Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löwe, Johanna Sophie, tysk sopransångerska - Löwe, Johann Karl Gottfried, tysk tonsättare - Löwe, Wilhelm, tysk politiker - Löwegren, Fredrik Georg August, trädgårdsman - Löwegren, Mikaël Kolmodin, ögonläkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
termål, 1848, med furst F. v. Liechtenstein
lämnade hon scenen. - 3. Franz Ludwig Feodor L.,
den föregåendes broder, tysk skådespelare och skald,
f. 1816 i Kassel, d. 1890 i Stuttgart, var från 1841
anställd vid hofteatern i Stuttgart (tillika som
regissör). Hans spel i Faust, Tasso, Hamlet, Karl
Moor m. fl. roller beundrades mycket. Genom flera
diktsamlingar gjorde han sig känd jämväl som lyriker.
Löwe, Johann Karl Gottfried, tysk tonsättare,
f. 30 nov. 1796 i Löbejün nära Halle, d. 20 april
1869 i Kiel, erhöll redan som gymnasist grundlig
musikundervisning af Türk och utmärkte sig högeligen
som kor-sångare i Kiel. Han egnade sig i Halle åt
teologien, men fortsatte äfven sina musikaliska
arbeten och blef snart fördelaktigt känd genom sina
ballader. 1820- 66 var han gymnasiemusiklärare
och kantor vid Jakobskyrkan i Stettin, från 1821
tilllika stadsmusikdirektor där. 1832 blef han
hedersdoktor vid universitetet i Greifswald. sångare
med ovanligt omfångsrik röst, föredrog han på ett
oöfverträffadt sätt sina ballader. L:s samtliga
offentliggjorda verk uppgå till 145, bland
dem flera instrumentala. Tyngdpunkten af hans
betydelse ligger dock i hans sångverk, särskildt i
hans ballader för en röst med piano, i hvilka han
genom fasthållande af ett melodiskt grundmotiv, som
tematiskt ombildas alltefter situationernas växling,
åvägabringar enhet i stämningen och i den musikaliska
gestaltningen. Han vardt sålunda en föregångare till
Rich. Wagner i afseende på konstnärligt användande af
"ledmotiv". L. förfogar öfver en frisk och populär,
men visserligen föga originell melodik jämte styrka
i det dramatiska uttrycket och fantasirikt behag
i skildringar af naturväsen o. d. Han skrifver
i hög grad sångbart och med vårdad, ganska fint
arbetad pianosats. Bland mängden af hans ballader må
framhållas Edward, Erlkönig, Der fischer, den ovanligt
verkningsfulla och medryckande Archibald Douglas,
Der nöck, Herr Oluf, Prinz Eugen, Friedericus
rex, Die nächtliche heerschau, Tom der reimer och
Der blumen rache. L. kallas af tyskarna vanligen
"oöfverträffad" såsom balladkompositör, ett omdöme,
hvilket visserligen kan blott fällas af den, som är
obekant med August Södermans ballader. Af hans fem
operor gafs blott en, Die drei wunsche (1834). Vidare
komponerade L. sånglegender, en mängd visor, romanser
och andliga sånger, goda sångkvartetter, åtskilliga
kantater samt 18 oratorier, i hvilka senare han
sträfvade efter att förena folklighet med kyrkligt
sträng sats. De bästa af dem äro Die zerstörung
Jerusalems (1829) och Die festzeiten (1825-36);
sinnrika episoder förekomma i Die siebenschläfer
(1835) samt Johann Huss (1842), och intressanta smärre
oratorier äro Die apostel von Philippi och Die eherne
schlange, bägge för manskör a cappclla. - L. egde
en omfattande bildning och ädel karaktär. Hans
själfbiografi utgafs 1870, hans samlade sånger för
en röst i 17 bd 1899-1904. Statyer öfver honom ha
rests i Löbejün (1896), Kiel (s. å., af Schaper)
och Stettin (1897). Ett Löwe-sällskap stiftades
i Berlin 1882. Monografier öfver honom skrefvos
af Runze (1884, 1888, 1894, 190o), Wellmer (1886),
Wossidlo (1894), Niggli (1897) och Bulthaupt 11898).
E. F-t.
Löwe, Wilhelm, tysk politiker, f. 1814 i Olvenstedt
nära Magdeburg, d. 1886 i Meran, mest känd under
namnet Löwe-Kalbe, var praktiserande läkare
i Kalbe an der Saale, då han 1848 valdes till
medlem af Frankfurtparlamentet. Han slöt sig där
till den demokratiska vänstern samt valdes till
vicepresident och blef senare, efter flyttningen
till Stuttgart, församlingens president. För detta
deltagande i de politiska rörelserna döm dos han
till tukthusstraff för lifstiden, men hade då redan
begifvit sig till Schweiz. Eftsr att som läkare ha
vistats dels där, dels i Paris, London och New York,
återvände han till Tyskland efter amnestien 1861,
invaldes 1863 i preussiska deputeradekammaren,
hvars vicepresident han var 1S71-75, och tillhörde
1867-81 tyska riksdagen. Där slöt han sig först till
"fortschrittspartiet", men bildade 1874 en egen,
nationalliberalerna närstående grupp, hvilken
gynnade Bismarcks skyddspolitik. Till följd däraf
angreps L. häftigt af sina forna partivänner, och de
lyckades 1881, med de ultramontanes hjälp, förhindra
hans återval.
Löwegren. 1. Fredrik Georg August L., trädgårdsman,
f. 22 aug. 1833 i Lund, praktiserade i olika
trädgårdar inom och utom Sverige (bl. a. på en
ledande plats i den på sin tid högst framstående
trädgården vid Herrenhausen i Hannover) och är
sedan 1859 anställd som trädgårdsföreståndare vid
Göteborgs trädgårdsförening. Det är L:s förtjänst,
att denna förenings trädgård icke blott utgör
en af Göteborgs sevärdheter, utan äfven blifvit
den i sitt slag förnämsta i Sverige, i synnerhet
genom de stora och välskötta växthusen (se bild å
pl. III till art. Göteborg) med de högst värdefulla
samlingar af palmer, orkidéer och ormbunkar, som
L. hopbragt. Också är L. Sveriges förnämste fackman
och kännare beträffande sistnämnda växter och deras
odling. Utom många uppsatser i trädgårdstidskrifter
har L. författat h. 6 (1876) och större delen
af h. 7 (1883) i den af honom jämte E. Lindgren
och A. Pihl 1872-84 utgifna Handbok i svenska
trädgårdsskötseln. L. är led. af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg (1881).
2. Mikaël Kolmodin L., den föregåendes broder,
ögonläkare, f. 5 febr. 1836 i Lund, blef student
där 1856, med. kandidat 1861 och licentiat 1864 samt
promoverades till med. doktor vid Lunds universitets
jubelfest 1868. Han förordnades 1867 till docent
i kirurgi och oftalmologi vid nämnda högskola,
blef s. å. adjunkt i kirurgi och obstetrik samt
var 1883—1904 e. o. professor i oftalmiatrik. Han
har utgifvit bl. a. Om myopi (i Lunds universitets
årsskrift 1867), Om refractionstillstånden hos ögat
och bestämmandet af glasögon (1870; 2:a öfversedda
och delvis omarb. uppl. 1881), Om ögonsjukdomarne och
deras behandling (1891; 2:a uppl. 1900) samt öfversatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
