Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandelkaffe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Mandespråk
738
Vet. akad. (1848) och Svenska akad. (1852). Vid
flera tillfällen sändes han af konungen i särskilda
förtroendeuppdrag till främmande regeringar och
hof, och i maj 1855 utnämndes han till svensk-norsk
envoyé ad interim i Wien. M. var således frånvarande,
när Oskar I bestämde sig för det nya uppslag i de
förenade rikenas utrikespolitik, som betecknas af
den s. k. Novembertraktaten (1855; se d. o.), men
han hemkallades för att formulera den svensk-norska
regeringens cirkulär därom till samtliga europeiska
makter.
Nyss återkommen från Wien, beordrades M. (jan. 1856)
att som svensk-norsk minister i Paris aflösa den
åldrige G. Löwenhielm. Det vidtut-seende kriget
stäcktes genom freden i Paris 1856, och M. fick
i två år representera sin konung vid det lysande
napoleonska hofvet, innan han återkallades för att som
utrikesstatsrninister ingå i kron-priusen-regenten
Karls konselj (16 mars 1858). Den af Oskar I med
förkärlek omfattade skandinaviska politiken, gående
ut på häfdandet af de nordiska rikenas solidaritet
gentemot tyska anfall på Danmarks gamla kronland,
ytterligare befäst genom kronprinsen-regenten Karls
och konung Fredrik Vll:s personliga vänskap, fick
i M. en vältalig och oförtruten tolk inför Europas
diplomati. Den tyska diplomatiens argument för
Slesvigs egenskap af tyskt riksland och alla dess
därpå grundade rättspåståenden bestredos ordrikt i
M:s noter och depescher, hvilka ofta upptogos af den
europeiska pressen och i ön af svenska regeringen
besörjd tryckt samling i urval framlades för riksdag
och storting (186°)). "Vi hafva alltid förklarat"
- yttrade M. 24 nov. 1863 på riddarhuset - "att de
feodala tvistigheter, uti hvilka Danmark med afseende
på de tyska hertigdömena varit med Tyska förbundet
inveckladt, icke vore af egenskap att påkalla eller
medgifva vår inblandning, men tillika att vi aldrig
med likgiltighet skulle kunna åse ett anfall på de
öfriga, till danska monarkien hörande landsdelar". Då
emellertid kort därefter ett sådant anfall verkligen
gjordes (1864), ansåg de förenade rikenas regering
ställningen sådan, att dess dittills följda politik
måste öfverges; detta återtåg hade redan hösten 1863
påbörjats och fullföljdes icke öppet och med ens,
utan dröjande och under halfva uttalanden. Den med
dessa nya depescher och noter ökade samlingen af
M:s diplomatiska aktstycken rörande "danska frågan"
är (utan svenska regeringens medgifvande) utgifven
i dansk "Historisk tidsskrift" (Tredie rsekke,
3:e bd, 1862 -64). En utförlig framställning af
M:s politik i danska frågan, åtföljd af åtskilliga
betydelsefulla diplomatiska aktstycken, ges af
norrmannen H. Koht i "Die stellung Norwegens und
Schwedens im deutsch-dänischen konflikt, zumal während
der jahre 1863 und 1864" (1908). - Ehuru från 1834
medlem af riddarhuset vid de riksdagar, under hvilka
han ej vistats utomlands, var det dock först som
medlem af regeringen M. där tog till orda (1859) för
att besvara en politisk interpellation, något som både
för riddarhuset och allmänheten hade nyhetens hela
behag. Sådana frågor återkommo stundom, men om ock
M. aldrig vägrade ett svar, blef interpellantens vinst
på svaret sällan den beräknade, öppnare och alldeles
rent ut uttalade M. sig på riddarhuset (1865) till
Tryckt den 14/6 12
förmån för det hvilande representationsförslaget,
och när de första valen för den nya riksdagen
före-togos, utsågs M. af Västernorrlands läns
landsting till led. i Första kammaren. Men redan
innan De Geer lämnade sitt statsministersämbete,
nedlade M. sitt. l sin strid vid 1868 års riksdag
för Tredje hufvudtitelns anslag vann han icke full
seger. Riksdagen beviljade väl det begärda anslagets
summa, men med vissa bestämmelser ang. användningen,
hvilket M. principiellt ogillade. Hans i april 1868
ingifna avskedsansökan beviljades dock ej förrän
4 juni s. å., då M. utnämndes till president i
Kommerskollegium. 4 maj 1860 erhöll M. grefvebref,
men sökte därå aldrig föreskrifven introduktion
å riddarhuset.
M., som med stort intresse deltagit i Svenska akad:s
arbeten, valdes 1869 till akad:s ständige sekreterare,
men afsade sig posten 1872. Hans särdeles rika
boksamling, öfver hvilken tryckt katalog "enligt den
af honom upprättade förteckning" ut-gafs 1874, såldes
på auktion i Stockholm. De skrifter M. utgifvit,
utom de akademiska (Inträdestal i Svenska akad.,
i denna akad:s handl., d. 27, 1854, och Om Gustaf
III:s yttre politik under de två senaste åren
af dess regering, 1859) och de officiella, äro
bibliografiska sällsyntheter. Bland dem må nämnas
Recueil de documents inédits con-cernant Vhistoire
de Suéde sous le régne de Gus-tare III (2 dlr,
i 40 exemplar, 1847-49; förra delen utgafs 1854 i
svensk öfv. med titeln Bref-vexling, rörande Sveriges
historia, under åren 1772-1780). .
!.-?"!.. 2. H. W.*
Mandespräk (M ande-negerspråk) kallas en grupp med
hvarandra besläktade negerspråk i västra Sudan,
nämligen (tills vidare) v e i, s u s u, b a m
b å r a och mande. Af dessa är det sistnämnda,
vanligen, men oriktigt, kalladt m a n-d i n g o, det
viktigaste och kändt öfver en stor del af Senegambien
(jfr Mandenga). Dessa språk utmärka sig för ovanligt
välljud, beroende på den jämna fördelningen af vokaler
och konsonanter. Jämte de 5 vanliga vokalerna (a,
e, i, o, u), af hvilka flera nyanser naturligtvis
förekomma, och diftongerna ai, ei, au, ou finnas
alla svenska konsonantljud samt dessutom (engelskt)
w, z (tonande s), ch (tyskt) och de palatala ] (dj)
och n (nj). I anljud finnes icke dubbel konsonant,
och utljudet är vokal eller nasal. Ordbildningen af
de i regel enstafviga rötterna sker uteslutande med
suffix, t. ex. vei: sa, ligga, sa-de, bädd, mande:
fa, dö, /a-ro, död, fa-ro-ke, döda. Genus saknas
alldeles. Plural uttrycktes urspr, icke; sedermera
uppkom ändeisen -lu, t. ex. mande: mö, person,
pl. molu. Egentligen saknas äfven kasus; dock an-tydes
subjektet med en efterföljande demonstrativ stam ra,
t. ex. kai ra fa, mannen dog. Mellan två substantiv
betecknar samma stam genitiv, t. ex. kai ra deng,
mannens son. Särskildt karakteristiska för denna
språkgrupp äro pronomina possessiva. De uttryckas
antingen genom samma ord som de personliga pronomina,
t. ex. nä, jag, ja, du, ä, han, möa, vi, nä musu,
min fru, ja (ä, möa) musu, din (hans, vår) fru,
eller med prefigering af de i de personliga pronomina
ingående stammarna (n, i etc.), t. ex. n-fa, min far,
t- (a-, mu-) fa, din (hans, vår) far. Så uttryckas
äfven personerna i verbet, t. ex. af ro, säga, n-do}
i-ro, a-ro, mu-ro}
17 b. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
