Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lägerhydda, krigsv. - Lägermästare, krigsv. Se Fortifikationen, sp. 927. - Lägersmål, jur. - Lägervakt, krigsv. - Lägervall, sjöv. Se Vall. - Lägesenergi, fys. Se Energi. - Lägg. 1. Anat. - Lägg. 2. Sjöv. Se Ankare 1 (a) och Knä 2. - Lägg. 3. - Lägga bi, sjöv. Se Bi. - Lägga om bord, sjöv. - Lägga till spels, sjöv. - Lägga upp bidevind, sjöv. Se Bidevind. - Lägnum, socken. Se Längnum. - Lägra, jur. - Lægran skans - Lägre allmänna läroverk. Se Lärdomsskola. - Lägre elementarläroverk. Se Lärdomsskola. - Lähme, ty. Se Föl-lamhet. - Läkarbetyg. Se Läkarintyg. - Läkarbok (Läkebok)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid anordnas jordhyddor, som nedskäras 1,5
m. och förses med beklädnad af bräder eller ris,
med eldstad och med sluttande tak af bjälkar, bräder
och jord eller snö. Äfven för fredsbruk ha
lägerhyddor kommit till användning å våra
mötesplatser. Redan 1843 uppfördes sålunda å
Kronobergs hed ett hyddläger, bestående af halmhyddor
i pyramidform med 16-kantig bas; och sedan
öfningstiden utsträckts, ha stora och med mera
omsorg utförda trähyddor uppförts (jfr Barack,
sp. 891).
L. W:son M.
Lägermästare, krigsv. Se Fortifikationen, sp. 927.
Lägersmål, jur., är i vidsträckt mening liktydigt
med olofligt köttsligt umgänge mellan man och
kvinna. I en inskränktare och vanligare bemärkelse
betecknar detta ord sådant olofligt umgänge,
som ej utgör blodskam, hor eller
våldtäkt (se dessa ord). I nutida lagar bestraffas
dylika gärningar endast i vissa kvalificerade fall,
såsom då gärningen föröfvats med kvinna under 15
(i nyare lagar under 16) år, då densamma innefattar
missbruk af vårdnadsplikt, då någon beredt sin
tillfälle till densamma genom hot (utan att våldtäkt
kan anses föreligga) eller genom bedrägligt
förfarande. I svensk lag är straffskyddet i samtliga
dessa hänseenden relativt outveckladt. Jfr
dock Lönskaläge. – I civilrättsligt afseende
kan under vissa förhållanden ett lägersmål grunda
äktenskapliga rättsverkningar, s. k. ofullkomnade
äktenskap (se Äktenskap).
N. S–g.
Lägervakt, krigsv., kallas den vakt, som utsättes
till skyddande af ett läger eller en bivack.
Se Läger.
C. O. N.
Lägervall, sjöv. Se Vall.
Lägesenergi, fys. Se Energi.
Lägg. 1. Anat., hos människan den del af
nedre lemmen, som sträcker sig från knäet till
foten. Läggen (se plansch till art. Människan)
är ojämnt konisk, och stommen för
densamma utgöres af 2 knotor. Den större, mera
medialt och något framåt belägna, benämnes
skenbenet (tibia) och är af trekantig form.
Dess främre kant och främre inre yta äro kännbara
i hela sträckan från knäet till inre fotknölen, som
är en del af detta ben. Dessa delar täckas endast
af huden och äro därför ömtåliga för tryck och
stötar: den skarpa främre kanten skär genom
huden äfven vid stöt mot trubbiga föremål. Den
tunnare, flerkantiga, mera lateralt-bakåt belägna knotan
är vadbenet (fibula), hvaraf blott båda
ändarna äro kännbara: den öfre lateralt under knäet,
den nedre såsom laterala fotknölen. Ofvan de båda
knotornas nämnda nedre ändar, fotknölarna, är
läggen smalast och kallas där smalbenet. Uppåt
öfvergår detta i den bakåt och åt sidorna
framspringande vaden. Smalbenet har föga märkbar
muskulatur, mest blott senor utanpå och emellan
knotorna jämte fett. Detta är dock tillräckligt att
hos ordinärt feta kvinnor ge den som skön prisade
rundningen, med jämn öfvergång till vaden. Hos
mannen är öfvergången tvärare; och hos honom,
liksom i allmänhet hos magra personer, framspringer
tillika bak på och längs åt smalbenet den huden
upplyftande akillessenan (se d. o. och Gastrocnemius
med fig.). Vaden får sin volym och form af två
lager platta muskler, af hvilka det yttre har sitt
ursprung på lårbenet och därigenom kan böja knäet
äfvensom stadga lårets och läggens ställning mot
hvarandra vid ståendet. De öfvergå eljest båda i
akilles-senan och sträcka foten bakåt, liksom några
andra, på läggens baksida, djupare belägna muskler,
hvilka äfven böja tårna. De främre böja i allmänhet
foten fram mot läggen och sträcka tårna. En för
flera, såväl främre som bakre, muskler gemensam,
viktig verkan är den att understödja och lyfta
fotens hvalf, hvadan ock deras försvagning genom
obruk eller af andra skäl ofta är en bidragande orsak
till plattfot (se d. o.). – Vadmuskulaturens styrka –
och öfver hufvud vadens tillvaro hos människan – är
ett nödvändigt villkor för eller en följd af hennes
upprätta ställning. Intet djur har vad. – Lags: kallas
äfven den bakre delen af låret och skänken hos slaktad
boskap. – 2. Sjöv. Se Ankare 1 (a) och Knä 2.
– 3. Tidningsteknisk benämning på inhäftad samling af
pågående tidningsårgångs i följd ordnade nummer;
äfven af tryckpressen uppräknadt och levereradt
visst antal, t. ex. 50 eller 100, tidningsexemplar.
– 4. Se Handskrift, sp. 1366.
1. G. v. D.*
Lägga bi, sjöv. Se Bi.
Lägga om bord, sjöv., säges om ett fartyg, när det
med eller utan afsikt kommer i så nära beröring med
ett annat fartyg, att skada däraf uppstår eller
kan uppstå. Jfr Bord 2 och Ombordläggning.
L. H.*
Lägga till spels, sjöv., lägga ankarkättingen i den
å spelet befintliga tandkransen och i öfrigt klargöra
den för ankarets hemvindning. (Jfr Gångspel.)
Lägga upp bidevind, sjöv. Se Bidevind.
Lägnum, socken. Se Längnum.
Lägra, jur., ha köttslig beblandelse med en kvinna. Se Lägersmal.
Lærgran skans i Norge, Stod socken och Nordre
Trondhjems amt, byggdes under Kristian V:s tid, men var
redan 1699 förfallen. L. iståndsattes och fick besittning
1718, men nu finnes knappt något spår af densamma.
L. W:son M.
Lägre allmänna läroverk. Se Lärdomsskola.
Lägre elementarläroverk. Se Lärdomsskola.
Lähme, ty. Se Föl-lamhet.
Läkarbetyg. Se Läkarintyg.
Läkarbok (Läkebok), hjälpreda i läkekonst, afsedd
för deras behof, som, till följd af svårighet att
vid påkommande fall tillräckligt hastigt erhålla
läkarhjälp, äro hänvisade till själfhjälp. Jämte det
gagn sådana böcker, vanligen kallade ”husläkare”,
”hemläkare” e. d., kunna bereda dem, som bo i
landsändar med bristfälliga kommunikationer eller
där läkare ej finnas på nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
