Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lår, anat. - Låra. Se Låla - Lårben, anat. Se Lår - Lårbensbrott, kir. - Lårbenshufvudet, anat. Se Lår - Lårding, sjöv. Se Sjömansgarn - Låring, skpsb. - Låringsbåtar, sjöv. - Låringssjö, sjöv. - Låringsvind, sjöv. - Låringsvis, sjöv. - Lårvecket, anat. Se Ljumske - Lås, zool. - Lås 1. Mek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låra-Läs
154
:le undre lemmarna isär, andra rulla dem kring deras
längdaxlar. Muskelmassan omges af en stark, flerstädes
vid knotor fäst fascia, vid hvilken huden är så intimt
förenad, att den på muskel-starka subjekt vid kraftig
muskelspänning icke kan upplyftas eller knipas. I
midten af ljumsken utkomma lårets främre stora nerver
och kärl ur bäckenet; mot dess kant kan artären lätt
sammantryckas för hämmande af blödning icke blott
från låret, utan ock från knä, lägg och fot, som
alla få blod ur detta kärls fortsättningar. Lårets
bakre kärl och nerver utgå ur bäckenet under
de tjocka sätes-(hoft-)musklerna. Nerven
(nervus ischiadicus) stryker ned tätt bakom
höftknölen och är där tillgänglig för massage
vid den form af neuralgi däri, sorn kallas
ischias. Se planscher till art. M ä n-n i s k a n.
<.’. v. I).*
Låra. Se La la.
Lärben, anat. Se Lår.
Lårbensbrott, kir. Hos en fullvuxen och frisk
människa behöfves ett ganska betydligt yttre våld
;dler svårare fall för att afbryta lårets ben,
starkt -om detta är och dessutom skyddadt af tjocka
muskellager. Emellertid förekommer detta brott ej så
sällan. Det är vanligen snedt, hvarigenom också den
ena, den undre, brottändan så mycket lättare iHider
upp förbi den öfre. Lårmusklerna hjälpa också till
härvid: de ha långt större makt öfver den nedre biten
än öfver den, som befinner sig närmare kroppen och
som förblir tämligen orubbad. En ganska betydlig
dragning på det nedre brottstycket är därför nödig
för att åstadkomma brottytornas sammanfogning, och
äfven om denna lyckas, är det svårt att bibehålla
den. Därpå går i själfva verket behandlingen af
lårbensbrott ut. Ofta måste man under större delen
af behandlingstiden genom påhängda tyngder eller på
annat sätt hålla låret sträckt (extenderadt). Någon
grad af förkortning är svår att förekomma. Hos den
fullvuxne behof vas Ii till 8 veckor för fullständig
läkning (konsolidering) af ett sådant brott. Detta
likväl endast under den förutsättning, att de mjuka
delarna icke på samma gång blifvit genombrutna. Har
detta inträffat, inträder ganska lätt varbildning, och
läkningen tar i anspråk längre tid. Dessutom kan det
hända, att sårfeber tillkommer, så att dödlig utgång
inträffar. Är benet söndersplittradt i flera delar,
går läkningen äfvenledes långsammare. Om benet är
både splittradt och kompliceradt genom sår i de mjuka
delarna, hvilket oftast är fallet vid skottskador,
äro utsikterna ganska mörka, och inom krigskirurgien
äro skottfrakturerna å låret sedan Lntmmalt med skäl
fruktade. Den antiseptiska (asep-tiska) behandlingen
har emellertid här, som i så inånira andra fall,
skapat bättre utsikter .- då den i tid kommer till,
hvilket ej alltid är förhållandet och minst efter
de stora fältslagen. - En annan form af lårbensbrott
har helt andra karaktärer, den af brott å lårbenets
"hals", d. v. s. den öfversta delen, närmast det i
höftbenets panna liggande "hufvudet". Detta brott
uppkommer merendels genom fall direkt på höften,
nästan uteslutande hos gamla personer och oftare
hos kvinnor än hos män. Symtomen härvid kunna i
början vara så små, att man är i villrådighet om,
huruvida en fraktur förefinnes eller ej. Patienten kan
.visserligen ej stödja på sitt bon. men äfven efter
en svår stöt, utan brott, kan detta vara omöjligt -
för någon tid. Låret blir dock snart kortare än det
andra; extremiteten ligger i det vanligaste fallet
vriden utåt genom sin egen tyngd, och vid försök att
röra den uppstå smärtor. Ju längre från "hufvudet"
brottet är beläget (utanför ledgångs-kapseln), dess
betydligare är förkortningen, dess starkare svullnaden
och smärtorna. Vid brott innanför kapseln äro alla
symtomen mindre framstående. Läkning af detta brott är
vida svårare att ernå än vid det å lårbenets skaft. I
många fall, hos mycket gamla personer och vid brott
innanför kapseln, inträffar ingen fullständig läkning
alls, och patienterna måste ständigt begagna kryckor
eller käppar vid gåendet. Dödlig utgång kan inträffa
hos de gamle, om de alltför länge hållas till sänsrs,
hvarför man ock, för att rädda patienternas lif,
kan bli tvungen att öfverge hvarje tanke på läkning
samt snart låta dem komma upp och hjälpa sig fram
med kryckor. Då riktig ställning emellan brottytorna
icke kan ernås på annat sätt. har man numera genom
operation öppnat sig väg in till brottet för att
genom skrufvar, spikning o. d. tvinga brottändarna
intill hvarandra och under läkningen fasthålla
dem i god ställning inbördes. Därigenom undgås de
svåraste formerna af felläkning och förkortning af
lårbenet. Ksr. (.*. A.»
Lårbenshufvudet, anat. Se Lår.
Lårding, sjöv. Se Sjömansgarn.
Läring. skpsb., å tremastade fartyg den del af
fartygssidan, som är belägen mellan akterstäfven
och mesanmasten, samt å andra fartyg motsvarande del
af sidan. - För att ange bäringen till föremål, som
befinna sig i 45° vinkel på endera sidan om fartygets
långskeppsplan, akterifrån räk-nadt, sägas de vara
på styrbords, babords, lofvarts eller lä låring.
C. K. S.
Låringsbåtar, sjöv., de till ett fartyg hörande
båtar, hvilka, då de äro ombordtagna, ha sin plats
vid fartygets sidor akterut, där de äro upphissade
och hängande uti båtdäfvertar, placerade utom-bords
öfver fartygets låringar. (Jfr B å t.) J- G. B.*
Låringssjö, sjöv., vågrörelse,
som går i riktning mot låringen.
H. W-l.
Låringsvind, sjöv., vind, som kommer in på låringen
(snedt akteriu, d. v. s. mellan "tvärs’’ och "rätt
akterin"). "Sida-medvind" är "land-krabbsuttryck"
för låringsvind. II. W-l.
Låringsvis, sjöv., ett uttryck, hvarmed anges, att
ett föremål befinner sig i en riktning från fartyget
mellan rätt akter ut och tvärs ut. Under segling
anges sådan riktning, då vinden ej är rätt akterin,
emellanåt med låringsvis i lojvart, låringsvis i lä;
vanligare uttryck äro låringsvis om styrbord eller
babord. H-
^–1.
Lårvecket, anat. Se Ljumske.
Lås, zool., ett gemensamt namn på de bildningar å
musslornas skal (se B l ö t d j u r), hvilka ha
till uppgift att åstadkomma förbindelsen mellan
skalens båda halfvor. Låset - mycket olika byggdt
hos olika musslor - består af utskott (tänder) och
motsvarande fördjupningar (låsgropar). - L å s r a n
d benämnes den öfre randen af skalet, emedan låset
är beläget där. - Låsbandet är en elastisk valk,
som går från den ena skalhalfvans låsrand till
den andras. L-e.
Läs. 1. M ek., i allmänhet en anordning för kvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
