Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyttkens, Ivar Adolf - Lyttkens, August - Lytton, Edward George Earle Lytton Bulwer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lytton
129
vid kyrkomötet 1893 och 1898. Som författare har
L. framträdt dels med läroböcker för skolan, bland
hvilka må nämnas Naturlära för elementarläroverken
(I, 1875; i sammandrag 1880) och Läs-lära (1883;
2:a uppl. 1903), hvari han framställer "en ny
metod ("ljudbindningsmetoden’’) för den första
undervisningen i innanläsning (se vidare L j u d -
m e t o d e n) samt (tills. med K. V. Kastman)
Ordlista över svenska språket (1893 och 1906),
dels med flera språkvetenskapliga arbeten. Tills.
med professor F. A. Wulff har nämligen L. utvecklat
en omfattande och resultatrik verksamhet för
utredande af en mängd frågor rörande modersmålets
ljudlära och rättskrifning. De viktigaste af dessa
skrifter äro Svenska språkets ljudlära (1885), ett
särskildt genom sina storartade exempelsamlingar
högst betydande arbete. Förslag till ändringar
i svenska språkets rättskrivning (s. å.), ett af
uppslagen till 1880-talets lifliga strid för reformer
i rättskrifningen, en fråga, för hvilken L. alltid
varmt intresserat sig och i reformatoriskt syfte
verkat, icke minst som medverkande vid tillkomsten
af kungl. rättstafningscirkuläret af 7 apr. 1906,
Om samhörighet och dess förhällande till ljudenlighet
(1886), Svensk uttalsordbok (1889-91), vårt förnämsta
och så godt som enda arbete i sitt slag, Metodiska
ljudöfningar (1892), Bort med stumma tecken (1898),
Rättskrivningsreformen av år 1906 (1910) och Svensk
ordlista med uttalsbeteckning ... och med stavning
enligt 1906 års cirkulär (1911).
3. August L., den föregåendes broder, agronom,
f. 1845, student i Göteborg 1866, genomgick Alnarps
landtbruksinstitut 1866-68 och egnade sig sedan
åt praktiskt jordbruk, bl. a. som förvaltare å
faderns egendom Skedala (1870-93) och arrendator
å Nydala (1876-93) samt var samtidigt (1876-93)
föreståndare för den å Nydala upprättade första
svenska frökontrollanstalten och sekreterare i
länets hushållningssällskap (1885-93). En mängd
kommunala och andra förtroendeuppdrag kom honom under
denna tid till del. Han har varit prisdomare vid de
allmänna landtbruks-mötena (1881-1911) samt flera
andra utställningar. Han blef landtbruksinspektor
i Landtbruksstyrelsen 1893 och byråchef där
1909. Han är led. af Landtbruksakad. (1894). L. har
som sekreterare i hushållningssällskapet och led. i
Landtbruksstyrelsen särskildt arbetat för det mindre
jordbrukets och trädgårdsskötselns främjande äfvensom
landtbruks- och trädgårdsundervisning. Han har lifligt
deltagit i arbetet för frökontrollens utveckling
samt genomfört en metod att genom eosin-färgning
igenkänna utländskt utsädesfrö m. m. L. har författat
en mängd smärre skrifter rörande frökontroll
m. m. 1890 kallades han att jämte T. Fries
m. fl. utarbeta förslag till normalförteckning
öfver svenska namn för gagn- och ogräsväxter och
har utgifvit Svenska växtnamn (2 hftn 1904-05; ej
afslutadt). 1. V. M. 2. Ad. N-n. 3. H. J. Dft.
Lytton [li’tn]. 1. Edward George Earle Lytton Bulwer-L.,
baron L., engelsk författare och politiker, mera känd
under namnet E d w a r d B u l w e r, f. 25 maj 1803
i London, d. 18 jan. 1873 på sin villa vid Torquay,
begrafd i Westminster abbey, var son till general
William Karle Bulwer samt yngre broder till diplomaten
Tryckt d. 27/3 12
sir Henry Bulwer (lord Dalling; se Bulwer 1). Vid
fyra års ålder miste L. sin fader. Hans högt
begåfvade moder tillhörde den rika släkten Lytton
till Knebworth. Redan som barn visade L. anlag
för skaldekonsten och utgaf sjuttonårig en omogen
diktsamling i Byrons stil, Ishmael and other poems
(1820). Samtidigt led han af olycklig kärlek till en
ung kvinna, som likväl tvangs att gifta sig med
en annan. Han studerade i Cambridge, utgaf Delmour
(1823), Sculpture (1825, prisbelönt), Weeds and wild
flowers (1826), 0’Neill, or the rebel (1827) och en
satir på vers, The siamese twins (1831) - samtliga
nu förgätna. 1826 tog han graden. - Under tiden
hade L. redan gjort sig bemärkt i societeten som en
herre på modet. Han svärmade för Byron och Schiller,
led af världssmärta, hade haft en olycklig kärlek,
var dandy ut i fingerspetsarna, och man talade om
hans galanta äfventyr. 1827 ingick han äktenskap med
en irländsk skönhet, Rosina Doyle Wheeler (f. 1802,
d. 1882). Därmed förlorade han det understöd han
haft från sin moder och måste tänka på att arbeta
på allvar. S. å. utgaf han sin första roman, den af
Werther- och Byronintryck fyllda Falkland, som dock ej
väckte något uppseende, medan däremot Pelham, or the
adventures of a gentleman (1828), en intim skildring
af tidens byronska salongshjälte, dandyn, förskaffade
L. europeisk berömdhet. Man återfann i romanen
flera af tidens mest kända personligheter. Efter
dessa satiriska skildringar ur tidens mondäna
lif följde kriminalromanerna The disowned (1828),
Devereux (1829), Paul Clifford (1830), hvilka äro
den engelska litteraturens första tendensromaner
under denna period; flera utmärkas af ypperliga
psykologiska skildringar. Bäst är dock Eugene Aram
(1832), som skildrar, hur en lärd af kärlek till
sina vetenskapliga studier begår ett mord. Närmast
följde åter en salongsroman, Godolphin (1833). L:s
produktion gaf vid denna tid anledning till en
tidningspolemik angående hans skrifters moraliska
halt, i hvilken L. själf uppträdde och försvarade
sig. Samtidigt började L. äfven göra sig bemärkt som
politiker. Han slöt sig till de liberala och invaldes
1831 i parlamentet. Hans rastlösa verksamhet vid
denna tid, då han var upptagen både af politiken och
litteraturen, gjorde, att han försummade sin hustru;
förhållandet blef mindre tillfredsställande mellan den
af öfveransträngning retlige mannen och den häftiga
hustrun; efter åtskilliga obehagliga stridigheter
beslöto makarna att lefva hvar för sig samt erhöllo
laglig skilsmässa 1836. Tre år senare utgaf hustrun
en roman, "Cheveley, or the man of honour" (1839),
i hvilken hon elakt karrikerade mannen. 1858, då denne
var uppställd som kandidat till parlamentet, uppträdde
hon under valkampanjen och angrep honom. Hon sattes
under uppsikt som van-
17 b. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
