Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maine ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
515
Mainthalerrasen-Mainz
546
med sin familj. Han afled redan 1645, och änkan
återvände därefter till Frankrike. Som hennes
tillgångar voro små, lämnade hon sin dotter till
dennas faster, i hvars hem den unga Francoise blef
kalvinist, under det att hon förut af sin katolska
moder uppfostrats till katolik. Men genom en mängd
intriger togs hon snart från fastern och insattes
i ett kloster, där hon efter mycket motstånd ånyo
blef katolik. Då modern snart dog, upptogs Francoise
hos en grefvinna de Neuillant, som förde henne till
Paris och introducerade henne i Scarrons salonger,
hvilka voro samlingspunkten för allt hvad hofvet
och staden hade kvickt och frisinnadt. Och med den
42-årige krymplingen Scarron ingick den 17-åriga
flickan ett äktenskap (1652), som efter åtta år
upplöstes genom mannens död. Under denna tid hade
hon tack vare sin skönhet och esprit vunnit en mängd
inflytelserika vänner, genom hvilkas bemedling hon
fick behålla en pension, som hennes man uppburit af
änkedrottningen. Efter dennas död (1666) fick hon
genom sin väninna madame de Montespans bemedling
behålla sin pension ; och det var då hon tackade
konungen därför, som hon första gången kom i beröring
med Ludvig XIV. 1669 förmåddes hon att i sin vård
mottaga konungens barn med madame de Montespan, hvilka
hon uppfostrade med mycken omsorg. Därigenom vann
hon såväl konungens som hans älskarinnas vänskap och
mottog ofta stora gåfvor, för hvilka hon i dec. 1674
inköpte godset Maintenon, efter hvilket hon från
denna tid brukade benämnas och hvilket 1688 blef
markisat. Vänskapen emellan M. och madame de Montespan
började dock slutligen vackla, och konungen fick ofta
uppträda som fredsmäklare mellan dem. Montespan,
som började förlora sitt inflytande, fruktade en
rival i M., med hvilken konungen gärna samtalade
och hvilken ofta förehöll honom det otillbörliga
i hans kärleksförbindelser. Hon betraktade sig som
ett Guds redskap att återföra konungen till fromhet
samt sökte icke utan framgång åstadkomma ett bättre
förhållande mellan honom och drottning Maria Teresia,
som därför visade sig mycket tacksam mot M., och
Ludvig själf, som vid denna tid började tröttna
på sina utsväfningar, drogs efter drottningens död
(1683) alltmer till M. Så uppstod hos honom tanken
på ett giftermål med henne. Troligen främjades denna
plan af kyrkan, som däraf kunde vänta sig fördelar,
enär M. var en bigott katolik. Ärkebiskopen af Paris,
de Harlay, förrättade vigseln, som skedde nattetid i
några få vittnens närvaro i Versailles. Tiden är ej
säkert känd; troligast var det jan. 1684. Äktenskapet
hemlighölls, och M. uppträdde offentligen blott
som hofdam. Vid denna tid inrättade hon sin berömda
uppfostringsanstalt för adliga flickor, som saknade
förmögenhet. Början hade gjorts redan 1679, men det
var först 1685, som inrättningen fullt organiserades
i Saint-
Tryckt den 10/5 12
j Cyr. Den skulle mottaga 250 flickor och erhöll rika
anslag af konungen. M. skref dess ordningsregler
och blef dess högsta ledarinna. Denna anstalt egde
bestånd till revolutionen. - M. fick snart stort
inflytande äfven på politiken. Konungen arbetade med
sina ministrar hos henne, och ofta inhämtades hennes
mening. Detta inflytande blef icke alltid gagneligt
för staten; särskildt hjälpte hon en del oförmågor
till viktiga ämbeten, hvilket vållade Frankrike stora
olyckor. Så var det hon, som gjorde den militäriskt
obetydande Villeroi till öfver-befälhafvare i
Italien i början af Spanska tronföljdskriget,
och intendenten vid hennes flickuppfostrings-|
anstalt, Chamillard, blef krigs- och finansminister,
! utan att ega därför erforderliga egenskaper. M. j
bidrog ock kraftigt till, att nantesiska ediktet
1685 ! upphäfdes, hvilket mot hennes afsikt kom att
draga ! många olyckor öfver landet. För konungen
var hon en trogen tröstarinna under de sorgliga
tiderna i slutet af hans regering. Hon lämnade honom
dock några dagar före hans död (1715) och drog sig
tillbaka till Saint-Cyr, där hon sedan tillbragte sitt
återstående lif. Där fick hon 1717 besök af Peter
den store. Hennes graf i Saint-Cyr förstördes under
revolutionen, men återställdes 1802. Litt.: Lavallée,
"La famille d’Aubigné et m:me de M." (1863), Bonhomme,
"M:me de M. et sa famille" (s. å.), de Noailles,
"Histoire de m:me de M." (4 bd, 1848), Geffroy,
"M:me de M. d’aprés sa correspondance" (2 bd, 1887),
de Boislisle, "Paul Scarron et Fran9oise d’Aubigné"
(1894), och Taphanel, "La Beaumelle et Saint-Cyr"
(1898). J. F. N.*
Mainthalerrasen. Se Frankiska nötkreatursrasen.
Mainz [ma’jnts], fr. Mayence. 1. Största
staden i storhertigdömet Hessen, hufvudstad i
prov. Rheinhessen och en af de starkaste fästningarna
i Tyskland, ligger på vänstra Rhenstranden snedt
emot Mains mynning, i en af Tysklands skönaste
och bördigaste nejder. Om M:s befästningar,
hvilka på senare åren delvis utflyttats för att
medgifva stadens utvidgande, se nedan. Öfver
Rhen föra en 1,028 m. lång järnvägsgallerbro
till Mainspetsen, en 1904 färdig ny järnvägsbro
(Kaiserbrücke) nedanför staden och mellan dem en
vacker bro för gatutrafik (färdig 1885) till
Kastel. Staden har mest smala och oregelbundna
gator, men sedan fästningsverken utflyttats, ha
nya eleganta stadsdelar uppstått dels i n.
(Gartenfront), dels vid Rhen (Ufer- och
Taunusstrasse). Den s. k. gamla staden (Altstadt)
i s. skiljes genom den breda Kaiserstrasse från
den rymligare Neustadt. Af öppna platser
märkas Marktplatz med intressanta omgifningar
och Schillerplatz i Altstadt; bland gator
Rheinstrasse, parallell med Rhen, och Grosse
Bleiche i Altstadt. – Det förnämsta
föremålet af historiskt och arkitektoniskt
intresse i M. är den stora, gamla katedralen
(fig. 1; urspr, uppförd 978–1009, i sin
nuv. form hufvudsakligen från 1100–1300-talen,
restaurerad senast 1870–79). Det imponerande
templet, i romansk stil med många gotiska
tillägg och detaljer, har 6 torn samt
innehåller 9 kapell och altaren. M. eger
9 andra katolska kyrkor, 3 protestantiska
och 2 synagogor. Det gamla kurfurstepalatset
(från 1627–78) innehåller värdefulla samlingar
af romerska och tyska antikviteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
