Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lås 1. Mek. - Lås 2. - Lås 3. Bygnk. Se Fog, sp. 709 o. fig. 9 däri. - Lås 4. Linlås, tekn. - Lås 5. Om remlås se Rem - Lås 6. Om vattenlås se Kloak, sp. 308, och Klosett - Låsband, zool. Se Lås - Låsgrop, zool. Se Lås - Låsgräsfamiljen, bot. Se Ophioglossales - Låskloss, skpsb. Se Däck - Låspulka. Se Ackja - Låsrand, zool. Se Lås - Låssen, insjö i Härjedalen, genomfluten af Ljusnan (se d. o.) - Låstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Låsband-Lastad
162
utföres ibland borradt, "pipa", och då finnes en
i nyckelhylsans axellinje anbragt tapp 1. dorn,
på hvilken nyckeln trades, hvilket göres för
att minska möjligheten att med dyrk eller falsk
nyckel kunna öppna låset, öglan slutligen är den
del af nyckeln, hvari man griper för att vrida
densamma. Anmärkningsvärd! är, att man sträfvar att
göra nycklarna till nutida lås så små och tunna som
möjligt, i motsats till hvad fordom var händelsen, då
det ansågs bäst att göra dem stora och starka. Orsaken
är att söka i den alltmer ökade fordran på dyrkfrihet
hos låsen. Vid lås, hvilkas kolfvar manövreras med
handtag, öfverföres rörelsen från handtaget till
kolfven medelst s. k. nöt (c å fig. 2), d. v. s. en
vinkelhäfstång, som åverkas af en fjäder så, att
handtaget alltid innehar sitt rätta läge oberoende
af kolfven.
Alltefter dbt sätt, hvarpå låsen anbringas å en
dörr e. d., kunna de hänföras till någon af följande
fyra grupper. Kammarlås 1. påla g g s l å s, hvars
delar äro helt inneslutna i ett låshus, fastskrufvas
på dörrens (ramstyckets) ena sida, hvarvid hela
låset således är synligt. Hit höra hufvudsakligen
klinklåsen och de tyska låsen. Infällda lås infällas
från ena sidan i ramstycket, hvarvid således endast
främre låsplåten, "låsstolpon" och ena låssidan bli
synliga. Hit kunna räknas vanliga låd- och skåplås,
såväl säker-hctslås som franska lås m. fl. I n s t u
c k n a l å s äro så smala, att de kunna inskjutas
uti en i ramstycket från dess smala sida urstämd
hålighet, hvarvid tydligen endast låsstolpen blir
synlig. Hit räknas alla dörrlås 1. s. k. "salslås"
(d. v. s. sådana, som ha i samma låshus anbragta
både kolflås med handtag och regellås med nyckel),
skjutdörrslås, finare lådlås ni. fl. såväl
säkerhets-söm franska lås. För att infällda eller
instuckna lås ej skola förstöras genom träspån, damm
o. d. förses de ibland med s. k. omsvep, d. v. s. en
plåt, gående rundt om låset efter dess smala sidor
till låsstolpen. Hänglåsen kunna åstadkomma stängning
endast genom krämpa med öfverfall ("haspe och märla").
Benämningen konstlås hänför sig till lås af sådan
(komplicerad) konstruktion, att det fordras en mera
ingående kännedom om desamma för att kunna öppna
eller låsa dem, t. ex. bokstafslåset, vexir-låsen.
Låsanordningar i form af träreglar, som ingrepo i
krampor, nyttjades redan af forntidens egypter, och
utgräfningar af gamla grekiska städer ha bragt i dagen
låsdelar af brons och koppar. Äfven romarna använde
lås, hvarom man kan döma på grund af tillvaratagna
enstaka låsdclar och nycklar af brons och järn. Af
dessa framgår ock, att det gammalromerska låset har
utvecklats från träregellåset. Romarna hade äfven
lås med vridbar nyckel och fjädertillhållning,
utförda enligt alldeles samma grunder som nutida
lås. Under medeltiden och renässansen stod
låstillverkningen ganska högt samt utvecklade sig
särskildt i konst-industriellt afseende (jfr fig. 17
o. 18). Genom vidtagande af den konstruktiva ändringen
att förlägga låsmekanismen helt öppen på låsbleckets
framsida fick låssmeden tillfälle att i konstnärligt
afseende ytterligare fullkomna sina arbeten, såsom
förhållandet blef äfven med nycklar och vred. Från
Tryckt d. 27/3 12
midten af 1600-talet började dock denna riktning
inom låstillverkningen alltmer försvinna, sedan
först det franska och därefter det tyska låset med
sina i låshuset helt täckta mekanismer kommo till
användning. Numera har låstillverkningen öfvergått
till fabriksindustri, hvarigenom dels större precision
i arbetet, dels billigare pris för äfven ganska
invecklade lås ernåtts.
Fig. 17. Nyckel från slutet af 1600-talet.
(Nordiska museet, Stockholm.)
Fig. 18. Dörrlås från Gästrikland, 1600-talet,
(Nordiska museet )
2. Inom gevärstekniken den del af
affyrnings-inrättningen, som innefattar slagfjädern,
hanen och delar för hanens kvarhållande i half- och
helspänn. Samtliga dessa rörliga delar sitta fästa
på ett beslag, låsblocket. Benämningen "lås"
har med all säkerhet uppkommit af vissa likheter,
som det hela erbjuder med ett vanligt dörrlås, med
dess på ett bleck monterade fjäder och öfriga
rörliga delar. På en del moderna vapen är den gamla
låsformen alldeles öfvergifven, men benämningen
lås eller låsmekanism bibehålles stundom.
Angående olika slag af äldre gevärslås se H a n d
e l d v a p e n, sp. 1311 o. 1312.
3. Byynk. Se Fog, sp. 709 o. fig. 9 däri.
4. L i n l å s, tekn., benämning på anordning för
hopfästning af stål- eller järntrådslinor. Vanligen
utgöras linlas antingen af en tillplattad hylsa,
hvari linorna införas och sammanpressas medelst i
hylsan ingängade skrufvar, eller ock af en klämplatta
och bygel med gängade skänklar och muttrar.
5. Om remlås se Rem.
6. Om v a 11 e n l å s se Kloak, sp. 308,
och Klosett. l o. 4. J-G. S.
2. G. G.
Läsband, zool. Se Lås.
Låsgrop, zool. Se L å s.
Lasgräsfamiljen, bot. Se Ophioglossales.
Läskloss, skpsb. Se Däck.
Laspulka. Se A c k j a.
Lasrand, zool. Se Lås.
Lassen, insjö i Härjedalen, genomfluten af Ljusnan
(se d. o.).
Lastad, socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad. 1,590
har. 384 inv. (1910). Annex till Odens-åker, Skara
stift, Mariestads kontrakt.
17 b. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>