Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandelkaffe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Mandeville
740
jag (du, han, vi) säger eller på förra sättet nä
je, ja fo, möa je, jag (han, vi) ser. Plural
uttryckes således icke i verbet (liksom i
talsvenskan), och olika tempora betecknas genom
partiklar eller hjälpverb. Jfr Steinthal, "Die
mande-neger-sprachen" (1867), Fr. Muller, "Grundriss
der sprachwissen-schaft", I (1876), Kaimbault,
"Dictionnaire fran-9ais-soso et soso-fran^ais"
(1885), Delafosse, "Essai de manuel pratique
de la langue mande ou man-dingue" (1901), och
Bazin, "Dictionnaire bambara-francais" (1907).
H. A. (K. V. Z.)
Mandeville [madvi’1], normandisk adelssläkt, som 1066
med Vilhelm Eröfraren kom öfver till England. Geoffrey
de M. upphöjdes 1140 till earl af E s s e x samt
var en af de mest framträdande stormännen under de
följande årens tron-strider och ohyggliga anarki. Han
skiftade flera gånger parti mellan Stefan af Blois
och kejsarinnan Matilda samt förde, sedan han 1143
af Stefan nödgats uppge Tower och sina andra slott,
ett vildt röfvarlif i sydöstra Englands otillgängliga
kusttrakter, tills han i sept. 1144 afled af ett sår,
som han erhållit vid belägringen af ett kungligt
fäste. Jfr J. H. Round, "Geoffrey de M., a study of
the anarchy" (1892). - Sonen William de M., earl af
Esse x, d. 1189, var enligt en medeltids-kronist
"lika trogen som fadern var trolös" och tillhörde
Henrik II:s högst betrodda män. Han företog 1177-78
ett korståg och blef 1180 genom gifte grefve af A u
m å l e. V. S-g.
Mandeville [mädvi’1], Jehan d e, en pseudonym, under
hvilken Liégeläkaren Jean de Bour-gogne ("ad barbarn")
efter 1357 utgaf en på franska skrifven skildring af
sina resor, som enligt uppgift i företalet började
1322 och skola ha sträckt sig öfver Turkiet, Mindre
Asien, Armenien, Ta-tariet, Persien, Syrien, Arabien,
Egypten, Libyen, en stor del af Etiopien, Kaldéen,
Amazonien, Indien och många länder däromkring. Om
förf:s yttre lefnadsomständigheter är mycket litet
bekant. Otvifvelaktigt är, att han besökt Egypten
och varit den läkare vid sultanens hof i Kairo, med
hvilken den föregifne förf. M. enligt handskriften där
sammanträffat. Enligt sin egen uppgift på dödsbädden,
nov. 1372, hade J. de Bourgogne 1343 kommit till
Liége och sedan lefvat där. Reseskildringen, som
snarare är en resehandbok, satte han i omlopp i
Liége under föregifvande, att den var skrifven
af en hans patient, med hvilken han sammanträffat
vid sultanens hof. Gripen af litterär ärelystnad
på grund af arbetets stora framgång, uppgaf han
sig emellertid på dödsbädden vara författare af
detsamma, i verkligheten härstamma från den förnäma
engelska familjen Mandeville och endast af önskan att
förbli okänd tagit namnet Bourgogne. G. F. Warner
i "Dictionary of national biography" gissar, att
han kan vara densamme som en Johan de Bour-goyne,
hvilken 1322 dömdes af parlamentet för delaktighet
i baronernas anfall på de båda Despenser, s. å. som
M. erkänner sig ha lämnat England. En annan deltagare
var Johan Mangevilayn, och det är möjligt, att de
rest tillsammans i Egypten och i Liége samarbetat
i författarskapet. Författaren röjer en för sin
tid högst förvånande beläsenhet. Utom den stora
reselitteraturen har han afskrifvit en mängd andra
arbeten, som dels voro allmänt spridda och lästa,
dels förblifvit för den västerländ-
ska allmänheten alldeles obekanta. Några verk ha
genom så godt som ordagranna lån nästan i hela sitt
omfång upptagits i M:s resebeskrifning. Af somliga ha
endast vissa partier afskrifvits, alltid ordagrant,
af andra åter har han gjort endast utdrag. Endast
helt få partier tillhöra honom själf, nämligen
notiserna om sultanen af Egypten och om sederna
vid dennes hof. A. Bovenschen afslöjade honom i
en uppsats ("Untersuchungen tiber J. v. M. und die
quellen seiner reisebeschreibung") i "Zeitschrift der
gesellschaft fur erdkunde zu Berlin" (1888). Boken
vann genom öfv. till många språk, äfven keltiskt,
utomordentlig popularitet. Den äldsta kända tryckta
uppl. utkom i tysk öfv. sannolikt i Basel omkr. 1475,
men en holländsk uppl. anses ha utkommit åtminstone så
tidigt som 1470. De två äldsta franska uppl. utgåfvos
i Lyon 1480 och 1481. En med vidlyftig inledning och
uppgift på M:s källor försedd uppl. med fransk text
och engelsk öfv. ("The buke of John Maunde-ville")
utgafs 1889 af G. F. Warner. Äfven ett par andra
arbeten af Jean de Bourgogne äro kända, bl. a. en
afh. om pesten, som finns i lat., fr. och eng. text
samt i lat. o. eng. sammandrag. (Wbg.) Mandeville
[mä^divil], Bernard de, engelsk moralist och
satiriker, f. troligen 1670 i Dor-drecht, d. 1734
i London, var son till en holländsk läkare och tog
1691 med. doktorsgrad i Leiden. Fjorton år senare
återfinnes han i London, fullt behärskande engelska
språket, som författare till ett satiriskt poem
The grumbling hive or knaves turned honest (1705);
i denna fabel uppenbarar sig redan kärnan af hans
världsåskådning. 1714 utkom arbetet ånyo, under
titeln The fable of the bees or private vices public
benefits, tillökadt med noter, och en afhandling,
An inquiry into the origin of moral virtue. Det var
dock först tredje upplagan, ytterligare tillökad med
An essay ön charity and charity schools och A search
into the nature oj society (1723, hans bästa arbete),
som väckte större uppmärksamhet. Arbetet angreps som
omoraliskt både i pressen och från predikstolarna. M:s
fabel var riktad mot tidens optimistiska moralister,
särskildt Shaftesbury, som framställt människan
som god till sitt väsen. M. häfdade däremot, att
människan var ond och att civilisationen hvilade
på människans laster, i det att den enskilde
medborgarens egen-nytta, lyxbegär, ärelystnad
o. s. v. lända till det allmännas välfärd. Om
alla människor förvandlades till dygdemönster,
skulle kultursamhället gå under. M. var en
djärf tänkare, som öppet och utan alla hänsyn mot
härskande åskådningssätt uttalade sina åsikter. Han
anklagades också för irreligiositet och bristande
fosterlandskärlek. Cynisk till sitt hela väsen, har
M. dock kraftigt inverkat på de allmänna tänkesättens
utveckling; han är en af de förnämste deisterna och
en föregångare till de franske encyklopedisterna och
den senare utilitarismen. Bland hans öfriga skrifter
kunna nämnas The virgin unmasked (1709),.4 treatise
of the hypo-chondriack and hysterick passions (1711),
i hvilken han satiriserar läkare och apotekare, An
enquiry into the causes of the frequent executions
ät Ty-burn (1725), hans bäst skrifna arbete, Free
thoughts ön religion (1720) och A n inquiry into the
origin oj honnour and usefulness of christianity in
war (1732). Se L. Stephens, "English thought in the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
