- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
621-622

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maldonit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

621

Maldonit-Malecki

inv. (1909). Hufvudstaden M. iS a n F e r n a n d o)
ligger på en kulle l,G km. från hafvet. Omkr. 3,000
inv. Hafsbad. J-
F- *.

Maldonit [måldonit], miner., vismutguld < Au., Bi)
från Maldon i Victoria.

Ma’le, lat., illa, dåligt.

Ma!e, ö. Se M a l d i v e r n a.

Mäle [mal], É m i l e, fransk konstforskare,
f. 1862 i Commentry, professor i retorik vid lycée
Louis le grand i Paris, intog med arbetet U art
religieux du XIII:e siécle en France (1898) en af
platserna i allra främsta ledet bland specialister
i medeltidens konst. Plan har sedan utgifvit
Vart religieux de la fin da moyen äge (1908) samt
medverkat i "Histoire de 1’art", utg. af A. Michel.
G-g ^;.

Male’a (grek. Male’a och Ma’leia), forntida benämning
på sydöstra spetsen af Peloponnesos, nu Kap M a l e
a s.

Maleaki (hebr. MaVäki, grek. o. lat. Malachias),
enligt öfverskriften i den hebreiska, grekiska och
latinska bibeln namn på den siste af de tolf mindre
profeterna. Ifall ordet bör uppfattas som ett no-men
proprium, har man sannolikt att anse det som en
förkortning af maVäkijjä, "Jahves sändebud". Men
då såväl "Septuaginta" som den arameiska öfv. har
uppfattat maVäkl som ett appellativ ("mitt sändebud")
och då det är högeligen osannolikt, att en fader
skulle ha velat ge sin son ett namn, som likställt
honom med den från Israels äldre skrifter kände Jahves
ängel (som ofta är endast en omskrifning för Jahve
själf), ha de nyare forskarna i regel betraktat
öfverskriftens uttryck som en från kap. 3, v. l
upptagen beteckning på den ifrågavarande profeten,
hvars verkliga namn alltså, i likhet med namnet
på förf. till de närmast föregående profetiorna,
Sak. 9-11, 12-14, icke blifvit bevaradt. I följd
af språkets makt öfver tanken torde den okändes
namn alltjämt få heta Maleaki. Profeten har lefvat
någon tid kort före Esras och Nehemias uppträdande på
400-talet f. Kr. Hans bok innehåller en bestraffning
af folkets och särskildt prästernas försumlighet och
likgiltighet och en förkunnelse, att Jahve, föregången
af sitt sändebud (Elia), skall komma till dom öfver
alla syndare, men till frälsning för alla, som
älska honom. Profetens stil skiljer sig från alla de
föregående profeternas därigenom, att han först i en
kort sats framställer den sanning han vill inskärpa,
därefter låter åhörarna göra sina invändningar eller
framställa frågor samt till sist förklarar meningen
med sina ord. E. S-e.

Male bamboo [möYl bämbö’]. Se D e n d r o-c a l a m
u s.

Malebranche [malbrä’j], Nicolas, fransk filosof,
f. som son till en hög ämbetsman 1638 i Paris,
d. 1715, studerade teologi, särskildt Augustinus,
blef katolsk präst och ingick vid 22 års ålder i
oratorianernas kongregation. Läsningen af Des-cartes’
"Traité de rhomme" väckte hans hänförelse och
kom honom att egna sitt lif åt filosofien. Som
skriftställare är M. klar, spirituell och elegant,
och fransmännen anse därför hans framställning
som mönster för filosofisk stil. M. är Des-cartes’
lärjunge, men söker utveckla dennes grundtankar till
öfverensstämmelse med den augustinska kristendomen,
hvaraf följden blir en starkt religiöst

färglagd, halft mystisk panteism (eller kanske
rättare panenteism), som för honom ganska nära den af
honom som "ateist" afskydde Spinoza. - M. börjar sin
Recherche de la vérité (1674-75; senare uppl. 1712
och 1880; öfv. till lat. 1685) med en kritik af
sinnesförnimmelserna. Dessa, som äro oss gifna i
praktiskt syfte, lära oss ej känna tingens väsen,
ty detta består endast i utsträckningen, öfver
hufvud kunna vi icke mottaga några intryck af de
yttre tingen, ty huru skulle olika substanser kunna
påverka hvarandra och särskildt kropparna påverka
själarna? Båda äro endast passiva; den enda kraft
eller orsak, som finnes, är Gud. Han åstadkommer
både förändringarna i den kroppsliga världen och våra
däremot svarande uppfattningar. Det enda vi omedelbart
uppfatta är Gud och oss själfva; allt annat förnimma
vi endast "i Gud" därigenom, att vi få del af hans
uppfattningar af all verklighet. Gud är sålunda ej
blott "andarnas ort", utan äfven kropparnas väsen
är att söka i den "intellektuella utsträckning",
som är gifven i Guds uppfattning af dem. Berkeley
lär vid ett besök hos M. häremot ha invändt, att man
ju då icke hade något skäl att antaga kropparnas
existens. Därpå hade M. intet annat svar än tron
på bibelns uppenbarelse, enligt hvilken Gud skapat
den jordiska verkligheten. En liknande svårighet
måste för M. göra sig gällande vid frågan om det
moraliskt onda. Äfven människans vilja är helt och
hållet i Guds hand, då Gud är den enda verkliga
orsaken till allt. Är ej det onda då blott en
illusion? Att så betrakta det förbjudes M. af sin
kristna tro. Liksom Gud gett vårt förstånd förmågan
att se sanningen, har han gett vår vilja och känsla
förmågan att älska. När vår kärlek är riktad på Gud,
äro vi moraliskt goda. Synden består i att älska något
jordiskt, som om detta vore fullkomligt. M. tillmäter
människans vilja den negativa friheten att på detta
sätt stanna vid något ofullkomligt som kärlekens
föremål, men han nödgas erkänna, att äfven denna
rest af frihet är ett oförklarligt mysterium. För
våra medmänniskor böra vi enligt M. endast hysa
aktning, i den mån de nått fullkomlighct, och vilja
att hjälpa dem att bli fullkomligare, men kärlek
förtjänar endast den fullkomlige, Gud. Bland M:s
många senare verk må nämnas Traité de morale (1684;
senast 1882), Meditations chrétiennes et métaphysiques
(1686) och Entretiens sur la métaphysique et sur
la religion (1688). M:s samlade skrifter utgåfvos
1712 (flera uppl., senast 1871 i 4 bd, utg. af
J. Simon; dock icke fullständig samling). - Se vidare
L. Ollé-Laprune, "La philosophie de M." (2 bd, 1870,
1872), och M. Novaro, "Die philosophie des M." (1893).
S-e.

Malecki [-le^ski], Antoni, polsk språk- och
litteraturforskare, f. 1821 i prov. Posen, blef 1850
professor i klassisk filologi vid Kråkans universitet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free