Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löpsedel, postv. - Lördag (se Dag), den kristna veckans sjunde (sista) dag - Lördagsföreningen. Se Kristliga studentvärldsförbundet, sp. 1441. - Lördags-Magasin, Nytt, en litterär tidskrift af blandadt innehåll - Lördags-Magasinet, en illustrerad populär tidskrift - Lördagssällskapet - Lörenskogen, härad och socken i Akershus amt - Lörrach, hufvudstad i badensiska kretsen L. - Lösa boliner, sjöv. - Lösande medel, med. Se Afförande medel. - Lösbref, postv. - Löscher, Valentin Ernst, tysk luthersk teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning därtill. Löpsedel utfärdades ock i vissa
fall postanstalterna emellan vid förutbeställning af
diligensbiljetter. Allmännast betecknade emellertid
benämningen löpsedel sådan reklamationshandling,
som på vederbörande afsändares eller adressats
begäran och mot särskild afgift utfärdades
rörande postförsändelse, som saknades eller
framkommit senare, än ske bort. De postanstalter,
som försändelsen skolat passera, fingo i tur
och ordning förse handlingen med anteckning om
tillgängliga upplysningar, hvarefter löpsedeln
blef till den postanstalt, hvarifrån den utgått,
återsänd för att delgifvas reklamanten. Benämningen
är aflyst, men tillvägagåendet vid reklamation af
postförsändelser är ännu, i vissa fall, likartadt.
K. L-n
Lördag (se Dag), den kristna veckans sjunde
(sista) dag, har, i olikhet med de öfriga dagarna,
ej någon mytologisk härledning. Ordet har i Norden
(da. löverdag) gått en alldeles själfständig
väg. Fsv. löghardagher (fnod. laugardagr, äfven
Þváttdagr, "tvättdag") har nämligen fått sitt
namn af de i äldre tider på veckans sista dag
brukliga tvagningarna och baden (jfr Badstuga),
som urspr, hade religiös betydelse. I de flesta
öfriga kulturfolks benämningar på lördagen ingår det
gammaltestamentliga ordet "sabbat" (hebr. sjabthaï),
t. ex. lat. dies sa’bbati (som utträngde det
hednisk-romerska dies Saturni), it. sabbato,
sp. och port. sabado, fr. samedi, ty. samstag
(en benämning, som brukas i södra Tyskland,
hvaremot sonnabend, "aftonen före söndagen", är
det häfdvunna nordtyska namnet). Äfven de ryska och
polska benämningarna på lördagen (resp. subbota och
sobota) utgå från sabbat. Däremot äro eng. saturday
(angls. sâteresdag) och holl. zaturdag l. zaterdag
bildade af det nyssnämnda lat. Saturni dies, Saturnus’
dag. Påsklördagen kallades fordom "stora sabbaten". -
Se vidare Bönedagar och Jungfru Marie bebådelsedag.
R.G.
Lördagsföreningen. Se Kristliga
studentvärldsförbundet, sp. 1441.
Lördags-Magasin, Nytt, en litterär tidskrift af
blandadt innehåll, hvaraf fyra årgångar utkommo
1860-63 i Stockholm, bestående hvar och en af
48 à 52 n:r i tvåspaltig oktav. Dess ansvarige
utgifvare var först Ph. J. Meyer, sedan bokhandlaren
P. A. Huldberg och slutligen Aug. Th. Paban.
B. L.*
Lördags-Magasinet, en illustrerad populär tidskrift,
hvaraf utkommo 1836-38 samt 1842 på L. J. Hiertas
förlag årligen 50 nummer (om 8 sid. i tvåspaltig,
stor oktav). Dess ansvarige utgifvare var
e. o. kammarskrifvaren J. Lind. B. L.*
Lördagssällskapet kallades en våren 1830 af ett
antal framstående unga män vid universitetet i
Helsingfors bildad sammanslutning för samkväm och fri
diskussion af litterära spörsmål. Bland stiftarna voro
J. L. Runeberg, J. J. Nervander och J. J. Nordström de
förnämste; inom kort slöto sig till dem F. Cygnæus,
J. V. Snellman, G. Rein, M. A. Castrén, E. Lönnrot
m. fl., så att sällskapet kom att omfatta nästan hela
det "unga Finland". Snart behandlades äfven politiska
och kulturella frågor, och sällskapet kan betraktas
som den nya nationella patriotismens vagga. En direkt
frukt af dess verksamhet var ett privatlyceum,
grundadt på moderna pedagogiska principer. Men
också tanken på Finska litteratursällskapets
bildande utgick från denna krets. Sitt organ kan
det sägas ha haft i "Helsingfors morgonblad", som
redigerades af Runeberg. Efter dennes flyttning till
Borgå 1837 bortdog sällskapet småningom, så att
efter 1838 några spår af detsamma ej mer skönjas.
T. C.
Lörenskogen, härad och socken i Akershus amt,
ö. om Kristiania, Norge. 65,27 kvkm. 1,252
inv. (1910). L. är ett rikt jordbruks-
och skogsdistrikt och har fabriksindustri,
särskildt koncentrerad kring stationen
Strömmen. Hufvudjärnvägen till Eidsvold går genom L.
K. V. H.
Lörrach, hufvudstad i badensiska kretsen L. (960
kvkm.; 104,453 inv. 1900), 9 km. n. ö. om
Basel. 14,756 inv. (1910), sedan därmed 1908
inkorporerats kommunen Stetten. Realgymnasium med
progymnasium, högre flick- och handelsskola. Stort
ylle- och bomullstryckeri (1,400 arbetare), stor
klädesfabrik, siden- och bomullsväfverier, mekaniska
verkstäder och annan industri. Frukt- och vinodling.
(J. F. N.)
Lösa boliner, sjöv. Att "segla för lösa boliner"
betecknar detsamma som att segla för god vind. Loss
bolinerna öfverallt! är ett efter längre tids
kryssning eller bidevindssegling mycket välkommet
kommandoord, enär det innebär, att vinden nu
är "god", så att fartyget kan "styra kurs" (i
st. f. att styra så nära vinden som möjligt).
L. H.*
Lösande medel, med. Se Afförande medel.
Lösbref, postv., sådana bref, som från
inlämningspostanstalten skickades "lösa" med
posten - antingen styckevis eller inneslutna i
lösväska (se d. o.) - för att under färden till
nästa postanstalt af postiljonen eller postföraren
tillställas adressaterna eller lösväskegarna, eller
ock sådana bref, som i omvänd ordning på enahanda
sätt fortskaffades för att genom postanstalt
utdelas. Befordringsafgiften, fastställd genom
k. br. 19 febr. 1812 till 1 skilling banko och
genom k. br. 23 febr. 1858 till 3 öre, tillföll
postförvaltaren. Ännu 1867 beräknades lösbrefvens
antal för året till bortemot 1/2 mill. Allteftersom
de med 1860-talets början inrättade poststationerna
tillväxte i antal, och än mer sedan 1877
landtbrefbäring börjat anordnas, minskades lösbrefvens
antal. Med 1884 blef lösbrefvens egenskap att
utgöra ett särskildt slags postförsändelser upphäfd,
och portot indrogs till postkassan. Härmed blef ock
själfva benämningen afskaffad. Därefter betraktas och
taxeras de f. d. lösbref, som utväxlas i lösväska,
hvilken fortskaffas af egarens bud och ej med post,
som lokalbref, alla öfriga däremot som i vanlig
ordning postbefordrade bref. - Ofta nog användes,
i tal och skrift, benämningen "lösbref" som motsats
till värdebref. Detta är oriktigt. Postverket har
fastställt beteckningen vanliga för sådana bref,
beträffande hvilka icke begärts rekommendation,
assurans eller postförskott. R- L-n.
Löscher, Valentin Ernst, tysk luthersk teolog, f. 1673
i Sondershausen, d. 1749 i Dresden, studerade vid det
mot pietismen fientliga universitetet i Wittenberg,
blef 1698 pastor och super-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
