- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
585-586

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makkabéer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

land). Litt.: Livingstone, "Missionary
travels in South Africa" (1857).
E. RM.

Makolololand, i nordöstra Rhodesia. Se Makololo
och Njassaland.

Makong, förutvarande kinesisk krigshamn med föråldrade
befästningar på Pescadorön Ponghu. 23 mars 1895
anfölls M. af en japansk eskader om 12 fartyg, som
snart tystade dess artilleri, hvarefter M. natten
till 24 intogs af landsatta japanska trupper.
L. W:son M.

Makonnen, ras M., abessinsk krigare, f. 1862, d. 1906,
var kusin till kejsar Menilek och sedan eröfringen
af Harrar (1887) vice-konung i denna provins. Han
ledde 1889 en diplomatisk beskickning till Europa och
tog 1895-96 verksam del i kriget mot italienarna,
som han tillfogade flera nederlag (bl. a. vid Amba
Alaghi, dec. 1895, och vid Makalle, jan. 1896). I
slaget vid Adua (l mars 1896) var det M:s häftiga
anfall, som gjorde italienarnas förkrossande nederlag
fullständigt. Han undertryckte 1899 ett upprorsförsök
af ras Mangascha och företog 1902 en ny resa till
Europa, hvarunder han representerade Abessinien vid
konung Edvard VII:s kröning i London samt i Paris
förde viktiga underhandlingar med franska regeringen
om järnvägen Djibuti-Harrar. Den tappre och statskloke
M. var vid sin död designerad till tronföljare
åt Menilek. V. S-g.

Makow, kretsstad i rysk-polska guv. Lomza. 5,955
inv. (1900), mest judar.

Makovskij, ryska målare. 1. Konstantin
Jegorovitj M.
, f. 1839 i Moskva, studerade i
födelsestaden och i Petersburg, blef professor
i Moskva, målade med skicklighet porträtt (helst
damer), historietaflor (t. ex. Rusalkorna, 1879,
och Ivan den förskräckliges död, 1888) och genrer
(Bojarbröllop, Karneval i Petersburg). - 2. Vladimir
Jegorovitj M.
, den föregåendes broder, f. 1846, rektor
vid konstakademiens elevskola i Petersburg, har nått
mycken popularitet genom genretaflor, målade med
mycket gemyt, ibland också med känslighet (Läkarens
väntrum
, I väntsalen, Konkursen, Quatre-mains -
ett gammalt par vid pianot) och framför allt
genom folkbilder från gat- och marknadslifvet,
som förskaffat honom hedersnamnet "Rysslands
Menzel". Han är äfven framstående som etsare.
l-2. G-g N.

Makramé (af arab. mucharram), ett slags genom både
flätning och knytning åstadkommet prydnadsarbete,
som är besläktadt med spetsarna.

Makrillen (Mackrilen), zool. Se
Makrill-släktet.

Makrillfiskar (Mackril-), Sco’mbridæ, zool., en
familj bland de taggfeniga fiskarna, som i den mera
inskränkta omfattning, i hvilken den numera plägar
tagas, utmärkes från närstående familjer genom
spolformig, föga hoptryckt kroppsform, väl utvecklad
tandbyggnad, två ryggfenor och vanligen äfven
smärre s. k. bifenor. Förlocket saknar
taggar. Bukfenorna sitta på bröstet samt ha 1
taggstråle och 5 mjuka strålar. Arterna af denna
familj äro pelagiska fiskar, talrikt förekommande
såväl i den tropiska zonen som i de tempererade. De
äro ytterst lifliga och rofgiriga samt lika
uthålliga som snabba. I ekonomiskt hänseende är
denna fiskfamilj, som omfattar omkr. 50 arter, en af
de viktigaste. (L-e.)

Makrillfiske (Mackril-). Af
det atlantiska hafsområdets vandringsfiskar intar
makrillen i ekonomiskt afseende ett af de mest
betydelsefulla rummen. Till 1885 och 1886 var det
nordamerikanska makrillfisket vida öfvervägande i
storlek; nu lämnar makrillfisket vid de europeiska
Atlantkusterna, med inbegrepp af Nordsjön, större
fångst än det förra. På en ganska bestämd tidpunkt -
i slutet af mars - infinner sig makrillen utanför
Förenta staternas kust, i trakten af Kap Hatteras i
Nord-Carolina, nästan aldrig sydligare. Småningom
draga sig makrillstimmen mot n., ända upp till
S:t Lawrenceviken, alltid hållande sig v. om
Golfströmmen. Redan 1831 skola i staterna Maine, New
Hampshire och Massachusetts ha saltats 45,000 barrels
(tnr). 1880 utgjorde Förenta staternas makrillfångst
425,000 barrels. Häraf saltades 35,000 barrels,
värderade till 91 mill. kr.; resten såldes färsk,
isad. En oväntad och ganska plötslig nedgång i Förenta
staternas makrillfiske inträffade 1886, då det gaf
endast omkr. 80,000 barrels mot 330,000 barrels
1885. Senare på 1880- och 1890-talet funnos år med
endast omkr. 25,000 barrels fångst. 1909 utgjorde
fångsten 63,981 barrels, hvaraf 17,542 saltades. I
Canada, utom Newfoundland, saltades 1880 233,669
barrels, värda 7 mill. kr., mot endast 43,427 barrels
till ett värde af 2,198 mill. kr. 1909. S. å. lämnade
det canadiska makrillfisket emellertid också en
vinst af omkr. 1,4 mill. kr. för makrill såld som
färsk. Sammanlagda värdet i första hand af den 1909
i Förenta staterna och Canada fiskade makrillen
uppgick till omkr. 5,5 mill. kr. Nedgången hade
till följd stark import till Förenta staterna
af saltad makrill från Sverige och Norge (se
nedan). Denna vara kan nämligen sägas utgöra en lika
stor nödvändighetsartikel i Förenta staterna som den
salta sillen hos oss. För utförsel till Amerika fläkes
makrillen vid saltningen från ryggsidan. Ungefär
samtidigt med det ofvannämnda under sommaren och
hösten pågående fisket egde förr ett mycket rikligt
makrillfiske rum i S:t Lawrenceviken; 1909 erhöllo 22
fartyg från Förenta staterna där likväl blott 1,785
barrels. Inom Förenta staterna hade antalet af de
snabbseglande makrillskonarna (clipper shooners),
af 80 à 100 tons dräktighet, med en besättning af
10 till 20 man 1910 nedgått från 400 eller flera
till omkr. 100. Intill 1875 bedrefs det amerikanska
makrillfisket hufvudsakligast med krok (jig, ett
slags dörj; se d. o.) med bete. Härvid brukade man
utkasta, ända till 5 tunnor dagligen från en skonare,
fint malen fisk, oftast menhaden, för att locka j
makrillen, och en skicklig fiskare kunde uppfånga
10 tunnor makrill om dagen. Emellertid tog fisket i
S:t Lawrenceviken så godt som slut. Omkr. 1875 kom
snörpevaden (purse seine) i bruk och blef snart det
hufvudsakliga redskapet, men nu, efter den stora
nedgången, har fisket med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free