Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lütken, Kristian Frederik - Lütken, Augusta - Lütkens, Franz - Lütschine - Lytta, zool. Se Meloidæ - Lyttelton, hamnstad till Christchurch (se d. o. 2) - Lyttelton, gammal engelsk släkt - Lyttelton, George - Lyttelton, George William - Lyttelton, Sir Neville Gerald - Lyttelton, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Liitken-Lyttelton
vid universitetet, hvilka bäg^e befattningar han
lämnade 1899. I Videnskabernes selskabs skrifter
(L. blef medlem af nämnda samfund 1870) och i
"Meddelelser f ra den naturhistoriske förening"
(L. var sedan 1868 en bland redaktörerna af
nämnda publikation) offentliggjorde han en mängd
special-afhandlingar om fiskar, kräldjur och
lägre hafs-djur, i synnerhet från de nordliga
hafven. Sedan 1870 slog han sig företrädesvis på
studiet af fiskarna och lämnade viktiga bidrag till
zoografien. Sålunda skref han Korte bidrag til nordisk
ichthyogra-phie (bd 1-8, 1876-91), Spolia atlantica
(1880- 89), afhandlingar om tandhvalarna (1887-89),
om Laxesild 1. Scopeliner (1892) och Hvallusene
(1873-93). Därjämte lämnade han ett stort antal
bidrag till "Tidsskrift for populaere frem-stillinger
af naturvidenskaben", i hvars grundläggande han
deltog (1854), likasom han äfven var en af dess
redaktörer, ända tills den upphörde (1883). Härtill
komma Skildringer af dyrelivet i fortid og nutid
(1880). Slutligen författade han en rad läroböcker
i zoologi, hvilka länge hade stor spridning. På
svenska utkom "Begynnelse-grunderna af zoologien
eller djurrikets naturhistoria" (Helsingfors 1865; 2:a
uppl. 1868). 1886 blef L. led. af Vet. soc. i Uppsala.
E- Ul>s-
Liitken, Augusta, dansk operasångerska, född Se h
o u, f. 4 okt. 1855, d. 26 sept. 1910, debuterade
1876 på k. teatern och hade genast framgång genom
sin sällsynt höga sopranstämma samt sin färdighet
som koloratursångerska. Hon utförde en mängd stora
sångpartier och vann i hög grad publikens ynnest,
men måste 1885 på grund af sjukdom draga sig tillbaka
från scenen. 1891 uppträdde hon dock ånyo som gäst
med samma framgång. Sedan 1880 var hon gift med
sjöofficeren Otto L. (f. 1849, d. 1906), som författat
en rad sjökrigshistoriska arbeten: Om Peter Willemoes
(1884), Nordsöeskadren og kampen ved Helgoland
(s. å.), De danske paa Schelden 1808-13 (1885- 88)
och Sökrigsbegivenhederne i 1864 (1896). E. U»>g.
Liitkens, Franz, tysk teolo? i dansk tjänst, f. 1650,
d. 1712, blef 1688 prost i Berlin, men ville 1702 ej
medverka till en påtänkt union mellan lutherska och
reformerta kyrkan och mottog därför 1704 kallelse
till tysk hof predikant i Köpenhamn. L. tillhörde
de äldre pietisterna af Speners riktning, som sökto
väcka en mera lefvande kristendom än den gamla
ortodox-dogmatiska, och råkade därför i strid med
Köpenhamns präster, hvilka försvarade denna. Det
var hufvudsakligen genom honom, som missionen
i Trankebar kom till stånd 1705. Han arbetade
därjämte för en förbättrad folkundervisning,
och på hans initiativ upprättades fattigskolor
vid Köpenhamns kyrkor 1706, hvarjämte han införde
konfirmationen vid S:t Petri tyska församling.
K. E hg.
Liitschine, biflod från v. till Åar i schweiziska
kantonen Bern, uppstår af två glaciärbäckar,
Svarta och Hvita L., hvilka förena sig vid byn
Zwei-liitschinen, och faller ut i Brienzsjön 2,5
km. ö. om Interlaken. Svarta L., afloppet för de båda
Grindelwaldglaciärerna, flyter genom Grindelwald-och
Ltitschendalarna. Hvita L., som uppstår af flera
glaciärer s. v. om den förra, genomflyter den trånga
Lauterbrunnendalen, hvilken har sitt namn ("idel
källor") efter de många vatten-
fall (öfver 200), som störta utför dess branta, här
och hvar 300-500 m. höga klippväggar. Rykt-barast af
alla dessa vattenfall är det vid byn Lauterbrunnen
belägna, 264 m. höga S t a u b-b a c h, hvars
obetydliga vattenmassa till följd af den stora
höjden upplöses i ett fint stoft. Båda källkodernas
vattenkraft har utnyttjats genom elektriska
kraftanläggningar. (J-
F- ^-)
Lytta, zool. Se M e l o i d se.
Lyttelton [li’tlton], hamnstad till C h r i s t-c h
u r c h (se d. o. 2).
Lyttelton [li’tltan], gammal engelsk släkt,
härstammande från den berömde medeltidsjuristen Thomas
de L i 111 e t o n (se d. o.).
1. George L., baron L., politiker, skriftställare,
f. 1709, d. 1773, var 1735-56 medlem af underhuset
och tillhörde där det inflytelserika
släktkotteri (af familjerna Grenville, Temple, Pitt
och L.), som först kallades The cobhamites (efter
Richard Temple, lord Cobham), sedan The Gren-ville
cousins. Han var 1744-54 en af skattkam-marlorderna
och nov. 1755-nov. 1756 skattkam-markansler,
ärfde 1751 baronetvärdighet och upphöjdas 1756 till
baron L. of Frankley. L. var litterär mecenat och
beskyddare af Pope, Thomson och Fielding samt vann
själf ett aktadt namn som skriftställare, särskildt
genom Dialogues of the dead (1760; 4:e uppl. 1765) och
det vidlyftiga historiska arbetet History of ... Henry
the second (1767-71). Hans Works utgåfvos 1774 af
G. E. Ayscough (ny uppl., 3 bd, 1776). Jfr R.
Phillimore, "Memoirs and correspondence of lord L."
(2 bd, 1845).
2. George William L., baron L., den
föregåendes brorsons son, politiker, pedagog,
f. 31 mars 1817, d. 19 apr. 1876 genom själfmord
under sinnesförvirring, ärfde lordtiteln 1837,
blef 1834 lordlöjtnant i Worcestershire och var där
oaflåtligt verksam för folkbildningens höjande genom
inrättande af aftonskolor, arbetarinstitut o. s.
v. Han var jan.-juli 1846 understatssekreterare
för kolonierna i Peels ministär och deltog med
E. G. Wake-field i grundläggandet af det högkyrkliga
kolonisamhället Canterbury på Nya Zeeland, där
hamnstaden Lyttelton är uppkallad efter honom.
Som regeringskommissarie för de statsunderstödda
skolorna 1869-74 inlade L. stora förtjänster
om Englands skolväsen. Han utgaf jämte sin
svåger W. E. Gladstone en samling öfversättningar
från grekiska skalder (1839) och själf Ephemera (2
bd, 1864-72). Jfr Gladstone, "Brief memorials
of lord L." (1876).
3. Sir N e v i 11 e G e r a l d L., den
föregåendes son. militär, f. 28 okt. 1845, blef
officer 1865, deltog 1882 i slaget vid Tell-el-Kebir
och 1898 som brieadchef i Kitcheners Sudanfälttåg,
blef s. å. generalmajor och innehade flera
viktiga befäl under sydafrikanska kriget 1899-1902.
Bl. a. organiserade han febr.-mars 1901 jakten
på De Wet i Kapkolonien och Orange river
colony. Efter Kitcheners hemresa 1902 blef L.,
som s. å. adlats och utnämnts till generallöjtnant,
befälhafvare öfver de brittiska stridskrafterna
i Syd-Afrika. Han var 1904-07 chef för engelska
generalstaben och medlem af krigsrådet samt är sedan
1908 militär-befälhafvare på Irland.
4. Alfred L., den föregåendes broder, politiker,
f. 7 febr. 1857, blef 1881 advokat och 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
