- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
173-174

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läder - Läderbagge, zool. Se Guldbaggar - Läderfil, mek. tekn. Se Fil, sp. 190 - Läderhud. Se Hud - Läderintarsia. Se Intarsia. - Läderkanon. Se Kanon, sp. 783. - Läderkarpen, zool. Se Karpsläktet. - Läderkork, bot. Se Kork. - Läderlapp - Läderlöpare, zool. Se Jordlöparsläktet. - Lädermjöl, landtbr. - Lädermosaik - Lädermynt - Läderpapper. Se Papper. - Läderplastik - Lädersköldpadda, Dermatochelys s. Sphargis coriacea, zool. Se Sköldpaddor. - Lädertapeter. Se Tapeter. - Läffler, Leopold Fredrik (Frits) Alexander. Se Leffler 6 (sp. 20). - Läge, mus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha narfsidan utåt, varemot vaxlädret har köttsidan
ut. Rossläder (av ty. ross, häst) l. skyltläder
utgörs av länddelen i hästhuden, vilken i
köttsidan falsats, så att en inuti befintlig,
hornartad hinna blottats. Rosslädret har fått
vidsträckt användning till ovanläder. Hästläder
görs av hästhudens övriga delar. Lackeradt läder
l. blankläder är öfverdraget med en seg, glänsande
betäckning af lackfernissa. Insidan å oxhudar, som
spaltats itu å spaltmaskin, lämpar sig genom sin
jämna yta väl för upptagande af lackering. Ryssläder
l. juftläder (ry. juftj l. juchtj) göres af olika
slags hudar och skinn, som garfvas med videbark,
sedan indränkas i alun, färgas röda eller svarta,
insmörjas på köttsidan med en blandning af tran
och björkolja (se d. o.), glättas och förses med
konstgjord narf. Af björkoljan får rysslädret
sin egendomliga lukt, hvilken har egenskapen att
afhålla insekter. Juftlädret, som är högeligen mjukt
och vattentätt, tillverkas förnämligast i Ryssland
(men äfven i Österrike, Sverige och andra länder)
samt brukas till remmar, ridtyg, renslar, skor,
bokband och portföljarbeten. Till Sverige infördes
juftläderfabrikationen från Ryssland genom Johan
Anthony Balk. Till ersättning för de förluster han
lidit i Ryssland benådades han "för det goda uppsåtets
skull, som han hade till att föra den nyttiga konsten"
till Sverige, 23 juni 1673, genom k. bref med
slagskatten eller tullen på 1,000 sk℔ koppar såsom
räntefritt lån. Saffiān (af marokkanska staden Saffi),
äfven kalladt marokäng (fr. maroquin, af Marokko)
l. turkiskt skinn, tillverkas (äkta) af get- och
bockskinn eller (oäkta) af får- och lammskinn. Det
är mjukt och mycket fint, på narfsidan färgadt och
med konst finkrusadt. I Turkiet förfärdigas skodon af
saffian; dessutom bälten, schabrak, portföljarbeten
o. s. v. Karduān (eg. korduan, efter spanska staden
Córdoba) är en färgad lädersort af samma art som
saffian och har en klädesliknande yta. Chagrin är på
narfsidan kornigt eller strimmigt samt färgadt. I
Persien och Turkiet, hvarest chagrin bildar en
inhemsk tillverkning, göres det af rygghudens
bakre del på hästar och vildåsnor, men i Europa
mestadels af getskinn. Det korniga eller strimmiga
utseendet meddelas varan i Orienten därigenom,
att små frökorn af Chenopodium album inpressas i
huden, i Europa genom pressning mot särskildt formade
metallplattor eller valsar. (S. k. fiskhuds-chagrin,
hvarmed kikare o. d. öfverdragas, består af huden på
hajfiskar, rockor o. s. v. Se Fiskskinn.) Klipping
är ett svagt logarfvadt, fint och smidigt lammskinn
med egendomlig, vackert ljusbrun färg (jfr
Klippingshandskar). I Skåne tillverkas utmärkt
klipping. Danskt handskskinn är af samma art som
klipping, men garfvas med videbark. Ofta spaltas
get- och fårskinn för framställande af det finaste
glacé-handskskinn. – Om gyllenläder se Tapeter. -
Pergament (se d. o.) är icke läder i egentlig mening,
ty det underkastas ej garfning.

Läderberedningen är en synnerligen viktig och
omfångsrik industri. Dess uppkomst går tillbaka till
de förhistoriska tiderna. Man synes ha från början
i enklare form tillämpat samma garfningsmetoder,
som nu med vetenskaplig insikt brukas. Garfning
med galläpplen, som innehålla galläpplegarfsyra
l. tannin, utbildades företrädesvis i
Orienten, metoden med ekbark i Västerlandet och
alungarfningen hos muhammedanerna. I Europa har
i senare tider Frankrike länge gått främst inom
läderindustrien. Fransmännen införde under 1700-talet
saffiantillverkningen äfvensom hvitgarfningen
och läderlackeringen. Snällgarfningen uppfanns
1795 af fransmannen Seguin, men utvecklades på
1800-talet vidare i England och särskildt i Amerika
(jfr ofvan). – Sveriges export af oberedda hudar och
skinn uppgick 1910 till 9 3/4 mill. kg., medan importen
utgjorde 12 1/2 mill. kg. Importen af sulläder var
s. å. knappt 1/2 mill. kg. mot t. ex. år 1891 2 2/3
mill. kg. Exporten är obetydlig. Af läder "andra
slag" märkes särskildt en stor import af färgade
lädersorter, år 1910 till 3/4 mill. kg. motsvarande
9 mill. kr. värde, mot äfven härvidlag en obetydlig
export. S. J-n. J. Lndn.

Läderbagge, zool. Se Guldbaggar.

Läderfil, mek. tekn. Se F i l, sp. 190.

Läderhud. Se Hud.

LäderintaYsia. Selntarsia.

Läderkanön. Se Kanon, sp. 783.

Läderkarpen, zool Se Karpsläktet.

Läderkork, bot. Se Kork.

Läderlapp, ej sällan använd benämning på flädermöss,
enl. Nilsson på gråskymliga flädermusen (Vesperugo
discolor] och l å n g ö r a-de flädermusen (Plccotus
auritus). C.R.S.*

Läderlöpare, zool. Se Jordlönarsläktet.

Läderrrjöl, landtbr., affall af läder, användes
på grund af sin halt af 6-8 proc. kväfve som
konst«*öds3l, hufvudsakligen som tillsats till
benmjöl för att höja dettas kväfvehalt. Det
utgör en försämring af benmjölet, i det att
läders kväfve-innp.håll är mycket svårlösligt.
H. J. Dft.

Lädermosaik, inläggning med läder af olika färger,
är en förnäm och dyrbar teknik, sedan gammalt använd
för konstnärliga bokband. Från Orienten öfverfördes
den till renässansens Italien, särskildt Venezia, och
därifrån till Frankrike och andra länder. I Sverige
ha konstnärliga bokband o. d. i lädermosaik blifvit
utförda af J. V. Beck och G. Hedberg (se dessa)
i Stockholm (jfr pl. II till art. Bokbinderi).
A. L. R.

Lädermynt omtalas från åtskilliga länder såsom
begagnade dels i forntiden, dels under senare
århundraden som nödmynt. Några säkra sådana mynt
torde emellertid icke nu vara kända.

Läderpapper. Se Papper.

Läderplastik, drifning och modellering af för
ändamålet beredt läder, är i sin nu gängse form
en modern konstart. Den användes för smyckandet af
bokpärmar, fotografiramar, portföljer, väskor och,
någon gång, skinnklädda möbler. Arbetssättet tillåter
utvecklandet af stor virtuositet, men förleder
lätt till afvikelser från en sund och naturlig smak,
hvadan dess anseende torde vara stadt i återgång. Till
läderplastiken kan i viss mån räknas gyllenlädret
(se Tapeter), som nutilldags merendels framställes för
hand, men i gamla dagar pressades med skurna stockar.
A. L. R.

Lädersköldpadda, Dermatochelys s. Sphargis coriacea,
zool. Se Sköldpaddor.

Lädertapeter. Se Tapeter.

Läffler, Leopold Fredrik (F rit s) Alexander. Se L
e f f l e r 6 (sp. 20).

Läge, mus. 1. Ett ackords anordning: a) med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free