Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maltzahn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Malvastrum-Mamertiner
706
Malva’strum A. Gr., bot., växtsläkte af
fara. Malvacece, afd. Malvece, med omkr. 70 örter
eller halfbuskar, hufvudsakligen förekommande i
Kap-landet och Amerika. Som krukväxt odlas ofta
M. capense, flitiga Lisa, en buske med talrika röda
blommor. G-
L-m.
Malvern, G re a t M. [grcVt måVon 1. mä’lvon],
stad och badort i engelska grefsk. Worcester,
13 km. s. v. om Worcestar, på östra sluttningen
af Malvern h i 11 s, hvilka på en sträcka af
16 km. gå på gränsen emellan grefsk. Worcester
och Hereford och nära M. nå en höjd af omkr. 425
m. 16,449 inv. (1901). För vackert läge, ren luft och
hälsobrunnar är orten mycket besökt. Här är Jenny Lind
begrafven. (J- F. N.)
Malvoasir. Se M a d e i r a v i n och Malva-si r.
Malväxt, bot. Se Plectranthus.
Mala, socken i Västerbottens län, Norsjö och Mala
tingslag. 1,729,4 kvkm. 2,923 inv. (1911). M. utgör
ett pastorat i Luleå stift, Lappmarkens andra
kontrakt.
Malädalcn, kronopark i Mala socken, Norsjö
revir, Västerbottens län, af öfverloppsmark
afsatt till kronopark enl. K. M:ts
befallningshafvandes af-vittringsutslag
10 dec. 1887. Benämningen fastställdes af
Kammarkollegium 13 okt. 1891. Areal 12,284 har.
M-g.
Malån, biflod fr. h. till Skellefte älf (se d. o.).
Malöga Skans. 1. Skans i Värmland, Eds socken,
fanns redan 1645, men föreslogs 1648 till rasering
såsom onödig. - 2. Skans i Västergötland, V. Tunhems
socken, vid Göta älf, anlades hösten 1676 af M. G. De
la Gardie, men lämnades efter krigets slut att
förfalla. 1-2. L. WisonM.
Malör (af fr. malheur), eg. olycka; otur,
förtretlighet, missöde.
Malört, Artemisia Absinthium L., bot., farm.,
flerårig ört, tillhörande växtsläktet Artemisia, af
fam. Compositce, afd. Tubuliflorce, med spiralställ-da
blad, af hvilka mellanbladen äro dubbelt par-bladigt
delade, på båda sidor gråludna. Stödjebla-den
äro vanligen hela, lansettlika (se fig. till
art. Artemisia). Blomkorgarna äro halfklotformiga,
med gula, rörformiga kantblommor och trattformiga
diskblommor. De äro kortskaftade och lutande samt
sitta nästan klaselikt ordnade på stjälkens många
grenar. Hela örten är tätt gråluden. Blomningstiden
infaller i aug., och därunder insamlas örten antingen
på sådant sätt, att öfre delarna af stjälken afklippas
eller ock blomkorgarna med grenar och blad afrepas
eller afstrykas med händerna och sedan torkas i skugga
på något luftigt ställe. Den sålunda erhållna drogen,
herba absinthii, "malört", har en stark, aromatisk
lukt och smak, som tillika är mycket bitter. Drogen
bör insamlas endast af vild ört. Denna förekommer
ofta på soliga grusbackar, gårdar o. s. v. Odlad ört
har mycket svagare lukt och smak. Dessa bero på en
svartgrön (eller i fullkomligt rent tillstånd färglös)
flyktig olja och absint in, "malörtbitter". Dessa
båda beståndsdelar göra malörten till ett kraftigt
magstärkande medel, som oftast begagnas i form af
extractum absinthii eller af tinctura absinthii
composita, malörtsdroppar, förr kallade dubbla
malörtsdroppar 1. beska droppar, hvilka företrädesvis
användas vid
Tryckt den 14/e 12
magåkommor med nedsatt magsaftafsöndring och däraf
beroende dålig matsmältning. Malört ingick f. ö. i
den blandning af droger, som kallades "fördelande
kryddor" och som förr varit intagen i Svenska
farmakopén. Den användes äfven till beredande af
likör, "absint". Denna har giftverkningar, som
bero utom på alkohol äfven på malörtens flyktiga
olja, särskildt på det däri ingående flyktiga ämnet
absintol. Till symtomen vid ett vanligt svårare rus
komma genom inverkan af absintolen äfven häftiga
konvulsioner. Se vidare Absint och Artemisia.
O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)
Malörtsdroppar, farm. Se Malört.
Mam., förkortning för fornromerska namnet Mamercus.
Mamadysj, kretsstad i ryska guv. Kazan,
vid Vjatka. 5,522 inv. (1897).
J. F. N.
Mamarj, stör-kan för Gyllene horden (se d. o.).
MamalQcos (sp. och port., af arab. mamluk, slaf),
i Brasilien namn på en blandras af hvita och indianer.
Mambergeten, zool. Se Getsläktet, sp. 1091.
Mame, indianspråk i Guatemala. Se Mayaspråken.
Mameli, Goffredo, italiensk skald, f. 1827, republikan
i Mazzinis skola och soldat under Gari-baldi,
var en kärleksdiktare och patriotisk sångare, som
bebådade Italiens frihetskamp och den nya tid landet
i politiskt hänseende gick till mötes. Hans mest
kända patriotiska sånger äro Ai fratelli Bandiera
och Alba (1846) samt Fratelli d’1’talia (1847),
h varmed han eldade sina stridskamrater till kamp
för fäderneslandets befrielse. Han stupade utanför
Roms murar 1849. M:s Scritti (med företal till den
italienska ungdomen af Mazzini) utkommo 1850, hans
Poesie 1859. H. N.
MamellTcker (af mamluker, se d. o.), ett slags vida
flickbyxor af tunt hvitt tyg och hoprynkade kring
vristen, i gängse bruk omkr. midten af 1800-talet.
Mamers, fornitalisk namnform för Mar s.
Mamers [-mar], arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Sarthe (Maine), vid Dive. 4,457 inv. (1901;
som kommun 6,045). College, bibliotek. Tillverkning
af linne o. a. industri. J- F. N.
Mamertiner (lat. mamertini, Mamers’, d. v. s. Mars’
män). Hos samniter, osker och andra forn-italiska
folk var det brukligt att tid efter annan på
grund af ett åt krigsguden Mamers (romarnas Mars)
gifvet löfte utsända vissa åldersklasser af det
unga vapenföra manskapet att i främmande länder
söka sin utkomst. Dessa utvandrande kri-garskaror
kallades mamertiner. Ea sådan krigarflock grundlade
staden Mamertium i Bruttium. Större betydelse fick
en annan skara af mamertiner, hvilken gick öfver
till Sicilien (jfr Italiens f o r n s p r å k,
sp. 1066) och trädde i sold hos envåldshärskaren
Agathokles. Efter dennes död (289 f. Kr.) öfverföllo
de och intogo den blomstrande staden Messana samt
bildade där ett slags röfvarstat. Men då mamertinerna
slutligen vågade angripa själfva Syrakusa, blefvo de
slagna af Hieron vid Mylai (omkr. 269 f. Kr*). Under
förevändning att bistå dem blandade sig då kartagerna
i saken och besatte borgen i Messana. A andra sidan
hade en del af mamertinerna sökt
17 b. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
