Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon födde sedan Adam en ny son, som hon närde med
lotusblommans saft. De fullkomlige manikéerna hjälpa
till med det återstående ljusets frigörelse. Omsider
kommer "den gamle", världsbranden rasar i 1,468
år, sedan äro ljus och mörker skilda. I kyrkan
rådde skarp skillnad mellan electi l. perfecti och
auditores. De senare, som stodo kvar i det vanliga
lifvet, knäböjde för de förre och tjänade dem. Fasta,
bön och egendomliga regler om föda förekomma, men
inga offer. Den enda högtiden var en stor årlig
minnesfest till stiftarens ära; den kallades Bema
("talarstol"), ty en tom stol symboliserade M:s
osynliga närvaro. Dess fem trappsteg betecknade
ljuseterns fem grader. Efter dem funnos fem grader af
manikéer: lärare, tjänande, utöfvande, sannskyldiga,
åhörare.
Litt.: G. Flügel, "Mani" (1862), K. Kessler,
"Mani" (I 1889, II 1903, och hans art. "Mani"
i Haucks "Realencyklopädie", bd 12, 1903),
C. Salemann, "Manichäische studien" (I, 1908),
Fr. Cumont, "Recherches sur le manichéisme"
(s. å.), F. W. K. Müller, "Handschriften-reste
in Estrangelo-Schrift aus Turfan" (II,
1904, Berlin-akad:s "Abhandlungen").
N. S.
Månes, tjechisk konstnärssläkt. 1. Josef M., f. 1820,
d. 1871, son till en tjechisk landskapsmålare A n t o
n i n M., studerade i München, där han 1847 utställde
sin tafla Petrarcas möte med Laura i Arignon. Han
gjorde under mångåriga resor i Böhmen studier
öfver bömiska folktyper och folkdräkter och utförde
teckningar och illustrationer till bömiska praktverk
("Zizkas död", Kö-niginhofer-handskriften, bibeln
m. fl.). Särskildt berömd är hans med allegoriska
bilder af årets tolf månader smyckade urtafla på
rådhuset i Prag (originalteckningen förvaras i Bömiska
museet där). –2. Q u i d o M., den förres broder,
målare, f. 1829, d. 1880, egnade sig företrädesvis
åt by-idyllen och djurmålningar (kartongen Blucher
vid Ligny och Häststall under 30-åriga kriget). Han
har illustrerat bl. a. den tjechiska öfv. af
"Don Quijote". Mest bekant är hans genom en massa
reproduktioner spridda Andaktsöjning i Domaz-licky.
1-2. A-d J.
Mane’ssiska handskriften (bland bokkännare tecknad G),
ett praktfullt manuskript, som på 429 pergamentsblad i
folio innehåller 7,000 strofer medelhögtysk lyrik af
130 minnesångare, jämte 137 färglagda porträttbilder
af dem. Manuskriptet ansågs länge, ehuru på
otillräckliga grunder, vara sammanbragt af den
sångälskande Ziiricli-rådsher-ren Riidiger Manesse och
dennes son (i början af 1300-talet). 1607 förvärfvades
det af kurfurstiiga biblioteket i Heidelberg, men
hamnade redan under Trettioåriga kriget i fransk ego,
hvarifrån det 1888 köptes af bokförläggaren Triibner
och inför-lifvades med universitetsbiblioteket
i Heidelberg. Det bildar den rikaste källan för
kännedomen om den tyska minnesåugen. J. J. Bodmer
offentliggjorde större delen af manuskriptet,
fullständigt utgaf s texten af F. von der Hagen
("Minnesinger", 1838), som äfven utgaf porträtten
("Bildersaal alt-deutscher dichter", 1856). Sedan 1898
utger Pfaff en ny, noggrann textupplaga. Ett faksimile
af samtliga miniatyrer offentliggjorde F. X. Kraus
1887, och Zangenmeister utgaf 1892 "Die wappen,
helmzierden und standarten der grossen
heidel-berger liederhandschrift’’.
Manet [-nä], É d o u a r d, fransk målare, f. 1832
i Paris, d. där 1883, reste 1850 som sjöman till
Brasilien, studerade efter sin återkomst i 6 år på
Coutures ateljé i Paris, gjorde studieresor till
Holland och Italien - senare äfven till Spanien - och
kopierade Tizian, Rembrandt, Velasquez m. fl. Han
debuterade på salongen 1859 med Öfver-raskad
nymf och Barn med körsbär, medan Absintdrickaren
(s. å.) var den första af hans målningar, som blef
af visad af juryn. Därefter följde den spanska typen
Gitarrspelaren (målad 1860), Fiskaren (sommarlandskap
med regnbåge), dubbelporträtt af målarens föräldrar
(1861), Lola de Va-lence (spansk dansös, 1862,
Louvre), Gossen med värjan samt 1863 Frukost i det
gröna (Louvre), som väckte stor uppståndelse på de
refuserades salong nämnda år. Täflan framställer
två korrekt klädda herrar, som frukostera i skogen
i sällskap med två damer, den ena oklädd, den andra
half-klädd efter badet i skogssjön - gruppen är gjord
med en komposition af Rafael som förebild. Målningen
utmärkes för lugn och vacker, dekorativ färghållning,
friluftsverkan söker man där förgäf-ves. Samtidig
är en Tjurfäktning med stark ögonblicklig rörelse,
men tung färg. 1864 följde Vät-tendrickaren (spansk
typ) och 1865 Jesus hånas af knektarna och Olympia
(naken kvinna hvilande på en bädd med en negress
som bifigur, Louvre). 1866 målades Musikantgossen
(Le fire, Louvre) samt marinen Alabama i strid. 1867
målade M. Kejsar Maximilians arkebusering, en ren
fantasi-tafla och ateljékomposition (nu i galleriet
i Mann-heim). M. hade börjat som lärjunge af de
gamle mästarna, och flera af hans målningar visa
direkt inflytande af Velasquez, Ribera, Goya
och Frans Hals. Han målade bredt och dristigt,
med kraftiga dagrar och svarta skuggor och med
sträfvan efter att återge kroppsformerna med minsta
möjliga mo-dellering i färgen, hufvudsakligen
genom färgtoner, lagda bredvid hvarandra. Hans
målningar ansågos vara rått och motbjudande utförda,
och han blef ansedd som en effekt j ägare och
charlatan. Juryn vid de årliga salongerna antog
vissa af hans inlämnade målningar, men förkastade
andra, obegripligt nyckfullt och inkonsekvent. Vid
salongen 1866 uppträdde É. Zola till M:s bistånd
med en artikelserie, sedan omtryckt i boken "Mes
haines". Vid världsutställningen 1867 samlade M. 50
af sina arbeten i en separatutställning. Till de
följande åren höra Musiklektion, Frukost i ateljén
(1869, Nya pinakoteket i München), Balkongen
(Luxembourgmuseet) och Öldrickaren ("Le bon bock",
se fig.; 1873, starkt påverkad af Frans Hals). Men
dessa år medförde M:s öfvergång till ljusmålare,
en fullt konsekvent utveckling af hans måleriska
sökande. Detta riktades alltmera till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
