Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makkabéer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
zeitalter Jesu Christi" (1901, 3:e uppl. I, s. 179–301,
och där anförda källor).
E. S-e.
Makkabéerböckerna (Makkabéernas böcker),
fyra judiska skrifter. Af de under benämningen
Makkabéerböcker gående skrifterna ha "Vulgata" (den
latinska bibelöfv.) och Luthers bibelöfversättning,
som sedan följes af den svenska bibeln, upptagit
endast två. Första M.-boken berättar judarnas
historia alltifrån Antiochos Epifanes’ uppträdande
t. o. m. makkabéern Simons död (tiden 175–135 f. Kr.;
se Makkabéer). Den är urspr. skrifven på
hebreiska eller arameiska under tiden före Pompejus’
ingripande i judarnas historia (63 f. Kr.), men efter
Johannes Hyrkanos’ död (105 f. Kr.), alltså i stort
sedt omkr. 100 f. Kr. Till vår tid har den kommit
i grekisk öfv. Förf. har varit en lagen hängifven
troende jude, som varit uppfylld af beundran för
makkabéernas hjältebedrifter och i skildringen
af Simons regering lagt in nästan en messiansk
klang. I olikhet med förf. till den äldsta hebreiska
litteraturen låter han aldrig makkabéernas framgångar
vara frukten af Guds omedelbara ingripande, utan af
deras krigiska tapperhet och politiska klokhet. Då
förf. råder öfver en stor mängd historiska detaljer
och framställer händelser i klar ordning, har man
i det stora hela anledning att betrakta honom som
trovärdig. Att boken blifvit bevarad till vår tid,
därför ha vi att tacka de alexandrinske judarna,
som upptogo den i sin bibel ("Septuaginta"). Från
den grekiska bibeln öfvergick boken till "Vulgata",
medan Luther och den svenska bibeln satt den samt
de andra apokryferna under en särskild rubrik:
"böcker, som ej finnas i den hebreiska bibeln – men
äro nyttiga att läsa". – Andra M.-boken, som eg. är
ett sammandrag af ett större verk, författadt af lason
af Cyrene (2: 24), behandlar händelserna under tiden
175–161 och förhåller sig till 1:a M.-boken, liksom
Krönikeböckerna förhålla sig till Konungaböckerna, i
det den genom inryckande af legendartade utsmyckningar
sträfvar att göra historien uppbygglig. I flera
fall afviker dess framställning så starkt från
den 1:a bokens, att hvarje harmoniseringsförsök
är omöjligt. I sådana fall torde den 1:a bokens
framställning förtjäna företräde. Men i andra stycken
råder äfven den 2:a boken, särskildt i redogörelsen
för det makkabeiska upprorets uppkomst, öfver en sådan
rikedom af detaljer, att den, låt vara med kritik,
kan användas som historisk urkund. lason af Cyrene
torde ha lefvat ej långt efter 161, och epitomatorn,
förf. till 2:a Makk., torde ha varit känd af Filon
och Hebréerbrefvets förf. (jfr Hebr. 11: 35 med 2:a
Makk. 6 f.). I spetsen för boken står (kap. 1: 1–2:
19) ett par bref (från judarna i Palestina till deras
trosbröder i Egypten, med en uppmaning till de senare
att fira tempelreningsfesten), hvilka ej ha något
närmare samband med innehållet i boken och därför af
de fleste betraktas som senare tillagda aktstycken. I
motsats till den 1:a boken har den 2:a, likasom dess
källa, lasons af Cyrene verk, från början skrifvits
på grekiska. Dess historia har varit densamma som
den 1:a bokens. – Tredje M.-boken innehåller en på
grekiska skrifven smaklös legendarisk skildring af,
huru Ptolemaios IV Filopator (222–205 f. Kr.) från
att vara en fiende till judarna förvandlades
till att bli deras vän och välgörare. Då den
åsyftade Ptolemaios IV lefde ett godt stycke före
makkabéertiden, bär boken (alltsedan Eusebios)
med orätt sitt namn. Den torde ha författats
omkr. 40 e. Kr. I den latinska kyrkan synes den
aldrig ha varit känd, hvarför den ock saknas
i "Vulgata". Däremot förekommer den i vissa
handskrifter af "Septuaginta". – Fjärde M.-boken är
en, likaledes på grekiska affattad, lärd skrift, som
med ledning af de i den 2:a boken skildrade
troshjältarna vill visa, att tron och förnuftet äro starka
nog att besegra de naturliga affekterna och skapa den
sanna lyckan. Boken, som synes vara skrifven före
år 70 e. Kr., har inom den kristna kyrkan antingen
följt med vissa af "Septuagintas" handskrifter
eller Josefos’ verk. Litt.: E. Schürer, "Geschichte
des jüdischen volkes", 4:e uppl. III (1909), och
E. Kautzsch, "Apokryphen und Pseudepigraphen" (1898).
E. S-e.
Makkabéermynt, de första hos judarna slagna mynten,
präglades under makkabéerdömet omkr.
145–63 f. Kr. och utgjordes dels af silfvermynt
(schekel), dels af kopparmynt. De buro i prägeln (se
fig.) en kalk, liljor, tempelfasad, fruktkorgar e. d.,
och inskrifterna voro affattade på hebreiska eller
(mera sällan) grekiska.
 |
Silfvermynt, slaget för Simon Makkabeus 143 f. Kr. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
