Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långhus, Skepp l. Långskepp - Långhåriga lapphunden, zool. Se Hunden, sp. 1314. - Långhårig vindthund, zool. Se Hunden, sp. 1313. - Långkummin, bot., detsamma som spiskummin. Se Cuminum. - Långkyrka, bygnk. - Långlask, skpsb. Se Lask - Långlinje, metr. - Långlöt - Långmjölk. Se Mjölk - Långmärken, sjöv. Se Öfverensmärken - Långnäbbssläktet l. Rödspofsläktet, Limosa, zool. - Långpannade oxen, zool. Se Nötkreaturet - Långpeppar, bot. Se Piper, bot. - Långref. Se Fiskredskap, sp. 448. - Långrem, krigsv. Se Koppel, sp. 998. - Långrofva, bot., namn på Bunias orientalis - Långsalning, sjöv. - Långsele - Långselsforsen - Långserud - Långshyttan, järnverk. Se Kloster 3 - Lång sikt, hand. Se Växel - Långskallig. Se Dolikocefal och Hufvudskål, sp. 1230. - Långskepp 1. Bygnk. Se Långhus - Långskepp 2. Sjöv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
Långhåriga lapphunden-Långskepp
150
endast af långhus, hvars östligaste
del gör tjänst som kor eller altarrum.
Upk.*
Långhåriga lapphunden, zool. Se Hunden, sp. 1314.
Långhårig vindthund, zool. Se Hunden, sp.
1313.
Långkummin, bot., detsamma som spiskummin. Se
Cuminum.
Långkyrka, bygnk., en kyrka med långsträckt
planform, som hufvudsakligen utvecklar sig
utefter en längdaxel (basilika, se d. o.),
i motsats till centralkyrka (se d. o.).
I. G. C.
Långlask, skpsb. Se Lask.
Långlinje, metr., en ofta använd term för den
allmänt germanska versen, som bestod af tre (någon
gång två) versfötter och innehöll ett fullständigt
allitterationssystem.
Långlöt, socken i Kalmar län, Runstens härad. 3,163
har. 456 inv. (1911). L. utgör ett pastorat i Kalmar
stift, Ölands medelkontrakt.
Langmjölk. Se M j ö l k.
Långmärken, sjöv. Se of verensmärke n. i
Längnäbbsläktet 1. K ö d s p o f s l ä k t e t,
Li- l mosa, zool., hör till fam. snäppartade fåglar
(Cha- ; radriidcc) inom ordningen Charadriiformes och
fåg- j farnas klass. Näbben är mycket längre än
hufvu- i det och tarsen, svagt uppåt böjd och trubbig;
käkkanterna äro icke inböjda, och de fåror, i hvilka
näsborrarna ligsa, sträcka sig nästan fram till
näbb-.spetsen. Vingarna äro långa, benen mycket
höga och yttertån förenad med mellantån till
första Leden. Dithörande arter häcka kolonivis på
sumpiga ställen, vanligen nära hafvet, och vistas
därefter vid hafskusterna. Under flyttningarna
samlas .de i stora, ofta mycket talrika skaror,
som söka sin föda i grundt vatten eller på ängar
och sumpmarker i dess närhet. Dessa fåglar flyga
lätt och vigt som de mindre snäpporna, kunna simma
och dyka samt äro tämligen rädda och försiktiga. Födan
Myrspofven.
utgöres af rygsradslösa djur, ödlor, grodor,
småfisk och rom. - Rödspofven, L. cegocephala, är i
sommardräkt ofvan svart, med rostgula fjäder-kanter
och helt svart bakrygg, rostgul på halsen, bröstet
och sidorna (de sistnämnda äro försedda me.d rostgula
tvärband och korta fjäderkanter) samt
på undcrlifvet hvit, med rostgul anstrykning och
har mörkbruna band på sidorna. Handpennorna äro
svartbruna och stjärten inåt hvit, utåt svart,
med gråhvit spets. Fågelns längd stiger till 44
cm. Vinterdräkten är ofvan brunaktigt askgrå, svart
på bakryggen, blekgrå på halsen och bröstet samt hvit
på underlifvet. Arten häckar på Öland och Gott-land,
men har numera där mycket af tagit i antal. Den
lägger fyra, gröngrå eller rödaktigt olivgrå, af
svartgrått och olivbrunt eller lefverbrunt Hackiga
ägg. - Myrspofven, L. lapponica 1. rufa (se fig.), är
i sommardräkt ofvan svart, med rödbruna fjäderkanter
och hvit bakrygg, undertill roströd, med glesa, svarta
längdstreck på halsen och bröstet. Vingpennorna
äro svarta; stjärten är försedd med mörkbruna
och hvita tvärband. Kroppslängden uppgår till 43
cm. I vinterdräkt är hufvudet ofvan ljusgrått, med
svartbruna fläckar, ryggen och skuldrorna brunsvarta,
med ljusgrå fjäderkanter., hufvudets sidor, halsen
och bröstet ljusgrå, med rostgul anstrykning och
bruna, fina streck, underlifvet hvitt. Myrspofven
häckar allmänt i det nordligaste Lappland och
lägger fyra, ljust gröngrå eller mörkare olivgrå,
af olivbrunt, svart och gråbrunt fläckiga ägg.
C. R. S.*
Längpannade oxen, zool. Se Nötkreaturet.
Längpeppar, bot. Se Piper, bot.
Längref. Se Fiskredskap, sp. 448,
Längrem, krigsv. Se Koppel, sp. 998.
Längrofva, bot., namn på Bunias orientalis.
Långsalning, sjöv., ett på hvardera sidan af
undermasten å segelfartyg långskepps gående trä,
som hvilar på kindbacken. De båda långsalningarna
fastbultas till hvarandra och mastråtten samt tjäna
till underlag för tvärsalningarna, tillsammans med
hvilka de uppbära märsen. Långsalningarna utgöra
dessutom stöd för svåra stångens sluthult. (Jfr
Hummer, sjöv., och Mast.)
C. K. S.
Långsele, socken i Västernorrlands län, Sollefteå
tingslag. 15,779 har. 3,004 inv. (1910). L. bildar
med Graninge ett pastorat i Härnösands stift,
Ångermanlands sydvästra kontrakt.
Långselsforsen, fors i Ångermanälfven, mellan Kultsjön
och Malgomaj (ofvanför Bielite), inom Vilhelmina
socken, Västerbottens län. Den har en fallhöjd af
24,8 m. på en längd af 600 m. och en industriell
medelvattenmängd af 14,4 m. per sek., utvecklande
3,570 hkr. Stränderna utgöras af berg och erbjuda
goda dammfästen i forshufvudet. Wbg.
Långserud, socken i Värmlands län, Gillbergs
härad. 22,388 har. 2,042 inv. (1910). Annex till
Gillberga, Karlstads stift, Gillbergs kontrakt.
Långshyttan, järnverk. Se Kloster 3.
Läng sikt, hand. Se V ä x e 1.
Långskallig. Se Dolikocefal och Hufvudskål, sp. 1230.
Långskepp. 1. Bygnk. Se Långhus. – 2. Sjöv., ett
gemensamt namn för de krigsfartyg, som användes under
vikingatiden. De största och starkaste af långskeppen
kallades drakar; de mindre benämndes karfvar, snäckor
m. m. Formen på dessa fartyg var lång och smal;
bottnen var dock fyllig midskepps, på det att fartygen
skulle bli grundgående samt lätt kunna på rullar
dragas upp på strand eller sålunda transporteras
kortare vägar öfver land. För- och akterut voro de
spetsiga. Drakskeppen voro "stortimrade", hvilket utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
