Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 159-160 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lås 1. Mek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

protektorlåset. Detta lås karakteriseras af, att i
låscylindern finnes inlagdt ett större antal tillhållare
enligt chubbprincipen, men utan fjädrar. De
åverkas i stället af två motsatta hak å nyckeln,
hvilken därför är försedd med två ax. Denna
mekanism påminner i viss mån om polhemslåsets
(se nedan), men med den skillnaden, att
tillhållarna ej vridas, utan skjutas parallellt förbi
hvarandra. &#8212; En helt annan typ af säkerhetslås
till såväl form som verkningssätt utgöra de
amerikanska yalelåsen (fig. 13), uppfunna af
amerikanen Linus Yale. Nyckeln (a) till detta lås
göres af tunn metallplåt, omkr. l,5-2,5 mm.
tjock samt antingen slät eller vågig. I kanten
af nyckelplåten äro hak uppfilade, som svara emot
de i låset insatta tillhållarna, stiften c. Låset
består af en utvändigt gängad metallcylinder,
låshuset, i hvilken låscylindern är vridbar
("vridcylindern"). Båda dessa cylindrar ha hål med
ilagda stift, c, d, som bilda tillhållningen. När
nyckeln inskjutes i en smal springa i låscylindern,
uppskjutas de genom fjädrarna f åverkade stiften
på grund af nyckelns hak till sådan höjd, att
stiften c och d nå fogen g&#8212;g, hvarefter
låscylindern kan vridas medelst nyckeln. Låsregeln
åverkas af den å låscylindern anbragta
medbringaren h. Genom användning af olika antal stift, olika
stiftlängder, omkastning af stiftens lägen m. m.
kan en mångfald kombinationer erhållas.

Fig. 14. Chubbhänglås.

Fig. 15. Steinkes hänglås, slutet och öppnadt, jämte nyckeln till detsamma.

Fig. 16. Polhemslås.

En särskild typ af lås utgöra hänglåsen,
hvilka utföras dels som franska lås, dels som
chubblås m. fl. andra säkerhetskonstruktioner (fig.
14 o. 15). I runda hänglås utföres regeln som
s. k. hjulregel, d. v. s. låsregel, medbringarhak
för nyckeln och tillhållarhak äro samtliga
anbringade å en rund skifva, rörlig kring en tapp i
centrum. Tillhållaren är utförd som en vinkelhäfstång,
hvars ena skänkel åverkas af nyckelaxet
och hvars andra ingriper i tillhållarens hak.
Billigare hänglås utföras dock med rak regel i likhet
med de förut beskrifna franska låsen. Ett
inventiöst och på samma gång på grund af sin säregna
konstruktion enkelt, men starkt hänglås är det af
svensken Kristofer Polhem uppfunna, efter honom
benämnda polhemslåset (fig. 16), på sätt och vis
en föregångare till chubb- och protektorlåsen.
Polhemslåsets nyckel, som företer rektangulär
tvärsektion, har i de smala sidorna infilade hak, som
svara emot i låset öfver hvarandra inlagda plåtar,
dels lösa, dels fastsatta i låshuset så, att emellan
två fasta plåtar finnes en lös plåt inlagd.
Samtliga dessa plåtar äro i centrum försedda med ett
rektangulärt hål för införandet af nyckeln samt
vid omkretsen med två diametralt motsatta hak,
så anordnade, att två rännor bildas för låsbygelns
skänklar. Dessa skänklar äro äfven försedda med
hak, svarande emot plåtarna. När låset skall
öppnas, införes nyckeln underifrån i låset samt vrides
ett fjärdedels hvarf, hvarvid ofvan nämnda rännor
bildas, så att bygeln kan dragas ur låshuset och
nyckeln på grund af sina hak sitter kvar i låset.
Vid låsning införes bygeln, hvarefter nyckeln åter
vrides ett fjärdedels hvarf, hvarvid de lösa
skifvorna ingripa i haken å bygelns skänklar, men
nyckeln blir fri, så att den kan uttagas. Genom
förändringar af haken (och plåtarna) förhindras,
att låset öppnas med orätt nyckel. Ett ännu äldre
hänglas är det af Hans Ehemann år 1540
uppfunna s. k. ring-, mal- l. bokstafslåset, som
kännetecknas däraf, att det saknar nyckel, men öppnas
genom att å en ihålig axel uppträdda ringar, som å
omkretsen äro försedda med en mångfald bokstäfver,
vridas så, att ett visst ord bildas. Svarande mot
de i detta ord ingående bokstäfverna finnas på
ringarnas inre omkrets gjorda urtag, genom hvilka
å låsregeln befintliga klackar kunna passera. Vid
låsning inskjutes denna regel i den ihåliga axeln,
hvarvid den samtidigt ingriper i låsbygelns fria
skänkel, hvarefter bokstafsringarna omvridas.
Denna anordning med bokstäfver återfinnes på de
å säkerhetslåsen till kassahvalf o. d. använda s. k.
"vexirerna", d. v. s. anordningar, som antingen
bilda en särskild tillhållning eller förhindra,
att nyckelhålet blir tillgängligt förr, än dessa vexirer
inställts på särskildt sätt.

Ett annat slag af lås utgöres af de numera
använda elektriska (port-)låsen. Dessa bestå
af ett nyckellås (vanligtvis kombinationslås) samt
ett slutbleck, hvars ena sida är vridbar och åverkas
af en elektromagnet. Då magneten verkar, vrides
denna sida så, att nyckellåsets regel kan föras
förbi densamma utan att manövreras med nyckeln.
Då regeln återföres till slutblecket, brytes den
elektriska strömmen, och slutblecket återtar sitt
stängningsläge.

Låsnycklar bestå af tre delar: axet, skaftet
l. pipan och öglan. Axet är den del, som åverkar
låsmekanismen, därvid styrd af det i den å
låshuset fastsatta nyckelhylsan (eller låscylindern för
vissa lås; jfr ofvan) inskjutna nyckelskaftet. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>