Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löse- och bindenyckel - Lösepenning - Löseskilling, jur. Se Lösen 1. - Löseth, Oluf Eilert, norsk språkforskare och litteraturhistoriker - Lösfinnar. Se Finnmarker. - Lösflottning. Se Flottled och Flottning, sp. 647. - Lös-från-Rom-rörelsen. Se Romersk-katolska kyrkan. - Löshund l. Lös hund, jaktv. - Löshäst. 1. Häst, som medföljer utan att ridas eller draga - Löshäst. 2. Skpsb. Se Lösspant. - Lös i munnen, veter. Se Lanerna. - Lösing, härad i Östergötlands län - Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt. Se Norrköpings kontrakt. - Lösings häradsallmänning Kolmården - Lösk (fsv. lösker), ej bofast. Se Lösdrifvare. - Lösköl, skpsb. Se Köl 1, sp. 607. - Löslighet, kem. Se Lösning. - Löslig indigo. Se Indigo-karmin. - Löslig stärkelse, tekn. farm. Se Stärkelse. - Lösning, fys.-kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamt sätt meddela absolution (en sakramental akt), |
som ock clavis jurisdictionis, d. v. s. befogenheten
att inför det kyrkliga forum bannlysa syndare eller
ånyo upptaga dem i församlingens gemenskap. För
Luther undergick tanken på nyckelmakten
en djupgående förändring. Mot Rom och dess
straffteorier betonar han i öfverensstämmelse med
sin reformatoriska grundåskådning, att nyckelmakten
hänför sig endast till det rent andliga eller
m. a. o. blott rör syndarens personliga förhållande
till Gud. Nyckelmakten, som ej blifvit öfverlåten
till påfven eller till klerus, utan till kyrkan som
sådan (jfr Kyrka), framställes därför af Luther i de
schmalkaldiska artiklarna som en form af evangelium
bredvid de former af evangelium, som utgöras af det
muntliga ordet, sakramenten och de kristnes inbördes
samtal och broderliga tröstande. (G. A-n.)
Lösepenning (ty. ranzion, fr. rançon, af
lat. redemptio, friköpande) kallades under förgångna
tider det penningbelopp, som hvarje krigsfånge eller
den stat han tillhörde måste utbetala, för att han
skulle vinna befrielse ur fångenskapen. Lösepenningen
steg betydligt under medeltiden, då den, som tagit
fången, vanligen fick uppbära densamma. Under
1600-talet bestämdes dess belopp för olika grader
vanligen genom fördrag, s. k. kartellfördrag, staterna
emellan. Franska revolutionen gjorde slut på detta
liksom på så många andra föråldrade krigsbruk.
C. O. N.
Löseskilling, jur. Se Lösen 1.
LÖseth, O l u f E i l e r t, norsk språkforskare
och litteraturhistoriker, f. l sept. 1858 i
Trondhjem, blef filol. kandidat 1883, hvarefter hans
specialitet blef romanska språk. 1892 blef han
universitetsstipendiat i romansk språkvetenskap
och litteraturhistoria i Kristiania samt
därjämte 1895 docent i dessa ämnen och
1897 lektor i modern franska. Genom en afh. i
"Romania" hade han redan 1885 gjort sig bemärkt
med ett försök till en ny förklaring af
italienska litteraturens upprinnelse. 1888 tog
han doktorsgraden på en afh. om Tristan-romanens
gammelfranske prosahaandskrijter, senare utvidgad
till det större verket Le roman de Tristan en
prose, le roman de Palamede et la compilalion de
Rusticien de Pise (Paris, 1891), med djupgående
komparativ-analytiska studier i fransk
medeltidslitteratur. Till detta arbete
sluta sig hans förträffliga kritiskt
reviderande editioner af Gautier d’Ärras’
(1100-talet) fornfranska dikter "Eracle"
(1893) och "Illo et Galeroa" (1891), af
romanen ! "Robert le Diablo" (Paris, 1903, för
"La société j des anciens textes francais") och af
"Le Tristan | et le Palaméde des manuscrits francais
de British j museum" (i Kristiania Vidensk. selsk:s
skr., 1915). Bl. a. i Notes de syntaxe francaise
(1910) har han l spridt ljus öfver olika
. punkter i modernt franskt j språkbruk. L.
har dessutom skrifvit en mängd | vetenskapliga
uppsatser i tidskrifter och tid- j ningar.
K. V. II. ;
Lösfinnar. Se Finnmarker.
Lösflottning. Se Flottled
och Flottning, sp. 647.
Lös-från-Rom-rörelsen. Se Romersk-katolska kyrkan.
Löshund l. Lös hund, jaktv., hund, som begagnas lös vid jakt på älg och björn, till skillnad från ledhund, som föres i band. Löshundens uppgift är att söka "ställa" villebrådet, d. v. s. genom ståndskall uppehålla det, till dess jägaren hinner fram. Som löshund vid älgjakt användes vanligen i vårt land jämthunden (jfr Hunden, sp. 1314); äfven ha försök gjorts med importerade tyska (hannoverska) spårhundar.
G. G.
Löshäst. 1. Häst, som medföljer utan att ridas
eller draga; i öfverförd bemärkelse en ensam person,
t. ex. kavaljer utan dam vid bjudning. – 2. Skpsb. Se
Lösspant.
Lös i munnen, veter. Se Lanerna.
Lösing, härad i Östergötlands län, ingår i
Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings
härads domsaga, tingslag och fögderi samt omfattar
socknarna Styrestad, S:t Johannes, Dagsberg, Krokek,
Tingstad, Furingstad. 22,008 har. 8,021 inv. (1911).
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt. Se Norrköpings
kontrakt.
Lösings häradsallmänning Kolmården, belägen i
Krokeks socken, Finspångs revir och Östergötlands
län, har af ålder varit allmänning och bibehölls
som sådan vid den reglering, som allmänningarna i
riket undergingo på 1830-talet. Allmänningen har
stått under skogsstatens vård och förvaltning
till 1881, då förvaltningen öfvertogs af
allmänningsdelegarna. Reglemente fastställdes
af K. M:ts befallningshafvande 3 april 1882. Areal
5,231 har med en årlig afverkning af omkr. 4,900 kbm.
M-g.
Lösk (fsv. lösker), ej bofast. Se Lösdrifvare.
Lösköl, skpsb. Se Köl 1, sp. 607.
Löslighet, kem. Se Lösning.
Löslig indigo. Se Indigo-karmin.
Löslig stärkelse, tekn. farm. Se Stärkelse.
Lösning, fys.-kem. Bringas en fast kropp,
t. ex. socker, i beröring med en vätska,
t. ex. vatten, så försvinner skenbart en del af
den fasta kroppen och vätskan får nya egenskaper
- i nu anförda exempel söt smak, högre specifik
vikt, högre kokpunkt (se E b u 11 i o s k o p i)
o. s. v. än förut. Genom rent fysiska medel, såsom
afdunstning eller utfrysning, kan man emellertid
ur denna nya vätska afskilja två kroppar, nämligen
den fasta kroppen (sockret) och den ursprungliga
vätskan (vattnet, som eventuellt afskiljes i form
af gas eller fast kropp, is). Man säger därför,
att den fasta kroppen i den resulterande vätskan
(lösningen) varit löst, och den ursprungliga
vätskan (vattnet) kallas den fasta kroppens
(sockrets) lösningsmedel. - Man säger också ofta,
att en metall, t. ex. zink, löser sig i en syra,
t. ex. svafvelsyra, och den så resulterande lösningen
kallas stundom (zink)lösning. Detta är emellertid
ett oegentligt uttryck, ty därvid sker en kemisk
förändring af (svafvel)syran, i det denna mister
sitt väte, och metallen (zinken) kan ej heller
medelst fysiska hjälpmedel återvinnas ur viltskan
i fråga, som i själfva verket är en lösning af ett
metallsalt (zinksulfat) och ej af metall (zink). -
Man föreställer sig, att vid lösningspro-cesscn den
fasta kroppens molekyler attraheras af lösningsmedlets
och detta i dess högre grad, ju flera molekyler
af lösningsmedlet komma på en molekyl af den lösta
kroppen. Lösningsprocessen kan därför pågå endast till
en viss gräns, då attraktionen mellan en molekyl af
den fasta kroppen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
