Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löss, Anoplura, zool. - Löss (ty.), geol. - Lösskindchen (ty.). Se Lera, sp. 229. - Lössmännchen (ty.). Se Löss, geol. - Lösspant l. Löshäst, skpsb. - Lös sträng - Löståg, sjöv. - Löständer, Artificiella tänder l. Konstgjorda tänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
299 Löss–Löständer 300
bakkropp, känner man 2 arter, hufvudlusen
(P. capitis; fig. 1), l-2 mm. lång, samt den ända
till 3,5 mm. långa klädlusen (P. vestimenti).
Den förra träffas framför allt på hufvudets
hårbevuxna del. De på håren fästa äggen (”gnetter”)
kläckas om 6–8 dagar, och efter ytterligare 18
dagar är djuret fullvuxet. Klädlusen, som af en
del författare ej anses till arten skild från den
förra, lefver på de med blott småhår beklädda
delarna af bålen. Den lägger sina ägg i vecken eller
vid sömmarna af kläderna. Det torde egentligen
vara denna art, som framkallat talet om den mystiska
s. k. lussjukan (se Ftiriasis). –
Flatlusen (Phthirius pubis; fig. 2) har kort,
från den öfriga kroppen otydligt afsatt bakkropp.
Denna art lefver på de hårbevuxna omgifningarna
till könsorganen, stundom äfven i armhålorna,
skägget och ögonbrynen.
G. A–z.
Löss (ty.), geol., en gulgrå till ljusbrun,
kalkhaltig, vanligtvis oskiktad, homogen finsandig lera
af kvartär ålder. Den genomdrages af hårfina
vertikala rör (efter växtrötter) och visar stor benägenhet
att förklyftas vertikalt. Ej sällan innehåller den
sekundärt bildade, skiktvis anordnade kalkkonkretioner,
s. k. lössmännchen, som orsaka en
viss lagring. Lössen innehåller lämningar förnämligast
af stäppdjur och stäppväxter, såsom ben
af stäppantilopen, vildhästen, stäppmurmeldjuret
m. fl. gnagare o. s. v. samt skal af mollusker,
förnämligast landsnäckorna Helix hispida, Pupa
muscorum och Succinea oblonga. Lössaflagringarna,
som vanligen nå en mäktighet af 10–50 m.,
på sina ställen, såsom i norra Kina, flera hundra
m., uppträda hufvudsakligen inom vidsträckta
slättområden, breda dalar och andra sänkor. Löss
har stor utbredning inom alla världsdelar, framför
allt i Asien, särskildt norra Kina (se fig. 1), där
den kallas gula jorden, väl känd genom F. von
Richthofens mästerliga skildringar.
Fig. 1. Lösslandskap i Shansi, norra Kina. |
Fig. 2. Lössboningar i Kina. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>