- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
401-402

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madeira ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

länder finns lag om ursprungsbeteckning; en
sådan lag innehåller i allmänhet bl. a., att
tillverkningslandet skall utsättas eller betecknas. På den
tiden, då tyskarna lade an på att fabricera varor,
om hvilka omdömet kunde sammanfattas i ”billig
und schlecht”, var i England made in Germany
ett föraktfullt uttryck, som ofta användes äfven
figurligt. Numera, sedan den tyska industrien
intar en helt annan ståndpunkt, saknar uttrycket
berättigande i förklenande betydelse.

Madeira, ”träfloden”, så kallad med anledning
af den massa driftimmer, som den vid sin
upptäckt medförde, ind. Cayary, hvita floden,
Amasonflodens största tillflöde, bildas genom förening
af de tre floderna Guaporé l. Itenez, Mamoré och
Beni, af hvilka Mamoré är den längsta och
vattenrikaste och därför betraktas som M:s öfre lopp.
Mamoré uppstår genom föreningen af Rio Guapay
(Rio Grande) och Rio Chapare, båda upprinnande
på Sierra da Cochabamba i Bolivia.
Förstärkt genom vattenrika bifloder, flyter Mamoré
mot n. samt upptager under 11° 55′ s. br.
Guaporé, som upprinner i brasilianska prov. Matto
Grosso på Serra dos Parecis, och under 10° 22′
Beni, som har sina källor på östra sidan af
Bolivias inre Andeskedja. Floden får först där namnet
M., vänder sig mot n. ö. och bibehåller denna
riktning ända till sin förening med Amasonfloden.
Från 10:e breddgraden har M. på en sträcka af
370 km. en rad af fall och forsar, det öfversta
Guayará-mirim, det nedersta São Antonio-fallen,
hvilka, med en sammanlagd höjd af omkr. 60 m.,
försvåra flodfarten, ehuru de alla vid högvatten,
utom Theotoniofallet, kunna passeras. Nedanför
São Antonio-fallet blir floden åter segelbar för 5
m. djupgående fartyg. Först efter fullbordandet
af den järnväg förbi fallen, som påbörjades 1877,
men uppgafs redan 1878, kan M. fullt tillgodogöras
som förbindelseled mellan Atlantiska hafvet
samt Bolivia och västra Brasilien. Nära mynningen
sträcker M. en östlig sidoarm, Mirim de
Canomá, till Amasonfloden, bildande den 14,300
kvkm. stora ön Tupinambaranas, och förenar sig
på 24 m. höjd ö. h. under 3° 24′ s. br. och 58°
48′ v. lgd, 2,5 km. bred, med Amasonfloden. M:s
längd från Mamores och Guaporés förening är
1,450 km., från Mamores källor 3,200 km.
Flodområdet omkr. 1,1 mill. kvkm. Den vattenmängd,
som M. for till Amasonfloden, utgör, enl.
Keller-Leuzinger, ”Vom Amazonas und M.”, 1874, vid
lågvatten 4,200, vanligen 14–15 tusen och vid
högvatten 39,000 kbm. i sek. Några större orter
finnas icke vid de låga, ofta öfversvämmade
stränderna.
J. F. N.

Madeira (port.; sp. Madēra), ö i Atlantiska
oceanen, tillhörig Portugal, är belägen nära 700
km. v. om Afrika mellan 32° 49′ 44″ och 32° 37′ 18″
n. br. samt 16° 39′ 30″ och 17° 16′ 38″
v. lgd. Öns längd är 57 km., från Ponta do Pargo
i v. till Ponta Furada i ö., dess bredd 22 km.
från Ponta de S. Jorge i n. till Ponta da Cruz
i s. Till M. höra öarna Porto Santo i n. ö.
(2,311 inv. 1900) och i s. ö. Chao, Grande
deserta, Bugio m. fl., som alla äro obebodda. Hela
ögruppens ytinnehåll beräknas till omkr. 815
kvkm. En väldig bergskedja, som sträcker sig
från v. till ö. och utgrenar sig i alla riktningar
öfver ön, betäcker den än med kala och dystra,
än med grönskande och skogbevuxna höjder. Hela
bergskammen krönes af högresta spetsar, t. ex.
Pico Ruivo (1,913 m.), Pico Grande (1,643 m.),
Pico da Encumida (1,620 m.) o. a. Till större
delen ligger kustlandet högt öfver hafvet på branta
klippor. Endast på få ställen sänker det sig gradvis
och bildar en lång, bred bergsluttning. Från
höjderna nedströmma otaliga bäckar jämte några
mindre floder, af hvilka den mest betydande är Rio
Soccoridos.

illustration placeholder
Fig. 1. Landskap på Madeira.


Bergväggarna genombrytas äfven af
oräkneliga raviner och dalgångar (jfr fig. 1), såsom
den underbara Curral das Freiras i hjärtat af ön samt
de romantiska Ribeira da Janella i v. och Ribeira
do Machico i ö. Liksom närliggande öar är M.
tydligen af vulkaniskt ursprung. Spår häraf finnas
öfverallt, bl. a. tre ganska väl bibehållna
kratrar, särskildt Lagoa vid S. Antonio da Serra
i ö., samt flera öfver hvarandra lagrade lavaströmmar,
bestående dels af blåsig basalt, dels af mer
eller mindre fältspatartad trakyt. På sina ställen
förekomma äfven olika slag af tuffer, hvilande på
tertiär kalk. Alla lägre trakter längs kusten
betäckas af verklig basalt, öfver de högsta
bergstopparna, hvilka om vintern vanligen äro
snöbetäckta, sväfva nästan ständigt tjocka dimmor.
Men några hundra meter därunder, på de stora,
gröna bergsplatåerna och än längre ned mot hafvet
i de fruktbara dalarna, råder ständig sommar.
Skiftningen i årstiderna vore nära nog omärklig,
om icke under några månader (nov.–mars)
häftiga regnflöden inträffade, hvarigenom luften i
någon mån afkyles. Denna luftförändring är dock
mera kännbar i de nordliga trakterna, som ofta
äro utsatta för häftiga stormar. På det södra
kustlandet är årsmedeltemperaturen 18,6°; febr. (den
svalaste månaden) har 15,4°, aug. (den hetaste)
22,6°; ytterligheterna under 25 år ha varit 32,7°
och 6,5°. Regnmängden är i Funchal 683 mm.
på 79 regndagar. En het, torr ökenvind från
Sahara, kallad leste, som medför rödt stoft,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free