- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
527-528

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mahabhasya ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

527

Mahler-Mahmud

528

ning af olivolja. Platsen var ett foniciskt
nybygge och anses af några motsvara romarnas
Turris Han-nibalis. Efter den arabiska eröfringen af
Nord-Afrika förföll staden, men återuppbyggdes 912 af
den förste fatimidiske kalifen Ubeid-allah-el-mahdi,
efter hvilken han fick sitt namn. Den blef Kairou-ans
hamn och var i århundraden en betydande stad, tack
vare sitt starka strategiska läge. På 1100-talet
intogs den af normanderna på Sicilien, men återtogs
1159 af almahaderna. 1390 belägrades den förgäfves i
61 dagar af en förenad engelsk och fransk styrka. I
början af 1500-talet gjorde sjöröfvaren Dragut
den till sitt hufvudfäste, men den togs 1550 af
spanjorerna, som, när de 1574 lämnade den, förstörde
fästningsverken. 1881 besattes den utan motstånd af
fransmännen. Wbg. Mahler [mal-], Gustav, österrikisk
tonsättare, dirigent och teaterledare, f. 7 juli 1860
i den märiska byn Kalischt, d. 18 maj 1911 i Wien,
idkade filosofiska studier vid Wiens universitet och
samtidigt musikstudier vid konservatoriet där. 1882-87
var han teaterkapellmästare i bl. a. Kassel,
Prag och Leipzig, blef operakapellmästare 1888 i
Budapest, 1891 vid Hamburgs stadsteater och 1897
vid Wiens hof-opera samt var 1898 -1907 densammas
direktör. Tillika dirigerade han 1898-1900 de
filharmoniska orkesterkonserterna i Wien. 1909
öfvertog han ledningen af filharmoniska orkestern
i New York, men måste inom kort på grund af
sjukdom återvända till Europa. - M. utbildade
sig hufvudsakligen på egen hand, och genom sin
omfattande verksamhet som musikledare alltifrån unga
år förvärfvade han sig den mest ingående kännedom om
det orkestrala. Som orkester- och operadirigent var
han mycket framstående, inlade så i stort som smått
en sällspord intensitet och fördjupning i verkens
tolkning och fordrade som en själffallen sak, att
alla medverkande skulle med samma glädje som han
underkasta sig de största mödor, något som ofta ledde
till konflikter. Som kompositör har M. varit en af
de senaste årtiondenas mest omtalade och omstridda,
förnämligast genom sina icke minst till dimensionerna
storvulna 9 symfonier, som tillkommo från 1888 (en och
annan af dem tar i anspråk för utförandet 2 timmar
eller mer). Mestadels vilja de verka som "absolut
musik" och ha intet uttaladt program, men försinnliga
emellertid betydande idéer och psykiska förlopp,
en kämpande, modern andes lifs-erfarenheter, alltid
liffullt och skarpt karakteriserande, med en viss
kärf manlighet, ofta med lyftning, stundom med djup
känsla. En ovanlig längd i temabildningen, det ofta
groteska i kontraster och instrumentala verkningar
samt blandningen af högt och hvardagligt, af förfinad
stämningsmystik och sällsam humor, af högsta polyfona
konst och naiv folkton göra hans symfonier ej just
lättillgängliga. Yissa egendomliga drag hos

dem härröra därifrån, att M:s musiksinne i barndomen
närts af folkvisor i hundratal och provinsiell
militärmusik. Emellanåt tager han människorösten
(soli, körer) och diktarord till hjälp för att
fullt uttrycka verkets innebörd, så i den andra
symfonien (C moll), den tredje (D moll), den åttonde
oratorieartade, som utfördes f. f. g. 1910 i Miin-chen
med öfver 1,000 medverkande, och den nionde. Han
skref vidare Humoresken för orkester, Das klagende Hed
(för soli, kör och orkester, 1880) samt de for l röst
med orkester komponerade sångcyklerna Lieder eines
fahrenden gesellen (1883; till dikter af honom själf),
och Aus Des knaben wunderhorn, i hvilka M:s egnaste
väsen funnit växlingsrika, folktonartade uttryck, samt
den vekt drömska sångcykeln till dikter af Ktickert,
hvaribland de djupt rörande Kindertotenlieder. Hans
orkesterledsagning till visorna - i hvilken konstart
han var en förgångsman - är högligen färgrik och
uttrycksfull. - Litt.: monografier öfver M. af
Schiedermair (1901), Specht (1905) och P. Stefan
(2:a uppl. 1911) samt "M:s symphonien, erläutert
von Istel, Schiedermair, Teibler und Weigl" (1910).
B. F-t.

Mahlers bomb, fys. Se Kalorimeter.

Mahlmann, Siegfried August, tysk skald, f. 1771
i Leipzig, d. där 1826, redigerade 1805 -16
"Zeitung fiir die elegante welt" och 1810 -18
"Lcipziger zeitung", hvars förpaktande in-bragte
honom en betydlig förmögenhet. M:s Gedichte
(1825; 5:e uppl. 1875) utmärkas af ledig och
vacker språkbehandling, men sakna djup. Många äro
satta i musik. Helst odlade han sällskapsvisan
och den religiösa sången. Hans dramatiska burlesk
Marionettentheater (1806) och hans Lustspiele (1810)
äro ganska lyckade. M:s Sämmtliche schrijten utgåfvos
i 8 bd 1839-40 (ny uppl. 1859).

Mahmal [hörbart h], arab. (eg. "bärställning"),
en fyrkantig träställning, som upptill slutar
i pyramidform, alltsammans täckt med rödt eller
grönt siden eller svart brokad, rikt smyckadt med
ornament och språk ur koranen. Med den högtidliga
pilgrimskaravanen från Damaskus och Kairo föres
mahmalen årligen med stor ceremoni på ryggen af
en felfri kamel till Mekka, där sultanens och den
egyptiske vicekonungens gåfvor (förhän-gen, präktiga
koranexemplar m. m.) årligen vid Id-el-Keblrfesten
aflämnas i Kåba (se d. o.). Sultan Bibars I skall
ha varit den förste, som (1272) sände en mahmal
till Mekka.

Mahmud [hörbart h] den store, ghasnavi-disk sultan
998-1030. Se Ghasnavider.

Mahmud [hörbart h], turkiska sultaner. 1. M. I,
f. 1696, d. 1754, son till Mustafa II, fick
en i andligt och kroppsligt afseende vanvårdad
uppfostran. Han blef 1730, vid sin farbroder Achmed
III:s af sättning, sultan, men var en svag regent,
utan personlig betydelse för det ottomanska riket. -
2. M. II, son till sultan Abdu-1-hamid I och en fransk
dam, f. 1785, efterträdde 1808 sin äldre broder, den
genom en palatsrevolution af satte Mustafa IV. Mahmuds
första regeringshandling var att låta aflifva sin
broder och dennes barn, hvarigenom han såsom den ende
kvarlef-vande af Osmans ätt hoppades undgå sin broders
liksom de fleste andre sultanernas öde. Ehuru M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free