- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
579-580

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majsena ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

579

Makartsbukett-Makkabéer

580

Veronese, men hans konst är ofrisk, en konst i
andra hand, ett feeri, skimrande praktfullt, men
tomt på känsla och hjärta och på annat innehåll
än färgernas backanal. Bäst stå sig hans skisser
(en förträfflig Centaurstrid från 1868 i museet i
Posen) och rent dekorativa målningar (t. ex. En
blombukett i Wiens galleri). M:s färgbehandling
var - liksom hans konst, sedd i dess helhet -
beräknad på den ögonblickliga effekten. Flera
af hans målningar ha mörknat i betänklig grad -
när de förlora sina färgers glans, återstår där
ingenting. M:s staty (af Tilgner) uppställdes i
Stadt-park i Wien 1898. M. var led. af Akad. för de
fria konsterna (1873). Jfr Makartalbum (Wien, 1883),
L. v. Liitzow, "H. M." (1886), och R. Stiassny,
"H. M. und seine bleibende bedeutung" (s. å.).
G-gN.

Makartsbukett, ett slags efter målaren H. Makart
benämnd, på 1880-talet till rumsdekorering mycket
använd blomsterkvast, sammansatt af vissnade eller
på konstgjord väg torkade och blekta eller färgade
växtdelar, i synnerhet pampasgräs, fjäderlika
palmblad, blomkorgar af kompositéer m. m. På Makarts
taflor äro sådana dekorations-buketter med förkärlek
afbildade.

Makassar, Mangkassar, Mankassar (malaj. Mangkāsar),
hufvudstad i guv. Celebes, på västra kusten af södra
halfön af ön Celebes, n. om floden Gowas utlopp i
Makassarsundet. 26,145 inv. (1905), hvaraf omkr. 1,000
européer och 3,000 kineser. M. är näst Batavia
den förnämsta handelsstaden i hela Nederländska
Indien och exporterar kaffe, trepang, gummi, kopal,
muskotnötter, nejlikor, kopra, olja, sandelträ
m. m. (inalles för omkr. 5 mill. gulden). Det
står i ångbåtsförbindelse med Singapore, Java och
Molukkerna. M. består af den holländska stadsdelen
och hamnen, kallad Vlaardingen (sedan 1846 frihamn),
och malajstaden, som ligger längre inåt land.
J. F. N.

Makassarer (Mangkassarer, Mankassarer), det
folk, som bebor Celebes’ sydvästra halfö s. om
bugi-folket. Makassarerna äro ljusare till hudfärgen
och kraftigare byggda än bugi och de fleste andre
malajer samt igenkännas särskildt på den genom konst
framkallade skägglösheten och intryckta näsan. De
äro tappra och energiska samt idka handel, sjöfart
(förr äfven sjöröfveri) och jordbruk med stor
flit. Deras hästras anses som den bästa uti Indiska
arkipelagen. Tuppfäktning och hjortjakt äro deras
förnämsta nöjen, men f. ö. anses de mer lidelsefulla
och fallna för amukraseriet än andra malajer (se
d. o.). Deras förut själfständiga riken störtades
(1667) af holländarna och förvandlades till ett
nederländskt residentskap, Celebes, men ännu finnas
några makassarske "sultaner" kvar som lydfurstar. Den
mäktigaste af dessa är sultanen i Borie. Makassarerna
äro sedan flera århundraden tillbaka muhammedaner. –
Om deras språk se art. Malajiska språk. Deras
litteratur, mindre betydande än bugis och mestadels
beroende af den javanska och malajiska, innehåller
dock ett och annat själfständigt, såsom deras
samlingar af skrifna lagar.
H. A.*

Makassarolja (Mangkassar-, Mankassar-), en
olja, som uppges kunna stärka och öka hårväxten. Den
har sitt namn efter Makassar (se d. o.) på ön Celebes samt beredes genom
varmpressning af fröna af Schleichera trijuga
Willd. (Melicocca Juss.), ett på Celebes och
andra Ostindiens öar växande träd af sapindacéernas
familj. Denna feta olja är en ljusgul, smörliknande
massa med svag bittermandellukt, smälter vid
22–28° C. och består af glycerider af oljesyra,
palmitinsyra, arakinsyra och ättiksyra jämte en
ringa mängd cyanväte. Oljan har mest användts till
ingnidning af håret för att göra detta glänsande och
smidigt. Hvad som förr utpuffades i handeln under
namn af makassarolja var icke denna ursprungliga
beredning, utan en blandning af någon fet olja, ofta
olivolja, med något harts, färgad med alkannarot. Det
förr vanliga bruket af makassarolja i håret har
kvarlämnat i språket benämningen antimaka’ssar
(grek. anti’, emot) för virkade eller sydda
små dukar, hvilka läggas å soffor och stolar
till skydd mot nedsmutsande genom oljiga hufvud.
O. T. S. (C. G. S.)

Makassarsundet (Mangkassar-, Mankassar-)
kallas det 140–250 km. breda, närmare 3,000 m. djupa
hafssundet emellan Celebes och Borneo. Jfr Indiska
arkipelagen
, sp. 562.

Ma’kdala. Se Magdala 2.

Makedonira. Se Macedonien.

Makeléer. Se M a c l e a n, R.

Makerus (Mac h se rus), enligt judiske
hi-storieskrifvaren Josefos’ uppgift den fästning,
där Herodes Antipas lät inspärra Johannes döparen
(Matt. 14: 10 ff.). Fästningen, som anlagts
redan af Alexander Jannseos och under judarnas
sista krig med romarna spelade en viss roll, var
belägen i Peréens södra del. Det nuv. ruinstället
Mukaur ö. om Döda hafvet, n. om den gamla
Arnonflodens mynning, är ett minne af det gamla M.
E. S-e.

Makhzen. Se Maghzen.

Makimono, jap., ett slags taflor. Se Japansk konst,
sp. 1293-94.

Mäkisläktet, zool. Se Lem ur.

Makkabéer (Mackabéer), en judisk prästsläkt, som
blifvit berömd därigenom, att den afskaffade det
syriska herraväldet och för en kort tid återställde
den judiska staten i en omfattning, som erinrade
om Davids tid. Släkten kallas äfven hasmonéer efter
Asamonaios, enligt Josefos ättefadern till den berömde
Mattatias. Först dennes son Judas uppträder under
tillnamnet makkabaios, hvars betydelse (hammare?) är
oviss, men som sedan blifvit den vanliga beteckningen
på alla medlemmar af släkten.

Anledningen till makkabéernas uppträdande var
Antiochos Epifanes’ (175–164 f. Kr.) brutala försök
att utrota den judiska religionen. Redan 170 hade han
eröfrat Jerusalem, inträngt i templet, plundrat dess
skatter och åter insatt den fördrifne öfversteprästen
Menelaos, som icke egde någon i lag grundad befogenhet
till denna värdighet. Och då han två år därefter genom
romarnas ingripande hindrats från att eröfra Egypten,
beslöt han att taga skadan igen genom att utrota
judarnas religion. Vid dödsstraff förbjöds att omskära
barn, iakttaga sabbaten samt ega eller läsa lagens
heliga böcker. Jerusalems murar nedrefvos, och s.
om templet uppfördes, på det ställe, där det gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:20 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free