- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
549-550

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maine ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brohufvudet Kastel ansågs redan då som en mycket stark
fästning. 1792 öppnade staden sina portar för de
republikanska franska trupperna under general Custine,
gick förlorad för dem 1793, men återtogs 1797. 1814
kom staden åter till Tyskland och öfverlämnades 1816
till storhertigen af Hessen-Darmstadt, men erhöll
som tysk förbundsfästning en garnison af hessiska,
preussiska och österrikiska trupper. Sedan 1871
har M. varit tysk riksfästning, och efter detta år
utvidgades enceinten, som nu vid öfre Rhenstranden
börjar med en rad bastionerade fronter, bakom hvilka
citadellet ligger; därpå följa mot s. v. flera
bastionerade och tenaljerade fronter, och vid
bastionen Alexander ansluter sig i rak linje den
efter polygonal utstakning byggda front, som sedan
slutar vid Hardenbergs yttersta spets, hvarifrån den
nya nordvästfronten fortsätter fram till floden. I
s. bilda de medelst jordlinjer förenade forten Karl,
Welsch, Elisabeth, Philipp, Josef och Hauptstein
en framskjuten linje, och ytterligare 1 km. längre
fram ligga forten Hechtsheim, Bingen, Gonsenheim,
m. fl. Äfven ön Petersau i Rhen är befäst. Kastel
har 4 bastionerade fronter med detacherade lynetter,
till hvilka ansluta sig uppströms 3 Rhenskansar och
på andra sidan Mainmynningen forten Alte och Neue
Rheinspitze samt nedströms fort Grossherzog von
Hessen. På senare tid har en långt framskjuten
fortgördel börjat byggas, och efter dess
färdigblifvande skall den då öfverflödiga enceinten
slopas. Redan finnas åtminstone forten Hochheim och
Richter på högra samt Hechtsheim, Donnersberg och
Lenaburg på vänstra Rhenstranden.

2. Fordom ärkebiskopsstift (kurfurstendöme) i
Kur-renska kretsen vid Rhen och Main, stiftades af
Bonifatius 747. Det omfattade efter ärkebiskopsstiftet
Kölns utbrytning (785) till midten af 1300-talet 14
biskopsstift, bland dem somliga så vidt skilda från
hvarandra som Chur, Olmütz, Prag och Terden. Olmütz
och Prag frånskildes 1344, Halberstadt och Verden
sekulariserades 1648, hvaremot Fulda och Corvey
tillkommo under 1700-talet. Ärkebiskopens område var
större än det nuv. storhertigdömet Hessen. Ända till
Lunéville-freden (1801) omfattade det en areal af
8,260 kvkm. och hade 1803 320,000 inv. Ärkebiskopen
var den förste bland de tre andlige kurfurstarna i
Tyska riket, Heliga romerska rikets ärkekansler i
Tyskland och Tysklands primas samt hade ledningen
på riksdagen och i kurfurstekollegiet. Bland M:s
mest bekanta ärkebiskopar må nämnas Rabanus Maurus
(847–856), Hatto I (891–913), den genom sagan om
rått-tornet vid Bingen bekante Hatto II (968–970),
Willigis (975–1011), domens uppbyggare, samt Albrekt
II af Brandenburg (1514–45), tillika ärkebiskop
af Magdeburg. 1803 sekulariserades ärkestiftet,
och dess område skiftades på flera händer. En liten
del, furstendömena Aschaffenburg och Regensburg samt
grefsk. Wetzlar m. m., tillföll koadjutorn K. T. von
Dalberg, som innehade den till 1813. Ärkebiskopssätet
flyttades redan 1801 till Regensburg, och M. är sedan
dess endast biskopssäte, sedan 1829 lydande under
ärkebiskopen i Freiburg.
1. (J. F. N. L. W:son M.) 2. (J. F. N.)

Mainz-fluss [majnts-]. tion, sp. 12S1.

Se Glasfabrik a-

Mäioni’a, grekiska namnet på Lydien (se d. o.).

Maioniden (grek., den från Maionien, d. v. s.

Lydien, härstammande), benämning på Homeros.

Enligt mångas mening skulle den store skalden ha

varit från Smyrna på Lydiens kust.

Mäiore^CU, T i t u, rumänsk politiker och
skriftställare, f. 1840 i Krajova, Valakiet,
idkade universitetsstudier i Wien, Berlin och Paris
samt utnämndes 1862 till professor i filosofi vid
universitetet i Jassy. M. var en bland stiftarna
af föreningen "Junimea" (se J u n i m i s t e r) och
framstod tidigt som hufvildman för den s. k. "nya
riktningen", hvilken i litterärt hänseende yrkade
på grundlig vetenskaplighet och inom politiken ville
främja en folklig-organisk utveckling af landets
institutioner. Som undervisningsminister 1874-76
och 1888-89 inlade M. mycken förtjänst om folk- och
realskolornas utveckling. Han skickades 1876 som
diplomatisk agent till Berlin, invaldes sedermera i
parlamentet och blef 1884 professor i logik
och den nyare filosofiens historia vid Bukarests
universitet. Han är sedan 1911 professor honorarius
där. M. | är medlem af rumänska senaten, var jan.
1911- j apr. 1912 utrikesminister i ministären
Carp och l trädde apr. 1912 som konseljpresident
i spetsen för j en ny ministär. Bland M:s
skrifter må nämnas j Poesia rumana (1867),
Critice (1874), Logica (1876) och Discursuri
p ariamen t ar e (2 bd, 1897). Maiöter. Se M a i
o t i s.

P*1aiÖtis 1. M a i ert i s (grek. Maiwn* 1. Mcufjnc;,
lat. Lacus Mcrötis 1. Palus Mceötis, Meotissjön
1. -träsket), det af forntidens greker och romare
nytt-| jade namnet för nuv. Azovska
sjön; det | kringboende folket kallades m a i
o t e r. Föreställ-| ningarna i äldre tider
om dessa trakters geografi ! voro synnerligen
dunkla. Före Alexander den stores ; tid trodde man,
att M. var en vik af den stora nord-; liga oceanen.
A. M. A.

! Maipö [majpå7], vulkan i prov. Santiago, syd-|
amerikanska republiken Chile, under 34° 11/
s. br. ! 5,336 m. Vid foten af densamma upprinner
den 210 ! km. långa floden M., som flyter genom
ofvannämnda prov. och faller ut i Stilla hafvet.
(J- F. N.)

Maiquetia [majke^ia], förstad. Se Guaira. Maira
[mai7-], it. Mera. 1. Alpström i schweiziska kantonen
Graubiinden, upprinner i närheten af Septirnerpasset,
strömmar genom Val Bregaglia och faller ut i
öfre ändan af Gomosjön. - 2. Flod i italienska
prov. Cuneo (Piemonte), upprinner i Cottiska
alperna och faller ut i Po (fr. h.), 67 km. lång.
1-2. J- F. N.

IVIaire [mar], fr. (eng. mayor, af lat.
nia’jor, se d. o.), mar, styresman för en
fransk kommun. \ Se Frankrike, sp. 1134, och Major.
Mairen och hans biträden, adjoints, åtnjuta intet
arfvode. - Mairie [märl], en mars ämbete,
den tid detta varar, hans ämbetslokal 1.
ämbetsbyggnad. Maire [mar], Louis le, dansk
kartograf, f. 25 jan. 1836, blef 1857 löjtnant
i artilleriet och 1860 i generalstaben,
var under 1864 års krig ! adjutant
vid högkvarteret, 1867-70 kapten vid |
artilleriet, men tjänstgjorde sedan vid generalsta-|
bens topografiska afdelning till 1901, sedan 1882 |
som dess chef, och fick generalmajors afsked. Han i
visade utmärkt skicklighet, slutförde landets kart-i
verk (skala l : 20000f och fullbordade en
Atlas i över Körrejylland (133 blad, 1903).
Dessutorr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free