- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
339-340

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macaulay, Thomas Babington, lord M. of Rothley, engelsk historieskrifvare, essayist och parlamentstalare - Macbeth, konung i Skottland 1040--57 - Macbeth, Robert Welker, skotsk målare - Maccaluba

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

339

Macbeth-Mac Carthy

340

som var ämnadt att afsluta Vilhelm III:s
regering. Detta band utgafs efter hans död i
ofullständigt skick af hans älsklingssyster, lady
Trevelyan (1861). Under de senare åren af sitt lif
skref han därjämte för "Encyclopsedia britannica"
åtskilliga artiklar, bland hvilka de öfver Samuel
Johnson och Pitt d. y. äro de förnämsta. De äro
intagna i hans Miscellaneous wriiings (1860 utg. af
hans vän Th. F. Ellis). Af de många utmärkelser,
som tillföllo M., må anföras hans upphöjelse till
peer (baron M. of Rothley) 1857. Han dog ogift och
ligger begrafven i "The poets’ corner" i Westminster
abbey. -. M:s historiska författarskap, som nådde
sin höjdpunkt i hans berömda "Englands historia",
utmärktes af snillrika tankar, en i högsta grad
konstnärlig anordning af ämnena, en oöfverträffad
förmåga att med åskådlighet och lif teckna personer,
samhällsklasser och tidehvarf samt en genomskinlig,
på en gång vältalig och flärdlös stil. Men han skref
städse från mycket utpräglad whigståndpunkt, och ej
alltid var forskningen så grundlig, uppfattningen
så djup, omdömet så opartiskt, som man kunde fordra
eller vänta. "När han beskrifver vänners förtjänster
och fienders fel, känner hans penna ingen måtta". Som
talare var han, enligt eget med-gifvande, ej någon
debattör, men knappast någon af hans samtida
i parlamentet hördes med sådan förtjusning som
han. Han visade sig i många fall ega statsmannens
blick och var en framstående administratör. I det
politiska lifvet mer än uppvägdes hans häftighet
och bitterhet som partiman af själfständighet
och mod, osviklig trohet mot grundsatser, varm
fosterlandskärlek och lågande hänförelse för frihet
och rätt, medan hans enskilda vandel alltigenom bar
vittne om en högsint, varmhjärtad och välvillig
personlighet. - M:s arbeten ha dels hvart och
ett för sig, dels samlade eller i urval, utkommit
och utkomma alltjämt i en mängd upplagor. Bland de
samlade märkes en af lady Trevelyan (8 bd 1866) och
"Albany-upplagan" (12 bd 1898). Af "Critical and
hi-storical essays" utgafs en kommenterad uppl. i 3
bd 1903 af F. C. Montague. Hans engelska historia
har öfversatts till åtminstone 12 språk. Af M:s
arbeten finnas i svensk öfv. "Englands historia från
Jakob den andres tillträde till regeringen" (I-VIII,
1853-62; 3:e uppl.: "Englands hist. fr. Jakob den
andres tronbestigning", I-V, 1879), "Smärre valda
skrifter" (1854-55), "Baco of Verulam" (1865), "Tal"
(Helsingfors, 1866) och "Biografiska skizzer" (I-III,
1869- 72). - Litt.: Den bästa biografien öfver M. är
den af hans systerson C. 0. Trevelyan utsifna, "Life
and letters of lord M." (2 bd, 1876). Vidare märkas
M.-biografier af F. Arnold (1862), J. C. Morison
(1882), Jebb (1900) och D. H. Macgregor (1901), lord
Morley, "Critical miscellanies", II (1877), Kinkel,
"M., sein leben und sein ge-schichtswerk" (1879),
Thurn, "Anmerkungen zu M:s history of England"
(1882), E. Tili, "Lord M. i kritisk belysning" (i
"Finsk tidskr." 1888), och lord Avebury, "Essays and
adresses" (1903). 1. V.S-K. 2. E. R. (V.S-pf.) Macbeth
[mäkbe’th], konung i Skottland 1040 -57, var son till
Fiiidlaech, ärftlig styresman (mor-maer) öfver Moray,
och gjorde anspråk på tronen,

enär hans hustru Gruach tillhörde
konungaätten. Sannolikt är han identisk med den
Maelbcethe, hvilken af angelsaxiska krönikan namnes
bland de skotske höfdingar, som 1032 hyllade Knut
den store. Sedan M. 1040 öfverfallit och dödat
konung Duncan l, blef han själf konung. Han
stod i förbund med den norske jarlen Torfinn
på Orkney-öarna och tyckes ha representerat de i
n. boende kelterna mot Duncan, som hade angelsaxiska
förbindelser. M. uppges 1050 ha företagit en
pilgrimsfärd till Rom och omtalas i krönikorna
som frikostig mot kyrkor och kloster. Duncans son
Malkolm hade funnit en tillflykt hos sin frände,
jarl Siward af Northumberland, och de vunno 1054
en seger öfver M. vid Dunsinane i Pertshire, hvarpå
Malkolm hyllades som konung i Gumber-land och s. om
Forth. I n. behöll dock M. sin makt, till dess han,
ånyo anfallen af Malkolm och Siward, besegrades
och stupade i en ny drabbning vid Lumphanan i
Aberdeenshire, 15 aug. 1057. - M. är mest ryktbar
som hjälten i Shaksperes bekanta tragedi med samma
namn. Dess handling är tagen ur Holinsheds krönika,
som i sin ordning följt några medeltidskrönikor, där
M:s historia utsmyckats med en mängd sägen-artade
tillsatser. Jfr Skene, "Celtic Scotland" (1876)
och sir J. Rhys, "Celtic Britain" (3:e uppl. 1904).
V.S-g.

Macbeth [mäkbe’th], Robert W elker, skotsk målare,
f. 1848 i Glas-ow, d. 1910 i London, studerade i
Edinburgh och i London samt målade i olja och akvarell
moderna genrebilder, såsom Lincolnshire gäng (barn,
som gå till arbetet, 1872), Potatisskörd, Ö jversr
amning, Hjortiakt i dimma, tin vinterpromenad
och Moderlig tillsyn. Mera betydande var M. i
sina raderingar. Han utförde förträffliga stick
efter Tizian, Velasquez, Millais m. fi. mästare.
(G-g N.)

Maccaluba [-löba], dyvulkan på Sicilien, 11 km. n. om
Girgenti, består af en 42 m. hög ler-kulle, betäckt
med ett antal små käglor af 0,6-l m. höjd, genom
hvilkas trattformiga öppningar gaser utströmma,
stundom åtföljda af dy och stenar till betydande
höjd. Ordet begagnas ock som appel-lativ i betydelsen
dyvulkan i allmänhet. (J- F- N.)

Maccäri, C e s a r e, italiensk målare, f. 1840 i
Siena, studerade där och i Florens, vann 1865 pris
för Lionardo da Vind målande Mona Lisas porträtt
och har sedan gjort sig känd hufvudsakligen som
freskomålare. Han utförde takmålningar i kapellet del
Sudario i Rom (1873), De tre gracernas triumf (fresk i
Kvirinalpalatset), fresker i stadshuset i Siena (motiv
från Italiens frihetskrig, 1887), i senatspalatset i
Rom (motiv ur gamla Roms historia, 1889), i domkyrkan
i Loreto (Maria, profeter, apostlar - 1905 o. f.) samt
i det nya justi-tiepalatset i Rom (efter 1905). M:s
fresker äro lifligt komponerade och ha modernt ljus-
och färg-studium, men mindre dekorativt värde. M. är
professor vid Accademia di San Luca i Rom. G-g N.

Maccaroni [-råni], Maccheroni. Se Makaroner.

Mac Carthy, vanligen M’Carthy [mokä’thi], Denis
Florence, irländsk skald, f. 1817, d. 1882, utgaf
dikter i original och öfv., bl. a. Ballads, poems and
lyrics (1850), som blefvo mycket populära på grund
af sin patriotism, öfversätt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free