Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandelkaffe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Mandelkaffe-Mandelsten
voro nästan omintetgjorda. I hopp om bistånd från
England begaf han sig utomlands. I Köpenhamn, där
han uppmuntrades af Höyen, stannade han en tid och
fick då i uppdrag att restaurera takmålningarna
i Bjeresjö kyrka. Han återvände till Skåne, där
restaureringsarbeten och forskningar uppehöllo honom
ett par år. Med bidrag af några skånska godsegare
begaf sig M. 1854 till Paris för att utföra en
del planscher till sitt stora verk. 1855 utkom i
Köpenhamn l:a häftet af Monuments scandinaves du
moyen-äge, och med det 6:e (Paris, 1862) fulländades
arbetet. Det hade vunnit un-’ derstöd af flera bland
Frankrikes framstående män (Ingres, P. Mérimée,
Thiers): en subskription föranstaltades, och ett
franskt statsbidrag erhölls. En del exemplar inlöstes
äfven för svenska statens l räkning. Detta verk, för
hvilket M. utförde ej ! blott originalteckningarna,
utan äfven samtliga litografierna, väckte mycket
uppseende i utlandet samt förskaffade sin upphofsman
ledamotskap af konstakademierna i Amsterdam, Florens
och Rom. Å andra sidan ha anmärkningar framställts
rörande teckningarnas trohet. M. erhöll af riksdagen
1863 ett årsanslag till fortsättande af sina studier
och resor i fornforskningens tjänst, hvilket anslag
1873 förvandlades till en lifstidspension. M. begynte
1866 utgifvandet af Samlingar till svenska konst-och
odlingshistorien, som dock i brist af
uppmuntran måste upphöra med 2:a häftet
(1868).
1867 blef han af svenska regeringen utsedd
att ordna Sveriges andel i utställningen för
"L’histoire du travail"-vid världsutställningen
i Paris. Genom M:s bedrifvande framkommo på
konstnärsmötet i Göteborg 1869 uttalanden,
som yrkade på det önskvärda i, att en
allmän svensk förening för konstminnesmärkens
bevarande bildades, och denna kom också,
hufvudsakligen till följd af M:s åtgöranden,
till stånd s. å. under namn af Svenska
fornminnesföreningen, i hvars tidigare
utveckling och verksamhet M. lifligt deltog.
Till följd däraf blef han 1871 anmodad att leda den
första vetenskapliga undersökningsfärd - till Åland
-, som finska fornminnesföreningen föranstaltade.
M. blef invecklad i flera polemiker i
slöjdundervisnings-och antikvariska frågor. Han
sysselsatte sig på gamla dagar hufvudsakligen
med ordnandet och offentliggörandet af sina
i fäderneslandet bildade samlingar af ritningar
och uppteckningar. 1877 utgaf han l:a häftet af
Allas till Sveriges odlingshistoria, ett storartadt
planlagdt företag, ämnadt att i bilder och
förklarande text lämna en öfver-sikt al den svenska
odlingen på alla områden och beräknadt att i sin
helhet omfatta 1,200 planscher. Det, som utgifvits,
omfattar "bostäder och hus-geråd" (h. l, 2; 1877)
och början af afd. "helgedomar" (h. l, 2; 1883-84).
För att möjliggöra fortsättandet af detta arbete
samt understödja konst- och kulturforskning
i Sverige testamenterade M. 1882 sina samlingar
jämte ett kapital till Lunds universitet (se d. o.,
sp. 1430) under särskildt föreskrifna villkor.
Till Konstnärsklubben testamenterade M. såväl
en penningsumma som sitt bibliotek. M. utgaf
äfven en Praktisk lärokurs i teckning (1884-86),
i hvilken han uppträdde mot det från Tyskland
införda stuhlmannska systemet. Han var medlem
äfven af konstakademierna i Madrid och Petersburg.
-m.*
Mandelkaffe, löt. Se C y p e r u s.
Mandelkli. Se Mandel 1.
Mandelkrämla. Se K r ä m l a.
Mandelmjölk beredes af söt- och något
bittermandel samt socker och vatten och
motsvarar ungefär farmakopéns emulsio amygdalina
(mandelemulsion). "Mandelmjölken" är en svalkande,
behaglig dryck, som förr användes som läskedryck
vid bjudningar.
Mandelolja, Oleum amygdalce, farm.., fet olja,
som beredes fabriksmässigt i stor skala, särskildt
i England, Frankrike och Tyskland, hvarjämte sådan
olja vinnes vid framställning af bittermandelvatten
(se d. o.). Oljan kan framställas både ur söta
och bittra mandlar, då en produkt af samma kvalitet
erhålles i båda fallen; till material vid beredningen
användas mest bittra mandlar. Oljan framställes
genom pressning vid högst 30° C. temperatur. Söta
mandlar innehålla vanligen omkr. 40-50 proc. olja,
de bittra 30-40 proc. Mandeloljan hör till de icke
torkande oljorna, har gulaktig färg, är tämligen
tunnflytande med en sp. v. af 0,915-0,920. Oljan
tjocknar vid låg temperatur och stelnar vid -10°
till -20° C. till en fast, hvit massa. Den löses
i ung. 60 dlr kall och 15 dlr kokande alkohol och
låter blanda sig med eter, kloroform, kolsvafla
och petroleumeter i alla förhållanden. Dess
hufvudbeståndsdel är olein (tri-olein), C., H-. (G18
H34 02)3. Mandelolja är ganska ofta förfalskad genom
tillblandning af andra oljor. Mandololjan ingår
i Linctus oleosus (oljsaft), i Un-guentum cetacei
("cold cream") samt i Oleum jecoris Aselli ferratum
(järntran) och 01. phos-phoratum (fosforolja).
O. T. S. (C. G. S.)
Mandelriska, bot. Se Lactarius.
Mandelstam, Josef Emeljanovitj, rysk litteratur-
och språkforskare, f. 1846 i Poltava, d. 1911, blef
lärare i ryska språket och litteraturen i Petersburg,
docent i jämförande mytologi 1895 och professor i
ryska språket och litteraturen vid , universitetet
i Helsingfors 1897. Han författade : ett arbete om
mytologien hos judarna (Mifologija u Jevreev, 1879),
Opyt objasnenija obytjajev indo-evropejskich narodov,
sozdannych pod vlijaniem mifa (Försök till förklaring
af seder hos de indo-europeiska folken på mytisk
grund, 1882), O charakterje Gogolevskago stilja (Om
Gogols stil, 1902) och Ob umensjitelnych suffiksach
v’ russkom jazykje (Diminutiv i ryska språket,
1903) samt utgaf (i förening med A. Igelström) ett
svensk-ryskt lexikon (1905). På svenska publicerade
han i "Finsk tidskrift", "Ateneum" och "Valvoja"
litteraturhistoriska afhandlingar och kritiker,
däribland Hufvudströmningarna i den ryska litteraturen
i XIX seklet (1898), Bjelinskij som frihetens förkämpe
i Ryssland (s. å.), Om sambandet mellan grefve Leo
Tolstojs skönlitterära verk och hans moralfilosofiska
läror (1899), Maxim Gorkis verksamhet (1901) och
De ryska skaldernas uppjattning om det fria ordets
betydelse (1902). A-d .’i.
Mandelsten, Amygdaloid, geol., petrogr., en bergart,
som mer eller mindre rikligt i sin massa innesluter
blåsrumsfyllningar, s. k. mandlar, af ett eller annat
mineral, såsom kalkspat, zeo-liter, kalcedon, agat
eller andra (se Mandel 3). Förekomsten af mandlar
i en bergart tyder på erup-fcivt ursprung eller
bildningssätt för densamma (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
