Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malice ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
639
Mallinger-Malm
640
pianostycken samt för orgel preludier, postludior
och Christus (12 stämningsbilder). I utlandet äro
särskildt hans orgelstycken kända. Han utgaf 1894 en
instrumentationslära. l-2. E- F-t.
Mallinger, M a t h i l d e, tysk sångerska,
f. 1847 i Agram, elev af Gordigiani och Vogl i
Prag samt Lewy i Wien, var 1866-69 engagerad
vid Münchens hofteater och 1869-82 en af
stödjepelarna för Berlins hofopera. Hon blef 1869
gift med baron v. Schimmelpfennig. 1890 vardt hon
konservatorielärarinna i sång uti Prag och 1895
i Berlin. Med sin stora, själfulla sopranröst
och poetiska uppfattning var hon en utmärkt
framstäl-larinna af Wagnerroller (bl. a. som
den första ti va i "Mästersångarna", 1868)
och af Donna Anna i "Don Juan", Fidelio, Norma
m. fl. A. L. (E. F-t.)
Malling-Hansen, Rasmus, dansk skolman, uppfinnare,
f. 5 sept. 1835, d. 27 sept. 1890, blef teol. kandidat
1865, var 1859-61 lärare vid döf-stuminstitutet
i Köpenhamn och blef 1865 dess föreståndare. Han
inlade stor förtjänst om döf-stumsakens utveckling
i Danmark, dels genom att verkställa en utgallring
af de oegentligt döfstum-rue, som hänvisades till
undervisning medelst "talmetoden", dels genom
att taga initiativet till två nya döfstumskolor,
i Fredericia (1881) och Nyborg (1891). Han väckte
stor uppmärksamhet både i in- och utlandet genom
sin snillrika uppfinning (1870) af "skrifkulan",
första formen för de senare skrifmaskinerna,
som dock snart undanträngde den i praktiskt
bruk. Vidare upptäckte han, att det förekommer
periodiska olikheter i barnens vikt och växt och att
dessa måste bero på inverkan af solstrålarna. Sina
iakttagelser framställde han i Perioder i börns
vcekst og solens värme (1886; öfv. till ty.).
E. Ebg.
Mallmln, Gustaf Magnus, präst, teolog, f. 1768 i
Stora Tuna, Dalarna, d. 1840, student i Uppsala 1778,
filos, magister 1788, prästvigdes 1794, utnämndes
till kyrkoherde i Sevalla 1809, förflyttades 1815
till Yäster-Färnebo samt blef 1826 kontraktsprost
och 1830 teol. doktor. M. var, efter gammalt mått,
en otroligt lärd man, framför allt i fråga om
bibeln och kyrkofäderna, medeltidens asketiska
och teologiska litteratur samt den protestantiska
dogmatiken. Hans författarverksamhet inskränkte
sig dock till stridsskrifter mot svedenborgarna
G. Knös och J. Ty beck samt smärre uppsatser.
-rn.*
Mallo’phaga, zool. Se Pälsätare.
Mallorca [maljå’rka] l. Majorca, den största
bland Baleariska öarna (se d. o.), har enligt
Strelbitsky en areal af 3,501 kvkm. och jämte
Dragonera 3,505 kvkm. 248,194 inv. (1900), hvilka
tala en med katalanskan besläktad dialekt, mallorquí
(se Katalanska språket, sp. 1254). Ön har form af en
trapets med hörnen åt de fyra kardinalstrecken. På
sydvästra kusten intränger Palmabukten, på den
nordöstra Alcudia- och Pollensavikarna. Längs
nordvästra kusten går en brant bergskedja, som
i Puiz major de Torrellas når 1,571 m.; f. ö. är
ön mest slättland eller svagt kuperad. Klimatet
är angenämt, då sommarhettan mildras genom
sjövindarna. Medelårstemperaturen i Palma är 18,1°,
regnmängden 436 mm. Jorden är mycket fruktbar, ehuru
ön i allmänhet är dåligt bevattnad. Dess produkter äro
hvete, sydfrukter, vin, olivolja, honung, ull, hampa
och silke. Af mineralier märkas granit, porfyr,
marmor, alabaster, sandsten och kalksten, hvarjämte
hafssalt vinnes vid Campos. Den mångsidiga industrien
producerar för export bomulls-, ylle- och skovaror,
hvilka jämte jordbrukets och boskapsskötselns
produkter äro öns utförselvaror. Hufvudstad är
Palma. Om M:s historia se Baleariska öarna.
J. F. N.
Mallorqui [maljårki]. Se Katalanska språket, sp. 1254.
Mallötus, zool, loddesläktet. Se L a x f a m i 1-j
e n och Loddan.
Mallötus philippine^sis, bot. Se Kam a l a.
Mallow [mä’låu], stad i irländska
grefsk. Cork, vid Blackwater. 4,542
inv. (1901). Mineralkällor, laxfiske.
J. F. N.
Mallrickor, geol. Se M ar le kor.
Malläset, mek. Se Lås, sp. 160.
Malm. 1. Miner., en kemisk förening emellan en
metall och vissa andra ämnen, med metallen i så
stor mängd, att denna kan ur föreningen ekonomiskt
tillgodogöras. Vanligen utgöras malmerna af oxider,
svafvelföreningar, karbonat o. s. v., i de flesta fall
ej rena, utan blandade med andra för metallurgiskt
ändamål värdelösa mineral, som fått namn af gång-
eller lagerarter. De i naturen förekommande gedigna
metallerna (guld, silfver, platina m. fl.) kunna
således icke i egentlig mening kallas malmer,
äfven om de hittas insprängda uti eller äro
blandade med andra mineral, utan få då andra namn
(guldkvarts, guld-haltig svafvelkis, platinaförande
sand o. s. v.). Men däremot säger man, att magnetit
är en järnmalm och kopparkis en kopparmalm, emedan
de äro oxider och svafvelföreningar af järn och
koppar samt användbara för utbringande af dessa
metaller. De viktigaste malmerna äro silfvermalm,
kvicksilf-vermalm, kopparmalm, blymalm, zinkmalm,
tenn-inalm (kassiterit), manganmalm, järnmalm,
nickelmalm och koboltmalm. Malmernas olika värde
beror dels på den metall de innehålla, dels på gång-
1. lagerarten (se L a ger ar t). Malmerna uppträda
i naturen på vissa väl skilda sätt, som ur geologisk
synpunkt kunna klassificeras sålunda: malm-flöts er,
som äro inlagrade mellan sedimentära formationer,
malm-lager, som äro inlagrade mellan kristalliniska
bergarter och malm-gångar, hvilka genomsätta
den omgifvande bergarten och därvid öfvertvära
skiffringsriktnin-gen. De båda förra slagen af malmer
äro af samma ålder som bergarten; det tredje slaget
är yngre än den omgifvande bergarten. Malm-flötser ha
blifvit aflagrade i vatten tillsammans med de lager
af sandsten, lerskiffer, kalksten i eller andra
bergarter, som omge dem. De före-I komma därför i
bäddar af växlande mäktighet, med jämförelsevis stor
utbredning i förhållande till mäktigheten. Stundom
har malmen blifvit fint fördelad i ett visst lager
af bergarten, t. ex. kopparglansen i det permiska
systemets s. k. koppar-skiffer på Harz och andra
ställen. Man säger då, att malmen förekommer som
impregnation i detta lager. MalmZa^er äro inbäddade
mellan de kristalliniska bergarternas skikt, men
de ha ej en så regelbunden form som fiötserna, utan
mäktigheten är varierande. Ofta ha dessa malmer en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
