Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madkroken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
413
Madou-Madras
414-
Madou [-do], Jean Baptist e, belgisk målare, f. 1796
i Bruxelles, d. 1877, var från början iitograf
och utgaf bl. a. Scénes de la vie des peintres
de Vécole flamande et hollandaise (1840). I sina
målningar skildrade han med humor och spiritualitet
dagligt lif på gatan och ej minst på värdshuset,
bland kannstöpande bönder eller pösande ämbetsmän i
1600- eller 1700-talets dräkt, bland fyllbultar och
grälande käringar. Han målade äfven landskap. M. är
representerad i det moderna galleriet i Bruxelles af
Råttjakt i en bondstuga, Fridstörare (unga kavaljerer
komma in i ett bondgille) m. fl. och i öfriga belgiska
samlingar. Spåkvinnan finns i konsthallen i Hamburg.
G-g N.
Madoz [-dårth], P a s q u a l e, spansk politiker,
f. 1806 i Pamplona, d. 1870 i Genua, deltog som
student i 1822 års revolution och tillfångatogs
1823 af fransmännen, blef 1835 juridisk ämbetsman
i Barcelona och 1836 medlem af cortes. 1854
blef M. guvernör i Barcelona och, som ledare
af det till makten komna progressistpartiet,
president i cortes, men utnämndes 21 jan. 1855 till
finansminister. Som sådan åvägabragte han den märkliga
s. k. desamortisationslagen (lagen om försäljning
af stats- och kyrkogodsen), men afgick redan i juli
s. å. Han deltog i oroligheterna i Madrid 14-16 juli
1856, begaf sig, sedan dessa blifvit undertryckta,
till utlandet, återkom efter revolutionen 1868 och
var en kort tid civilguvernör i Madrid. Senare slöt
han sig obetingadt till Prim. Han afled på återfärden
från Florens med den deputation, som till hertigen
af Aosta framförde anbudet om spanska kronan. M:s
förnämsta litterära verk är Diccionario geogrdfico,
estatistico y histö-rico de Espaiia (16 bd, 1848-50).
Madra, bot., namn på arter af släktena Aspe-rula
och Sherardia.
Madras [mədrä’s]. 1. Presidentskap (eng. presidency)
i kejsardömet Indien, omfattar södra delen af
Västra indiska halfön från dess sydligaste udde,
Kap Komorin, upp till 20° 20’ n. br. på östra
kusten (Koromandel) och till 14° n. br. på den
västra (Malabarkusten). I n., där gränsen är mycket
oregelbunden, stöter det till bengaliska prov. Orissa,
vidare till Centralprovinserna och Haidarabad samt
i n. v. till Bombaydistrikten Dharvar och North
Kauara samt omsluter geografiskt Mysore och Coorg
och omfattar politiskt Lakkadiverna. Det omfattar
de fem lydstaterna Travancore, Cochin, Banganapalle,
Pudukkotai och Sandur (inalles 26,125 kvkm. 4,188,101
inv., 1901) samt det omedelbart brittiska området,
367,070 kvkm., 38,209,436 inv. (1901), sålunda inalles
393,195 kvkm. med 42,397,537 inv. Landet genomdrages
af Västra och Östra Ghats; de senare, betydligt lägre
än de förra, ligga h. o. h. inom M. och skiljas från
kusten genom en bred slätt. I södra delen af halfön
ligga de isolerade Cardamombergen med toppen Anaimudi
(2,694 m.), den högsta i södra Indien. N. om dem
följa Nilgiribergen, som kulminera i Dodabetta (2,670
m.). I dalsänkan mellan dessa berg går järnvägen
mellan Kalikut och staden M. Som landet sluttar från
v. mot ö., flyta de stora floderna ut i Bengaliska
viken: Godavari, Kistna, Cauveri m. fl. Klimatet är
på högslätten i det inre sundt. Torka
med åtföljande hungersnöd förekommer ofta.
På sommaren blåser nämligen sydvästmonsunen,
hvars vattenånga förtätas till regn på
västra sidan af Västra Ghats (3–4 m.), medan
landet ö. om dem ofta får för litet nederbörd.
Där bergskedjan är lägre, passera regnmolnen
öfver bergen och föra sin fuktighet till de inre
områdena. Under den svala årstiden (okt.–mars)
blåser nordöst–sydöstpassaden, som medför regn
åt Koromandelkusten. Årsmedeltemperaturen
är i staden M. 27,9° (jan. 24,7°, maj,
varmaste månaden, 30,8°); regnmängden 1,230 mm.
Järn af ypperlig beskaffenhet har sedan urminnes
tid smälts af befolkningen, men försök att
bearbeta malmen efter europeiska metoder ha
misslyckats. Kolförande sandsten sträcker sig
tvärsöfver Godavaridalen, men kolen äro af sämre
beskaffenhet. Bland andra mineral förekomma mangan
och skiffer, hvarjämte det finns granater
rikligt i Northern circars’ sandsten samt diamanter af
måttligt värde därsammastädes. Betydande mängder salt
fås i kustlagunerna. Om växt-och djurvärld se Asien,
sp. 170–171. Befolkningen omfattade 1901 omkr. 37
mill. hinduer, 2,7 mill. muhammedaner och omkr. 2
mill. kristna och utgöres till nio tiondelar
af dravidastammar, af hvilka omkr. 15 mill. tala
tamil, 14 mill. telugu, 1,6 mill. kanaresiska,
nära 3 mill. malayalam och 0,5 mill. tulu. Oriya
talas i Ganjam vid gränsen till Orissa och olika
underdialekter af dravida af bergsstammarna i östra
Ghats, för hvilka khonderna kunna betraktas som typ.
De kristna äro talrikare i M. än i någon annan del
af Indien och utgöra i Travancore och Cochin ända
till 25 proc. af befolkningen. Kristendomen är
mycket gammal i dessa trakter, hvarest det redan
i 7:e och 8:e årh. fanns manikéer och nestorianer.
Den katolska missionen grundlades af Fr. Xavier och
jesuitmissionen i Madura, den protestantiska af
danskarna i början af 1700-talet. Folkbildningen
står lågt: 937 inv. på 1,000 kunna icke läsa (1901).
Dock erhöllo 1907 öfver 1 mill. pers., hvaraf
165,000 kvinnor, undervisning. Antalet skolor
af alla slag är stadt i tillväxt, och i staden M.
finnes ett universitet, som dock hufvudsakligen är
blott en examensanstalt, men med 49 läroanstalter
som filialer, Presidency college (1841), M. Christian
college (1837), Pachayyappas college, juridiska,
medicinska och ingenjörsskolor, i Coimbatore
landtbruksskola och i M:s förstad Saidapet
lärarseminarium. Af näringskällorna intager
jordbruket första rummet, ehuru landet icke
kan kallas särdeles fruktbart. Utom i de
ofvannämnda flodernas deltaområden är konstgjord
bevattning omöjlig, och jordbruket är
följaktligen beroende af nederbörden, som utom på
västra kusten är knapp (sällan öfver 1,000
mm.) och oregelbunden. De viktigaste produkterna
äro ris, olika slags hirs, mycket bomull,
oljeväxter, indigo, tobak, socker (af sockerrör
och sockerpalmen), kaffe (sluttningen af Västra
Ghats och i Nilgiri), te (i Nilgiri) samt cinchona
(mest i Nilgiri). Af frukter fås tamarinder, mango,
areka- och kokosnötter (vid Malabarkustens
laguner). Industriens viktigaste artikel var
i äldre tider vackra bomullstyg, som numera
ha undanträngts af europeiska fabriksvaror.
Juvelerararbeten samt arbeten af horn,
elfenben och sandelträ äro numera den inhemska
produktionens märkligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
