Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gasen användes från början uteslutande för
belysning, hvaraf benämningen lysgas, men numera
har dess hufvudsakliga användning blifvit som
värmekälla för olika ändamål. Genom förbränning
af l kbm. gas erhålles nämligen 4,500 á 4,700
effektiva värmeenheter. Gasen har därför genom sin
lätthandterlighet blifvit en i det dagliga lifvet
så godt som oumbärlig värmekälla. I hushållen
användes den (kokgas) för kokning, stekning,
bakning, vattenvärmning, rumsuppvärmning m. m.,
och för alla dessa ändamål finnas lämpliga apparater
allmänt tillgängliga i handeln (se Gasspis). Äfven
på belysningsområdet ha emellertid stora framsteg
blifvit gjorda. De äldsta gasbrännarna voro
de s. k. snittbrännarna och hålbrännarna, i
hvilka gasen strömmade ut genom en fin springa,
resp. ett eller två runda hål. Ofta voro de
försedda med vissa anordningar för att nedsätta
trycket vid gasens utströmning ur brännaren. Sådana
kallades besparingsbrännare. I argandbrännarna,
som uteslutande användes för innerbelysning,
utströmmade gasen genom en mängd i en ring sittande
fina hål. Sedermera kommo de s. k. gaslamporna af
Siemens och Wenham i bruk, hvilka voro konstruerade
så, att gasens förbränningsprodukter användes för
att förvärma gasen och luften, hvarigenom bättre
ljuseffekt erhölls. Nu ha dessa äldre brännare så
godt som alldeles undanträngts af gasglödljuset
(se G löd ljus). Numera finnas glödljusbrännare
utförda, lämnande från 30 upp till 600 normalljus
per brännare vid en förbrukning af 1–0,75 liter per
normalljus och timme. Ännu mindre blir förbrukningen
vid användning af . pressgaslampor, i hvilka antingen
gasen eller förbränningsluften komprimerats till
ett högre tryck (intill 1,500 mm. vattentryck). I
dessa utgör förbrukningen endast 0,5 liter per
normailjus och timme. För gatubelysningen ha de
flesta städer numera börjat införa s. k. själftändare
för tandning och släckning af gatlyktor. Dessa äro
utförda af olika konstruktioner; de flesta af dem
fungera dock på grund af en tryckökning af gasen,
som gasverket verkställer under några minuters
tid. Denna tryckökning fortplantas genom rörnätet
och verkar på själftändaren så, att en ventil öppnar
gastilloppet till brännaren, som därvid tändes medelst
tändarlåga. Släckningen tillgår på samma sätt med
tryckvåg. För industriella ändamål användes gasen
dels i gasmotorer, dels i ugnar för olika ändamål,
såsom smältning, härdning m. m. Gasmotorer (se G a s
m a s k i n) utföras numera i storlekar ned till 1/5
hkr. Motorer under 10 hkr utföras hastigtgående till
en kostnad, som obetydligt of verstiger elektriska
motorer af samma storlek. Gasförbrukningen vid dessa
hastigtgående typer är c:a O,? kbm. per hkr och timme,
vid större mera långsamt gående maskiner 0,5 kbm. vid
full "belastning. - Vid all användning af lysgas bör
man iakttaga försiktighet, dels emedan lysgasen på
grund af sin koloxidhalt är giftig, dels emedan den
med luft bildar en explosiv blandning. Blandningar
af lysgas och luft kunna explodera vid en lysgashalt
i blandningen mellan 8 och 19 proc.
För att lysgasen skall fullt motsvara sitt ändamål,
måste den ha en jämn sammansättning och underkastas
därför vid gasverket profning på värmevärde. Detta
sker vanligen i en kalorimeter (se
d. o.). De för kontrollen bästa kalorimetrarna
arbeta automatiskt och registrera de erhållna
resultaten. Ett kalorimetriskt värmevärde af 5,000
kalorier (-f 15° C.) anses vara normalt för en
god gas på teknikens nuvarande ståndpunkt. Förr
profvades gasen äfven på ljusstyrka i fotometer (se
d. o.), men då numera efter glödljusbelysnin-gens
införande gasens lämplighet för såväl belysning som
uppvärmning uteslutande beror på dess värmevärde, har
ljusprofningen förlorat sin forna betydelse. Gasen
från Stockholms gasverk har ett kalorimetriskt
värmevärde af omkr. 5,200 kalorier (+ 15° C.) och
en sammansättning af l proc. kolsyra, 3 proc. tunga
kolväten, 5,5 proc. koloxid, 29,5 proc. metan, 57
proc. väte och 4 proc. kväfve. Gasförbrukningen pr
invånare har hittills varit i ett ständigt stigande
vid gasverken. Den uppgår f. n. i Stockholm till
omkr. 115 kbm. pr år. I andra länder förekomma dock
väsentligt högre förbrukningstal. I engelska städer
är t. ex. en förbrukning af 200 à 250 kbm. vanlig,
och förbrukningar förekomma där upp till omkr. 400
kbm. Vid de svenska gasverken tillverkades 1901
omkr. 47 mill. kbm. lysgas och år 1910 omkr. 74
mill. kbm. 1910 funnos 30 gasverk. 1908 var det
aktiva anläggningskapitalet omkr. 35 mill. kr. och
förmögenhetsvärdet, beräknadt genom kapitalisering
af nettovinsten, omkr. 78 mill. kr. (efter 4*/2
proc.). Utom genom torrdestillation af stenkol kan
man äfven framställa lysgas af koks, olja, torf och
ved. Lysgas af koks utgöres af s. k. karburerad
vattengas. Vattengas framställes därigenom, att man
blåser ånga genom glödande koks, då man erhåller en
blandning af koloxid och vätgas med ett kalorimetriskt
värme-värde af 2,600 å 2,800 kalorier. Denna gas är
icke någon lysgas, men kan användas som tillsats till
vanlig lysgas. Ett vattengasverk är nämligen mycket
billigare i anläggningskostnad än ett kol-gasverk, och
ehuru driftkostnaderna äro högre på grund däraf, att
inga biprodukter erhållas, lönar det sig att anlägga
ett vattengasverk som supplement till kolgasverket
i synnerhet för att därmed bestrida ökningen i
förbrukningen under den mörkaste årstiden. För
att emellertid göra vattengasen mera likvärdig med
kolgasen, då en gas af jämn sammansättning är af stor
vikt, karbureras vattengasen vanligen med bensol
eller gasberedningsoljor. Karburering med bensol
tillgår så, att bensolen förgasas med ånga och den
bildade bensolångan blandas med vattengasen. Denna
karbure-ring sker vanligen, sedan vattengasen blifvit
blandad med kolgasen. Så mycket bensol kan dock
icke tillsättas, att den på detta sätt karburerade
vattengasen får samma värmevärde som kolgasen. Detta
kan däremot ske, om karbureringen utföres med
olja. Fig. 16 visar ett sådant vattengasverk enligt
Humphreys fy Glasgows system. Det karakteriseras af
tre efter hvarandra följande apparater: generatorn,
i hvilken vattengasen bildas, kar-buratorn, där oljan
nedsprutas, och of verhettaren, där oljan sönderdelas
i permanenta kolväten, som kunna kvarstanna i
gasen. Alla tre apparaterna utgöras af cylindrar af
järnplåt, invändigt beklädda med eldfast material. De
båda senare äro dessutom uppfyllda af staplar af
eldfast sten. Tillverkningen af den karburerade
vattengasen sker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
