-med sporangie
(nedtill), 3 sporer.
copodiacece. Stammen är utdragen, ffaffellikt
delad och täckt af många, små, styfva, barrlika
blad. Spor-angierna (2 å fig.), som äro njurformiga
och öppna sig med 2 valvler, äro antingen samlade i
grenspetsarna i ax af kortare, fjällika blad eller
på blad ej olika de öfriga. L. selago L. har ej ax,
och dess stam bildar ej långa, greniga refvor, såsom
hos öfriga svenska arter. Dekokt på denna art begag-
nas till tvättning af boskapen mot ohyra; däraf
det svenska namnet l o p p l u m m e r. De öfriga
långref-viga arterna, särskildt L. davatum (se
fig.), användas till fiätning af dörrmattor, och
denna användning har förskaffat dem benämningen
mattgräs. Alla lummerarter äro ständigt gröna och
växa i skogs-och fjälltrakter, här och där tämligen
ymnigt. En art, med det svenska namnet jämna,
L. compla-natum L., har på de sterila grenarna
korsvis motsatta blad af två olika slag. Det
egendomliga utseendet hos dessa ständigt mörkgröna
eller blågröna, sterila grenar har föranledt,
att jämna ganska ofta af allmogen afplockas
under vintern och utbjudes till salu i de större
städerna som ett vackert vintergrönt. Rörande
de för medicinskt och farmaceutiskt ändamål
använda sporerna (3 å fig.) se Ni k t.
O. T. S. (G. L-m.)
Lyco’psis L., örtsläkte af fam. Borraginacece,
skildt från det närstående släktet Anchusa genom
böjdt kronrör. I Sverige förekommer allmänt som
åkerogräs L. arvensis (Anchusa arvensis), en 10-
50 cm. hög, mycket sträf ört med vågigt tandade blad
och ljusblåa blommor. G. L-m.
Ly’copus europäus L., A n d o r n, Strandklo, bot., en
på våta ställen växande ört af fam. Labiatce. Stjälken
är upprätt, ända till l m. hög, hårig, med motsatta,
parflikiga, groft sågade blad, i hvilkas vinkel
sitta mycket täta, kransvis ställda samlingar af
små hvitröda blommor. Dessa ha nästan regelbundet
fyrflikig krona och 2 ståndare. Den torkade
örten var förr upptagen i farmakopéerna under
namnet herba marrubii aquatici och är än i dag
uti Italien ett folkmedel mot frossan, hvilket
gett anledning till namnet k i n a - ö r t. örten
har varit mycket rekommenderad som verksam mot
lif-moderblödningar. Dess saft ger en vackert svart
färg, af hvilken zigenarna, enligt i södern gängse
folkmening, begagna sig för att brunfärga huden
hos Ijushyade barn, som de bortröfvat. Detta skall
vara orsaken till benämningen zigenarört, som äfven
tillagts denna växt. O. T. S. (G. L-m.)
Lycösa, zool. Se Spindeldjur.
Lycostro’bus Nathorst, paleobot., en inom Skånes
kolförande aflagringar funnen stor sporofyll-samling
(blomma) med såväl mega- som mikrosporer, de
senare erinrande om dem hos Isoetes. Fos-silet,
som hittills är funnet med blott ett enda exemplar,
har sitt hufvudsakliga intresse därigenom, att det
synes ådagalägga, att afkomlingar af stenkolsperiodens
stora lummerväxter fortlefde ännu under rät-liastiden.
A. G. Is.
Lycurrgus. Se Lykurgos.
Lyda, zool. Se Sågsteklar.
Lydbiskop (fsv. ly])biskuper, af ly^ir, människor,
folk). Se Korbiskopar.
Lydd [li’d], stad i engelska grefsk. Kent, 5
km. s. v. om New Romney. 2,675 inv. (1901). Det
var förr en hamn af betydenhet, och ehuru staden
nu, till följd af kustens förändringar, ligger
nära 5 km. från densamma, är befolkningen ännu
till stor del fiskare. 1290 fick staden samma
privilegier som Cinque ports mot villkor
att understödja kronan med ett skepp.
Wbg.
Lydda (hebr. Lod, arab. el-Ludd), i forntiden stad
i Palestina, vid den egyptisk-syriska karavan-vägen
och vid järnvägen Jafa-Jerusalem, 19 km. s. ö. om
Jafa. Redan tidigt funnos kristna där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
