- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
641-642

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

641

Malm

642

mer eller mindre utpräglad lins- eller
körtelform. Sådana malmer kunna antingen själfva
vara skiktade eller också endast genom sitt läge
visa, att de tillhöra skiktsystemet och äro
bildade samtidigt med de omgifvande lagren af
gnejs, leptit, kri-stallinisk kalkstsn o. s. v.,
som omge dem. Exempel på sådana malmlager äro de i
Sverige, Förenta staterna och på flera andra ställen
förekommande järnmalmerna, såväl magnetit- som
blodstensmal-merna. Likaledes uppträda zinkblände,
svafvel-kis och kopparkis m. fl. malmer i form af
lager. Då ett malmlager är mycket oregelmässigt
och har sin utsträckning hufvudsakligen i en
riktning, kallas det en malmstock 1. lagerstock (se
d. o.). M.’d\mgångar äro af flera slag alltefter
innehållet och dettas fördelning i gången, men
alla karakteriserade därigenom, att de äro yngre
än den omgifvande bergarten. Oftast öfvertvära de
skiktningen, men kunna äfven gå parallellt därmed
och benämnas då lagergångar (se Gång 1). De ha
bildats genom fyllning af sprickor och kaviteter i
bergarten. I vissa kalkstenar och dolomiter ha kanaler
och oregelbundna hålor uppstått genom den lösande
inverkan af underjordiskt vatten. Andra bergarter ha
blifvit genomsatta af sprickor eller sönderkrossats
af starkt tryck, så att oregelbundna mellanrum
uppstått. I sådana håligheter ha afsatt sig malmer
och andra mineral, ofta vackert kristalliserade;
de ha ditförts genom i håligheterna cirkulerande
vatten, genom sublima-tion, pneumatolytiska processer
eller på annat sätt. Sådana malmgångar böra därför
icke förblandas med de gångar af smälta, eruptiva
bergarter, t. ex. diorit, basalt o. s. v., som
inpressats från en vulkanhärd. Det finnes gångar af
mycket olika mäktighet, från en millimeter till flera
hundra meter. Äfven en och samma gång växlar ofta i
inäktighet, hvilket beror därpå, att en rörelse eller
förskjutning egt rum hos någon af sidostenarna. Med
afseende på innehållet indelar man gångarna i enkla,
som bestå af endast ett mineral, och sammansatta,
som innehålla flera mineral. De vanligaste malmer,
som förekomma på gångar, äro oxider, svafvelmetaller,
karbonat och sulfat, t. ex. kassiterit (tennmalm),
järnglans, blyglans, zinkblände, malakit,
blyspat o. s. v. Andra gångmineral (ej malmer) äro
kvarts, kalkspat, flusspat, tungspat, svafvelkis
m. fl. Med afseende på strukturen kan man särskilja
massiv struktur, då ingen regelbunden anordning af
mineralbeståndsdelarna förekommer; bandad struktur, då
de olika mineralen äro ordnade i parallella lager, det
ena utanpå det andra (oftast förekomma två hvarandra
motsvarande lager af samma mineral på hvar sin sida
om gångens midt, och den blandade strukturen blir
då symmetrisk); brecciaartad struktur, då gången
innehåller kantiga fragment af den omgifvande
bergarten, cementerade af gångmineral och malmer;
drusig struktur, då gången innehåller hålrum beklädda
med kristalliserade mineral. - Malmerna förekomma
under många former på mineralgångarna. Stundom
äro de fördelade i fina korn eller trådar (koppar-
och svafvelkis), eller uppträda de i oregelbundna
strängar, mosslika eller bladformade bildningar,
eller äro de fördelade i lager, omväxlande med
andra mineral, eller uppfylla de hela gångens massa
(svafvelkis och

Trvckt den sl/5 12

blyglans). Ofta äro de vackert kristalliserade,
hvarför många mineralgångar äro bekanta för de
praktfulla kristalldruser, som därifrån hämtas. Ofta
skära olika malmgångar hvarandra, hvarvid naturligtvis
den yngre gången öfvertvärar den äldre; den senare
blir dessutom ofta "förkastad" (se Förkastning),
l många malmdistrikt kunna spåras olika system af
malmgånear, som skära hvarandra samt äro af olika
ålder och mineralogisk beskaffenhet. I sydvästra
England t. ex. har man ett system af gångar, gående
i nordvästlig riut-ning, hvilket skär ett annat,
gående nästan i ö.-v. Det förra systemet innehåller
hufvudsakligen bly och järn, det senare koppar- och
tennmalmer. .- Många mineralgångar fortsätta från en
bergart in i en annan, utan att deras natur förändras,
medan andra äro beroende af sidostenen, i det att
de vid utträdandet ur en bergart i en annan förlora
någon mineralbeståndsdel. Sådant är t. ex. fallet
med de guldförande mineralgångarna i trakyt i
Ungern och Siebenburgen, hvilka vid utträdandet ur
tra-kyten förlora sin guldhalt. Då gångar ha en mera
oregelbunden form och deras hufvudutsträckning är i en
riktning, benämnas de stockar eller gångstockar. Dessa
bildas genom utfyllning af irreguljära hålrum, ofta
i kalk eller dolomit. - Med stockverk förstår man en
samling af små malmgångar, som alldeles genomtränger
och uppfyller bergarten, så att denna i sin helhet
kan brytas som malm, fastän hvarje gång för sig är
för obetydlig att tillgodogöras. De tennförande
stockverken från Cornwall och Sachsen lämna goda
exempel på detta slag af malmfyndigheter.

2. Metall. En malms brytvärdhet är icke allenast
beroende af metallhalten, d. v. s. mängden af däri
ingående metall, utan äfven af det metall-haltiga
mineralets sammansättning. Metallerna förekomma
nämligen i naturen antingen i gediget tillstånd,
hvilket dock är ganska sällsynt, eller förenade
med syre eller med svafvel eller andra metaller,
såsom arsenik o. s. v. Som gedigna förekomma endast
de ädlare metallerna, d. v. s. de, som ej så lätt
ingå föreningar med andra ämnen, förnämligast guld
och platina, mindre ofta silfver och koppar. Den
malm, som oftast förekommer som syreförening, är
järnmalm. Mycket ofta förekomma äfven metallerna i
naturen förenade med svafvel till mineralier, som fått
namn af bländen, kiser, glänser; som sådana förekomma
oftast koppar, bly, zink, nickel o. s. v. Mången gång
är det likväl ej den till största mängd i dessa malmer
ingående metallen man tillgodogör, utan en annan, som
förefinnes i jämförelsevis ringa mängd, men har större
värde. Så innehåller t. ex. kopparkisen i och för sig
nästan lika mycket järn som koppar, förekommer ofta
tillsammans med svafvelkis, så att malmen i sin helhet
håller mycket mera järn än koppar. Likasom kopparkisen
i nu anförda exempel förekommer tillsammans med
svafvelkis, så äro i de flesta fall malmerna mer
eller mindre uppblandade med andra bergarter, hvilka
då få namn af lager- 1. gångarter. Då gångarten ej
är alltför intimt blandad med malmen, söker man,
i synnerhet vid de dyrbarare metallerna, att genom
"skräd-ning" frånskilja så mycket som möjligt af
det "ofyndiga gråberget" för att ej vid de följande
smältningarna behöfva kosta transporter, kol och

17 b. 21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free