- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
629-630

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maldonit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mark till kronopark enligt K. M:ts
befallningshafvandes afvittringsutslag 5
febr. 1887. Benämningen fastställdes af
Kammarkollegium 13 okt. 1891. Areal 19,440
har med en årlig afverkning enligt fastställd
hushållningsplan af 2,288 timmerträd. Inom
kronoparken äro belägna enskilda tillhöriga s.
k. ströängar med en areal af 753 har.
M-g.

Malgomajsjön, en af den egentliga
Ångermanälfven bildad sjö i Åsele lappmark, Västerbottens
län, ligger 341 m. ö. h., har en areal af 81 kvkm.,
ett djup af 117 m. och en längd af omkr. 40 km.

j Mal gré, fr. Se B o n g r é, m a l g
r é. |

Malh.. vid latinska djurnamn förkortning för
franske zoologen Alfred Malherbe, f. 1804, l d. 1865,
författare till ett praktverk öfver hack- l spettarna,
MonograpJiie des picidés (4 bd, 1860 ff.). ! Malham
water [mä’hm wåto], en liten sjö vid j Skipton i
engelska grefsk. York i romantisk om- | gifning. I
dess närhet Malham cove, en amfi- j teatraliskt formad
klippa, 87 m. hög. J- F. N. j

Malherbe [malä’rb], Francois de, fransk skald, f. 1555
i Caen, d. 1628 i Paris, beredde sig genom studier
i Caen, Paris, Basel och Heidelberg för den civila
tjänstemannabanan, men beslöt sig vid sin återkomst
till hemmet, troligen på grund af sin uppfattning af
den adliga bördens kraf, att i stället egna sig åt
krigaryrket. I denna afsikt följde han 1575 hertig
Henrik af Angouléme till Aix, men fick föga tillfälle
att utmärka sig på den militära banan. Han stannade
tio år i Aix, ingick där äktenskap, begaf sig för
en kort tid tillbaka till Normandie, men återvände
till Aix, där han knutit flera för hans utveckling
och framgång betydelsefulla vänskapsförbindelser,
bl. a. med j den månglärde bibliofilen och samlaren
Claude l Peiresc. Redan under denna tid gjorde han
sig ett namn som skald. Han flyttade 1605 till Paris,
där han genast drog till sig hofvets uppmärksam- | het
och fick åtnjuta Marias af Medici och Ludvig XIII:s
beskydd. Han bryter nu definitivt med Desportes och
Régnier, representanterna för den gamla (Ronsardska)
skolan, som han själf till en början tillhört, men
mot hvilken han förhållit sig allt mera kritisk. Genom
sin poetiska alstring, men främst genom föredrag och
alltmer eftersökta litterära sammankomster i sitt
hem sprider han sina åsikter och bildar skola. Hans
inflytande, j understödt af mäktiga vänner, blir
allt större och | hans auktoritet inom litteraturen
alltmera obestridd. 1627 stupade hans ende son i
duell, en händelse, som fördystrade hans återstående
korta lifstid. - M:s första dikter, t. ex. Les larmes
de S:t Pierre (1587), en imitation efter italienaren
Tonsillo, äro af föga betydenhet. Först i Consola- ]
tion å AI. du Périer (1599), Ode å la reine Marie ,
de Mediers sur sa bienvenue en France m. fi. fram-
j trädde den reaktion mot Plejadens maner och den l

sträfvan efter språklig renhet och lagbundenhet,
som sedan karakteriserar hans diktning, t. ex. i
Ode å la reine Marie de Médicis sur les heureux
succés de sa régence (1610), Au roi Louis XIII
allant chätier la rébellion des Rochelois (1627),
i hans religiösa sånger, bland hvilka lyckade
efter-bildningar af Davids psalmer, samt i mindre
dikter, såsom Sus deboul la merveille des belles
(1614). Bland M:s prosaskrifter märkas öfv. af
Seneca samt bref, särskildt till Claude Peiresc. -
Principerna för M:s reformatoriska verksamhet inom
språk och dikt framgå tydligast ur de kritiska
anmärkningar, hvarmed han försett ett exemplar af
Desportes’ samlade skrifter, hvilket nu tillhör
Bibliothéque nationale i Paris. Dessa noter utgöra
troligen förarbetet till en teoretisk framställning,
som emellertid aldrig blef utgifven. Gentemot
Ronsardska skolans åsikt, att människan kan efter
godtycke ändra och förbättra språket, häf-dar
M. en motsatt ståndpunkt: språket utvecklar sig
själft utan vår inblandning. Det bestämmande för
språkriktigheten är bruket. Han bannlyser den gängse
användningen af latinska och grekiska lånord liksom
af lån från dialekterna och klandrar missbruket af
diminutivbildningar. Han håller strängt på frasens
klara och regelbundna byggnad och ogillar alla onödiga
inversioner samt betonar vikten af ordens användning
i deras fullt riktiga betydelse. I metriskt afseende
uppställer han stränga regler för rim, cesur och
stafvelseräkning. Han uttalar sig mot missbruk af
liknelser, mot svulstighet och sentimentalitet, mot
långrandighet och lärdomspedanteri, men fordrar af
poesien la raison (förnuft). - M:s kritik var utan
tvifvel alltför regelbindande och formalistisk och har
till en tid motverkat den franska lyrikens naturliga
utveckling. Att den fick så stor betydelse, berodde
dels på dess egenskap af reaktion mot ett ohållbart
tillstånd, dels på att den i hög grad gynnades af
yttre förhållanden. M:s lärjungar fortsatte efter
hans död mästarens verk, som i Richelieu fann en
mäktig gynnare. Då denne omgestaltade den i M:s
anda verkande privata klubben hos Conrart till den
statsinstitution, som nu är Franska akademien, skänkte
han M:s lära en auktoritet, som den, om ock alltmera
bestridd, ännu i dag i betydande grad eger kvar. –
Bibliografi: Lalanne, "Oeuvres complétes de Malherbe"
(5 vol., 1862-69; i "Les grands écrivains de la
France"), Racan, "Vie de Malherbe" (1857), Duc de
Broglie, "Malherbe" (1897), F. Brunot, "La doctrine
de Malherbe" (1891), G. Allais, "Malherbe et la
poésie francaise ä la fin du XVI:e siécle" (s. å.),
och A. Counson, "Malherbe et ses sources" (1904).
E. S-f.

Malherbe [malä’rb], Alfred. Se M a l h.

Malheur [malör], fr. Se Malör.

Malhonne^t (fr. malhonnéte), ohederlig, opassande.

Mali, negerrike. Se M a n d e n g a.

Mali, Christian Friedrich, tysk målare, f. 1832,
d. 1906, studerade i Munchen, Italien, Düsseldorf
och Paris och egnade sig hufvudsakligen åt
framställning af djur i landskap. M. är representerad
i Munchen, Stuttgart och andra tyska gallerier.
(G-giv1)

Malibran [-bra’], Maria F e l i c i t ä, opera-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free