Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löjtnant, "ställföreträdare", krigsv. - Löjtnantshjärtan, bot. De Diclytra. - Lök, bot. - Lökbrosksvamp, bot. Se Marasmius. - Löken, Haakon, norsk politiker och publicist - Lökfjäll, bot. Se Lök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Löjtnantshjärtan-Lökfjäll
264
stundom äfven den lägste befälhafvarens närmaste man
i befälet. Småningom öfvergick ordet att beteckna
uteslutande kompanichefens närmaste man, och ännu
längre fram utbyttes äfven benämningen fänrik (eller
kornett) för den lägsta officersgraden mot löjtnant,
hvarefter löjtnantsgraden delades i två, i Sverige,
Frankrike, Ryssland och Italien kallade löjtnant och
underlöjtnant, i Danmark och Norge premiärlöjtnant
och sekondlöjtnant, i Tyskland och Österrike
oberleutJiant (öfverlöjtnant) och leutnant. - Om den
engelska titeln lordlieutenant se d. o. I Frankrike
funnos i äldre tider titeln lieutenant du roi som
beteckning för konungens befallningshafvande i en
viktigare stad, hamn eller fästning och titeln
lieutenant general du royaume som beteckning
för riksföreståndare. Fortfarande användes titeln
lieutenant de vaisseau i st. f. kapten vid flottan.
C. O. N.
Löjtnantshjärtan, bot. SeDiclytra. Lök (lat. bulbus),
bot., är en jordstam (lökstam), som närmast kan
jämföras med ett knopplikt skott, enär lökstammens
mellanleder icke kommit till utveckling, utan äro
sammanträngda till en kort och bred s. k. l ö k-stock,
hvars undre yta är bar och från hvilken birötter
utgå. Å lökstocken sitta stundom några få, men i
de flesta fall en mängd bladorgan, hvilka antingen
utgöras af tjocka,, köttiga, på aflagrad näring rika
lågblad, l ö k-fjäll, som, då näringen är förbrukad,
bli tunna, ofta brunaktiga hinnor eller också delvis
bestå af kvarsittande örtblad-slidor. Antingen kan
tillväxten af lökstocken (axeln) vara obegränsad,
då blommorna bli sidoställda, såsom hos snödroppen
och pingstliljan m. fl., eller ock begränsas axeln
af blomningen. En lök af sistnämnda slag dör bort
samt ersattes af nybildad lök, som utväxer som en
knopp, l ö k k n o p p (groddlök), i vinkeln emellan
ett lökblad och lökstocken. En lök kan ha ett-
eller flerårig utveckling. Om flera lökknoppar
komma till utveckling, såsom hos hvitlöken,
kallas löken mångklyftig. Lökens form kan omväxla,
hvilket i synnerhet eger rum hos de odlade arterna
af släktet Allium, från den vanliga äggrunda eller
rundade formen till platt, sammantryckt eller
långsträckt form. Lökartad stam träffar man mest
hos monokotyledoner, såsom hos många liliacéer,
amaryllidacéer samt hos några iridacéer; hos
diko-tyledoner äro lökar sällsynta, t. ex. nos arter
af Diclytra, Oxalis och Saxifraga. Sådana lökväxter
finner man i mängd i varma och torra luftstreck samt
vanligast å torra platser. De kunna nämligen genom
sina tjocka, saftiga, näringsrika blad länge motstå
inflytandet af torka och värme samt ligga därför i
hvila under sommaren hos oss eller under den torra
årstiden i varmare länder. I kal-
Lök. & lökstock, omgifven af lågblad (lökfjäll),
a lökknoppar (groddlökar), c birötter.
lare klimat utvecklas lökarna under sensommaren och
hösten samt under vintern, om kölden tillåter. Därför
blomma hos oss de flesta lökväxter tidigt på
våren eller högsommaren, liksom i varma trakter
liljeväxterna utveckla hela yppigheten af sina ofta
praktfulla blommor under början af regntiden. Om
knopplökar (groddknoppar af lökform) se Groddknoppar,
om taklök se Sempervi-v u m, om luftlök se Luftknöl. -
Benämningen "lök" tillägges ock de i hushållen
begagnade arterna af löksläktet, t. ex. gräslök,
purjolök, rödlök o. s. v. Af g r ä s l ö k (Allium
Schoenoprasum; se fig. 2 i art. Löksläktet) nyttjas
icke själfva löken, utan de trinda, smala, nästan
gräslika bladen, som ha stark löksmak. Till någon del
är detta fallet äfven med purjolök (A. porrum), hvars
blad användas i soppor o. s. v. I allmänhet ätas af
denna art nedre delen af bladen och själfva löken. Hos
det viktigaste lökslaget, rödlöken, och de många andra
varieteterna af A. cepa, är det äfven själfva löken,
som användes. Egentlig rödlök (Braunschweiger, röd
holländsk m. fl. sorter) utmärkes af intensiv löksmak
och användes mest hackad eller skuren i skifvor och
stekt som krydda. Mycket närbesläktad är syltlöken,
som utmärkes af hvit färg och ringa storlek (10-20
mm. i diameter). Den användes nästan uteslutande
tillagad med socker och ättika. Zittauerlök, vanligen
gul till färgen, är oftast något större än rödlök
och af finare, mildare smak. Den användes som rödlök
eller stekes hel. Ännu större är s. k. portugisisk
lök (spansk lök, madeiralök o. s. v.), som kan uppnå
storleken af en knuten hand och hvars löksmak är
ännu mindre utpräglad än föregåendes. Den anrättas i
regel helstekt. Schalottenlök (förr vanligen c h a l
o 11 e n l ö k, af fr. échalote, stundom, oriktigt,
charlottenlök) har betraktats som särskild art
(A. ascalonicum), men är måhända blott en afart af
A. cepa. Den användes ungefär soin zittauerlök. H
vi 11 ok (A. sativum) användes i medicin, stundom
som krydda och i vissa trakter af landet, numera
dock sällsynt, som njutningsmedel (tuggas). Rödlök
och zittauerlök odlas i rätt stor skala inom landet,
dock otillräckligt för behof-vet, hvarför ansenliga
mängder däraf importeras, i synnerhet under vissa
år. O.T.S. (G.L-m. C. G. D.)
Lökbrosksvamp, bot. Se Marasmius.
Löken, H a a k o n, norsk politiker och publicist,
kusin till A. och E. Löchen (se d. o.), f. 9
nov. 1859 på Inderöen, Nordre Trondhjems amt,
tog juridisk ämbetssxamen 1884, slog sig ned
som over-retssakförer i Trondhjem, var 1890-1902
hufvud-redaktör för tidningen "Dagsposten" där och
1902-10 för den af honom uppsatta dagliga tidningen
"Nidaros" som organ för radikala vänstern. 1909-10
var han därjämte Trondhjems borgmästare. L. är
en ifrig språkreformator på riksmålets grundval,
men har föreslagit en del mindre med-gifvanden åt
landsmålet. Af en kulturhistorisk, till konkreta
personligheter och händelser knuten, men i anläggning
och utförande poetiskt fri skildring af lif i Norge
under 1800-talet har L. utgifvit bd I, Anne Cathrines
ungdom. Hverdagsbilleder fra 1830-40 aarene (1910),
och bd II, Landsens liv. Billeder fra 1850-60 aarene
(1911). K. V. H.
Lökfjäll, bot. Se Lök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
