Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lönnrot, Elias, skriftställare - Lönnroth, Arvid Fredrik, målare - Lönnrunor. Se Runor. - Lönnsirap. Se Lönn. - Lönnskrift - Lönnsocker. Se Lönn. - Lön- och betalningsafgift. Se Fredshjälp. - Lönskaläge (fsv. löskalæghi, af löska, ledig, ogift), jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett mäktigt inflytande på finska skriftspråkets
utbildning. Han bragte till slut striden emellan
de olika dialekterna, hvilken hotade att framkalla
fullständig förvirring. Han bibehöll i hufvudsak
västfinskans genom bibelöversättningen af gammalt
kända former, men gaf dem nytt lif genom att
uppta östfinskans ord- och formrikedom samt
egendomliga, böjliga uttryckssätt. Af knappt
mindre vikt var bildandet af en finsk vetenskaplig
terminologi, hufvudsakligen genom öfversättningar
och bearbetningar från svenskan. Handelsbalken och
jordabalken i 1734 års lag utgåfvos af honom i finsk
öfv. 1857. Suomen kasvisto (Finlands flora; bearb.
af Hartmans flora) och en öfv. af J. Ph. Palméns
juridiska handbok publicerade han 1860 och 1863. –
Som lingvist i egentlig mening var L. föga produktiv,
men bidrog genom råd och upplysningar till andras
publikationer. Jämte hans ofvan nämnda disputationer
är att märka en 1854 i Finska vet. soc:s akter införd
afh. Ueber den Enare-lappischen dialekt.
Sedan L. 1862 som emeritus med kansliråds titel
erhållit afsked från sin professur, vistades han
hufvudsakligen i sin födelsebygd, Sammatti, oaflåtligt
sysselsatt med fullföljandet af sina arbeten. 1863
utsågs han till medlem af kommittén för utarbetande
af ny psalmbok på finska språket och var under
denna kommittés åttaåriga verksamhet dess trägnaste
och insiktsfullaste arbetare. Sedan kommittén 1872
upplöst sig, utgaf han en ny, finskspråkig psalmbok,
Virsikirja, innehållande 413 psalmer (ny uppl. 1883
med 500 psalmer). De flesta af dessa äro ombildningar
eller bearbetningar af äldre förebilder; endast få äro
själfständiga skapelser af L. Men obestridligt är,
att han genom detta arbete, som ännu på dödsbädden
sysselsatte den fromme mannen, väsentligen befordrade
det finska psalmboksföretaget och äfven bidrog till
stadgandet af det finska poetiska språket. I "Suomi"
1845 publicerade han Kokeita suomalaisessa laulannossa
(Försök i finsk sång), som utgjordes af öfv. från
Runeberg och andra jämte bifogade anmärkningar om
den finska metriken. 1848 utgaf han folkskalden
Paavo Korhonens sånger. Hans egna poetiska stycken
äro obetydliga. Enligt hans mening borde den finska
versformen grunda sig på stafvelsernas kvantitet,
en uppfattning, som dock hos senare skalder blifvit
betydligt modifierad. – Ännu under sina sista
lefnadsår afslutade L. två omfattande arbeten:
Suomen kansan muinaisia loitsurunoja (Finska
folkets forna trollrunor; 1880), en samling, som,
ej mindre vidlyftig än "Kalevala", lämnar rika
bidrag till belysning af fornfinnarnas schamanistiska
världsåskådning, och det digra Finsk-svenska lexikon
(s. å.), hvars utgifning börjat redan 1866 och som
är värdefullt genom rikt språkmaterial, äfven om
L. icke hade tillfälle till materialets vetenskapliga
bearbetning.
L. deltog icke i de politiska och nationella strider,
som utkämpades i hans omgifning. Han var en fridens
man, och när helst han yttrade sig inför en talrikare
allmänhet, i synnerhet då den akademiska ungdomen
egnade honom sin hyllning, manade han till endräktigt
arbete för fosterlandet, oafsedt alla språkliga
skiljaktigheter. Vid jordfästningen, som egde rum i
Sammatti kapellkyrka, vittnade
hyllningsgärder af myndigheter och korporationer
om, huru högt L. var skattad. L:s staty (modellerad
af E. Wikström) aftäcktes 1902 i Helsingfors. Jfr
Aug. Ahlqvist, "Elias Lönnrot" (1884), S. G. Elmgren,
"Minnestal" (i "Acta soc. scient. fennicæ",
bd XIV), E. Nervander, "E. L:s ungdomstid på
Laukko" (1893), A. Niemi, "Elias Lönnrotin matkat"
(Elias Lönnrots resor, Finska litteratursällsk:s
"Skrifter", d. 98, 1902) och Jenny af Forselles,
"E. L:s svenska skrifter" (I, II med hans
bref i urval och en inledande lefnadsteckning,
utg. 1908–11 af Svenska litteratursällsk:t i Finland).
M. G. S.
Lönnroth, Arvid Fredrik, målare, f. 27 aug. 1823 i
Göteborg, d. 13 mars 1880 i Söderkulla i Bohuslän, var
militär och tog afsked 1879 som major i armén. Han
studerade vid konstakademien och i Düsseldorf
och målade hufvudsakligen hästar: Hästar skrämda
af vargar, Efter jakten, Eldsvåda i ett stall
m. fl. Ridknekt med två hästar eges af Nationalmuseum.
G-g N.
Lönnrunor. Se Runor.
Lönnsirap. Se Lönn.
Lönnskrift, efter orden detsamma som
kryptografi (se d. o.), tages dock numera i vidsträcktare
bemärkelse och omfattar alla sätt att skriftligen
meddela, hvad som hemligt hållas bör. Den kan
då sägas omfatta äfven de mycket omtalade antika
sätten, t. ex. skytale (se Chiffer), eller då
man afrakade håret på en slaf, skref med outplånligt
bläck på hufvudsvålen, lät håret åter växa och sände
det lefvande brefvet till adressaten, som naturligtvis
åter lät afraka budbärarens hår. Dit kunde räknas
knutskriften (se d. o. och Wampum). Dit kunde ock
räknas hvarje bokstafsskrift, innan den blef känd för
flera än ett fåtal och sålunda var "lönnrunor". Dit
kunde man ock i viss mening föra de s. k.
tironska noterna m. m. Dit höra ock chiffer i egentlig
betydelse och äfven hvad den nyare diplomatiken
speciellt kallar kryptografi (se d. o.). Till
lönnskrift kan man räkna äfven meddelanden med s. k.
sympatetiskt bläck (se Bläck), ehuru detta sätt ej
torde förorsaka de s. k. svarta kabinetten stora
svårigheter. Naturligtvis kan man tänka sig många
andra sätt att skrifva lönnskrift med öfverenskommen
nyckel.
J. C.
Lönnsocker. Se Lönn.
Lön- och betalningsafgift. Se Fredshjälp.
Lönskaläge (fsv. löskalæghi, af löska, ledig, ogift),
jur., betecknade enligt den äldre rättsterminologien
lägersmål emellan ogifta personer, hvilka ej
stodo till hvarandra i sådant skyldskaps- eller
svågerlagsförhållande, att äktenskap dem emellan var
förbjudet. Man skilde emellan enkelt och kvalificeradt
lönskaläge. Det senare omfattade sådana fall, i
hvilka gärningen var utmärkt genom någon särskild
omständighet, som enligt lag stämplade densamma till
en svårare förbrytelse (såsom vid lägersmål med
minderårig flicka o. s. v., se Lägersmål). Numera
användes uttrycket vanligen blott för att beteckna
det enkla lönskaläget. I gällande strafflagar träffas
detta numera icke af straff. Endast Finland samt några
schweiziska kantoner och nordamerikanska stater göra
därifrån undantag. Enligt svenska strafflagen straffas
vid lönskaläge endast mannen, och detta blott under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
