Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmesbury ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmseparator, bergsv. Se Anrikning.
Malmsey [mäfosi], eng., en vinsort. Se M a-d e i r
a v i n.
Malmska hvalen, zool. Se Malm, A. V.
Malmskirare, bergsv. Se Anrikning.
Malmstedt. 1. Magnus Brynolf M., akademisk lärare,
språkforskare, andlig skald, herrn-hutisk kättare,
f. 24 jan. 1724 i Högsäter, Dalsland, d. 1798
(genom drunkning) i Stockholm, blef 1745 student
i Uppsala, 1747 i Lund, filos, magister 1748 och
docent i eloquentian i Uppsala 1751 samt bistod Ihre
i hans ordboksarbete. Tidigt omfattande åskådningar,
som stodo den herrnhuti-ska läran nära, ehuru han ej
ville erkänna sig vara "herrnhutare", blef han 1753
angifven i Uppsala domkapitel för villfarande lära och
tillsades af filos, fakulteten att ej på något sätt
nyttja venia docendi, ett förbud, som han dock icke
efterkom, och led 1753-55 svår nöd, så att trosfränder
i Stockholm måste göra sammanskott åt honom (samtidigt
föddes hans tredje barn, dottern Anna Maria, sedan fru
Lenngren). 1755 gjorde han en mycket villkorlig afbön
och återfick på hösten s. å. sin undervisningsrätt
genom domkapitlets välvilja. Han var senare åter
åtalad för konventiklars hållande, men undslapp
1760 med en varning mot att befatta sig med andakts
utöfvande i närvaro af främmande folk. M. deltog
lifligt i Värmlands nations angelägenheter
som en "folktribun" för de yngre emot de äldres
öfversitteri. 1769 erhöll han en liten lön, blef 1772
e. o. adjunkt och fick 1787 professors titel. Han
försörjde sig öfvervägande som privatundervisare,
utgaf enstaka filosofiska afhandlingar på latin samt
försåg en mängd disputerande med smärre afhandlingar
att försvaras under deras namn. M. var ifrig
motståndare till Kants åskådning. Han författade
ett stort antal andliga sånger och utgaf Utvalda
andeliga sånger om Jesu Christi nåderika födelse
(däribland sju af honom själf, Västerås, 1756),
liksom enstaka utgåfvos efter hans död (Karlstad
1799 och 1800); i handskrift förvaras i Uppsala
bibliotek hans till många hundra nummer uppgående
psalmsamling. På sista tiden synes M. icke stått i ett
riktigt godt förhållande till sin berömda dotter. Jfr
Hedrén, "Memoria... Magni Brynolphi M." (1803),
och K. Warburg, "Fru Lönngrens fader" (i "Nordisk
tidskr.", 1887). – 2. Anna Maria M., den föregåendes
dotter, skaldinna. Se Lenngren 2.
– 3. Anders Magnus M., sonson till M. 1, lärare,
öfversättare, f. 26 maj 1840 i Karlstad, d. där 24 mars 1908,
student 1859 och filos, kandidat 1867 i Uppsala, var
adjunkt i matematik, fysik och svenska i Norrköping
1870-1905. Han öfversatte Byrons "Childe Harold"
(1889; belönt med Svenska akadis minnespenning i guld
1890) och "Tre komedier af Moliére" (1907). M. var äfven
känd som lycklig humoristisk skald i samfundet S. H. T.
1 o. 3. K. W–g.
Malmsten, svensk släkt, hette urspr. Stahmer och
inflyttade omkr. 1720 med svarfvaren Jiirgen Stahmer
från Hamburg till Malmö, efter hvilken stad hans son
kommissionslandtmätaren Henrik Georgson (f. 1723,
d. 1799) antog (sannolikt 1744) namnet M.
1. Per Henrik M., den ofvannämnde Henrik Georgsons
sonson, läkare, klinisk lärare, vetenskapsman,
f. 12 sept. 1811 i Tuns socken, Skaraborgs
län, d. 28 mars 1883 i Växjö, blef student i
Uppsala 1831, med. kandidat 1838 och med. licentiat
1839, promoverades 1841 till med. doktor med andra
hedersrummet (ultimus) och blef på sin berömda afh. Om
Brighfska njursjukdomen (1842; öfv. till ty. 1846)
1842 docent i praktisk medicin i Uppsala. M. var 1843
-50 t. f. adjunkt i medicin vid Karolinska institutet
samt blef 1850 e. o. och 1860 ord. professor i medicin
där. Samtidigt hade han ock blifvit 1844 biträdande,
1849 andre och 1860 förste öfverläkare, allt vid
Serafi-merlasarettet. 1876 vid uppnådd pensionsålder
tog han afsked. 1872-80 var han konung Oskar II:s
läkare. Under de sista åren af sitt lif led han af en
svår kronisk hjärnsjukdom. - M. var en synnerligen
framstående klinisk lärare, en bland de främste,
som vårt land haft. Genom den undervisning han vid
sjuksängarna å Serafimerlasarettet gaf många släktled
af svenska läkare ingrep han mäktigt till höjande
af den svenska läkarbild-ningen. Som praktiserande
läkare var M. under en lång följd af år den erkändt
främste i Sverige. Äfven som vetenskaplig författare
inom medicinens område intar han en framskjuten
plats. Större delen af hans författarverksamhet är
nedlagd i Svenska läkarsällskapets "Förhandlingar"
och i "Hygiea"’; i sina publikationer redogör han
företrädesvis för sin egen rika erfarenhet inom
medicinens olika områden. Hans förnämsta vetenskapliga
arbeten röra hans upptäckt af Trichophyton tonsurans,
en mikroskopisk svamp, som orsakar vissa hud- och
hårsjukdomar ("Hygiea", 1845) och af tarmparasiten
Paramecium coli ("Hygiea", 1857). M. påvisade först,
att aortaaneurysmen äro syfilitiska sjukdomar, och
beskref först sjukdomsbilden hemianopsi som symtom
vid en hjärnsjukdom. Bland M:s skrifter märkas ock
minnesteckningar öfver K. Carlander (1849), K. von
Linné (1878) och P. af Bjerkén (s. å.). M. var
led. i den 1859 tillsatta kungl. kommitté, ur hvars
arbete framgick regeringens beslut 26 april 1861,
att med. licentiatexamen skulle kunna få afläggas
vid Karolinska institutet. Liksom M. ifrade för
Karolinska institutets höjande till likställighet
med statsuniversiteten, hvarigenom en medicinsk
fakultet skulle upprättas i hufvudstaden, så
nedlade han ock samtidigt ett kraftigt arbete
för åstadkommandet af en fullständig högskola i
Stockholm. På grund af ett af honom som led. af
Stockholms stadsfullmäktige 8 dec. 1865 väckt förslag
stiftades den s. k. decemberfonden för upprättande af
en högre bildningsanstalt i hufvudstaden, Stockholms
högskolas grundplåt. M. var led. af Vet. akad. (1855)
och hedersled, af Svenska läkarsällskapet (1873). Vid
Köpenhamns universitets jubelfest 1879 kreerades han
till hedersdoktor inom matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten. Hans namn är bevaradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
