- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
723-724

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manchestermaskin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Manco-Mandaringult

724

förvärfssättet. Med denna ordets betydelse synes
sammanhänga dess användning i uttrycken res ma’ncipi
(mancifpii) och res nec mancipi, af hvilka det förra
betecknar de saker, som bildade grundstommen af
den gamla romerska familjens egendom, såsom gård
och grund, slafvar och sådana husdjur, som voro
bestämda att draga och bära, det senare åter sådana
saker, som icke voro lika betydelsefulla för själfva
familjens bestånd. Dels betyder mancipium också det
med slafveri urspr, jämställda maktförhållande, som
uppkom därigenom, att en husfader genom mancipatio
(se d. o.) till en annan öfverlät en fri person
(barn eller hustru), öfver hvilken han hade potestas
patria eller manus (se d. o.). Mancipium i denna
betydelse var en art af den myndighet, som kunde
tillkomma en person öfver en annan. De båda andra
arterna voro potestas och manus ("earum personarum,
quse alieno juri subjectse sunt, alise in po-testate,
alise in manu, alise in mancipio sunt." Gajus,
"Institutionum commentarii", 1: 49). - Slutligen
förekommer mancipium också i samma betydelse som
mancipatio (se d. o.). !. L. (M. F-r.)

Ma’nco [-ka], it., af lat. manens, ofullständig,
stympad, hand., brist i fråga om varors (sällan
penningars) kvantitet, undermål, under-vikt.
(Å. WrsonM.)

Mancu’nium. Se Manchester, sp. 719.

Manda, ö vid östafrikanska kusten, n. om Tanas
mynning, hörande till Brittiska Öst-Afrika.

Mandailing, dialekt af bata-språket. Se Bata,
sp. 1058.

Mandal, Norges sydligaste stad, i Lister og
Mandal amt vid mynningen af den vattenrika,
omkr. 65 km. långa Mandalselven,
ett par km. ö. om Lindesnes. 3,469 inv. (1910;
1875 4,043 inv.). Till M. räknas dess hamn Kleven,
omkr. 2 km. i s. ö., där de ord. ångbåtarna lägga
till. Staden uppstod tack vare trävaruaffärerna
och det rika laxfisket (sedan Eriks af Pommern
tid och långt in på 1600-talet ett privilegium
för borgarna i Landskrona) i Mandalselven. Vid
"Kastellet" vid Mandalselvens utlopp funnos under
Kristian IV:s tid 3 batterier. 1807 fanns vid M. ett
bestyckadt batteri, som efter 1814 lämnades att
förfalla. Det nuv. M. är knappt äldre än från förra
hälften af 1600-talet och kallades urspr. Buane,
norsk förkortning för "danska bodarna" i Mandalen.
K. V. H. L. W:son M.

Mandala [malndala], sanskr. (eg. "krets"), namn på de
tio större afdelningar eller böcker, hvaraf "Rigveda"
består (se Indiens språk och litteratur, sp. 535,
och Rigveda).
K. F. J.

Mandalay, Mandaleh [mä’ndəlei], förr hufvudstad
i konungariket Burma, nu hufvudstad i det brittiska
Öfre Burma, omkr. 3,5 km. från östra stranden af
Iravadi och omkr. 45 km. n. om den forna hufvudstaden
Amerapura. 138,299 inv. (1911). Staden, som anlades
1856–57 på en vidsträckt, torr slätt, vid foten af
en isolerad, 180 m. hög bergkulle, är omgifven af en
8 m. hög tegelmur, med 12 portar och vakttorn, samt
en djup vallgraf. Midt i staden ligger, omgifven af 4
särskilda murar, den praktfulla forna konungaborgen,
hvars främre, åt ö. vettande del innehåller den 80
m. långa, af snidadt och förgylldt tekträ byggda
audienssalen, i hvars ena ända står den gyllene
konungatronen.
(Se pl. III till art. Byggnadskonsten.) I
nov. 1885 besattes staden af brittiska trupper
under general Prendergast, och konungen bortfördes
på en brittisk eskader till Indien för att svara
för de grymheter han begått mot européer samt
för sina fientliga åtgärder mot brittisk-indiska
styrelsen. Prendergast öfvertog i Englands namn
förvaltningen af Burma. För att fördrifva engelsmännen
antände burmanerna sin hufvudstad 15 april 1886,
hvarvid en del af densamma förstördes. M. har
betydlig industri (siden, guldsmedsarbeten, trä-
och elfenbenssniderier m. m.) och liflig handel med
Rangoon, med hvilket det är förenadt genom en järnväg.
(J. F. N.)

Mandaleh. Se Mandalay.

Mandall, dajakernas (se d. o.) svärd. Klingan
är af utmärkt material, konvex på ena sidan,
konkav på den andra och konstnärligt prydd med
graveringar. Handtaget, som fästes vid klingan med
guttaperka, är af ben och ofta prydt med tofsar
af människohår.

Mandals amt. Se Lister og Mandal amt.

Mandalselven. Se Mandal.

Mandamento, plur. mandamenti, it., krets (för
lagskipning). Se Italien, sp. 1047.

Mandaner, indianfolk af siouxgruppen i Nord-Amerikas
väststater, påträffades först 1738 af européerna
och lefde då fördelade i nio byar. Dessa bestodo af
oregelbundna grupper af tätt intill hvarandra byggda,
cirkelrunda, lertäckta stockhyddor med hvälfdt tak. I
midten af taket befann sig rököppningen, öfver hvilken
en rund skärm flätad af grenar var placerad. Fyra
starka pelare uppburo taket. Rundt kring väggarna
voro stora, breda, rymliga bäddplatser försedda med
filtar och hudar. Mandanerna odlade majs, bönor,
pumpor och solrosor (de sistnämnda för de ätbara
frönas skull). De tillverkade lerkärl. Månggifte
var vanligt bland dem. Deras religiösa idéer
och ceremonier liknade i hufvudsak de öfrige
prärieindianernas. Männen använde synnerligen ståtliga
hufvudprydnader af fjädrar samt piggsvinstaggar
i olika färger (se fig. 14 å pl. Amerikanska
folk
). Tatuering med svarta parallellstreck å
vänstra brösthalfvan och armen begagnades, ehuru
sparsamt. 1837 beräknades stammen till närmare 1,600
individer, men 1905 återstodo endast omkr. 150,
bosatta å en reservation nära Missourifloden.
C. V. H.

Mandant, jur. Se Mandat.

Mandara (Uandala), landskap i mellersta Sudan,
s. om Bornu, till hvilket det är skattskyldigt. Det
hör, enligt öfverenskommelsen 1893, med
sin östra del till den tyska intressesfären
(Kamerun), med sin västra till den brittiska
(Nigerterritorierna). Det är i n. sumpigt och
jämnt, i s. bergigt med stora täta skogar af
tamarinder, ullträd och baobabträd. Befolkningen
(manda) är negrer, som tala ett eget språk och till
största delen äro muhammedaner. De äro till antalet
omkr. 250,000. Hufvudstad är Doloo med 30,000 inv.
J. F. N.

Mandarinanden, zool. Se Andfåglar, sp. 967.

Mandariner. 1. I Europa bruklig benämning på kinesiska
statsämbetsmän. Se Kina, sp. 53, samt pl. I och IV
till denna art. – 2. Ett slags små apelsiner. Se
Citrus, sp. 357.

Mandaringult, kem., ett konstgjordt orangegult
färgämne, äfven kalladt orange 2, guldorange

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free