- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
757-758

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

757

Mangan-Manganklorit

758

spröd, har till eg. v. 8,0, smälter vid 1300°- 1400°
och syrsattes lätt både i luft och i vatten. I
syror löses mangan lätt och ger därvid salter af
manganoxidul. Manganens atomvikt, som tecknas Mn, är
(enligt atomviktstabell för 1912) 54,93. Mangan är
ett 2-, 3-, 4-, 6- och 7-atomigt grundämne. På sitt
lägsta mättningsstadium, som två-atomigt element,
liknar mangan mest järn, zink och kobolt. Som
treatomig radikal öfverensstämmer mangan med järn,
krom och kobolt. Som fyrato-migt grundämne förekommer
mangan i superoxiden Mn 02. Sexatomig mangan ger
en syra, mangansyra, som till sammansättning och
isomorfiförhål-landen närmast liknar kromsyran
och svafvelsyran. I den högsta syrsättningsgraden,
öfvermangansy-ran, är mangan 7-atomig, liksom kloren
i öfverklor-syran; den senares salter äro isomorfa
med öfver-mangansyrans salter. - I industrien
använder man en legering af mangan och järn, kallad
ferro-mangan, vid bessemer- och martin-järnberedning;
äfven manganbrons eller, som den oftast och riktigare
kallas, mangannysilfver, en legering af koppar,
zink och mangan, har vunnit praktisk betydelse; den
användes i st. f. nysilfver. Superoxiden, mineralet
brunsten, användes för framställande af klorgas samt
till affärgning af glas. Manganens lägsta oxid,
manganoxidul,MnO, är ett grönt kristalli-niskt
pulver, som i luften lätt syrsattes. Motsvarande
svafvelförening, MnS, förekommer som en sällsynthet
i mineralriket. Manganoxid, Mn2 03, utgör mineralet
braunit. Manganhydrat, MnO . OH, förekommer i naturen
och utgör mineralet manganit. Ett slags saltartad
förening af manganoxidul och manganoxid, Mn 02 (Mn
0)2 = Mn3 04, utgör mineralet liausmannit. Samma
oxid erhallés som ett brunt pulver, om man vid
lufttillträde upphettar manganens öfriga oxider. -
Mangansup er oxid en, Mn 02, utgör mineralet brunsten
(se d. o.), äfven kallad pyrolusit. Bland de
syrerikare manganoxiderna må nämnas mangantrioxid,
Mn 03, en mörkröd vätska; vidare manganheptoxid,
Mn2 07, en grönsvart vätska, som kan framställas
genom försiktig destillation af kaliumpermanganat
med utspädd svafvelsyra under förminskadt tryck;
man-ganheptoxiden är explosiv och sönderdelas
vid beröring med organiska ämnen. Mellan 60° och
70° öfvergår denna oxid vid atmosfärtryck i en
violett ånga. Mangantrioxidens hydrat, H2 Mn 04,
mangansyran, är i fritt tillstånd obeständig. Denna
syras kaliumsalt har fått namnet chamceleon miner
ale (se M a n g a n s a 11 e r). Mot oxiden Mn2 07
svarar syran Mn 04, hvilken kallas öfver-mangansyra.
P. T. C. (H. E.)

Mangan [mä^gon], James Clarence, irländsk författare,
f. 1803, d. 1849, lefde ett oregelbundet, af sjukdomar
och missräkningar förbittradt lif. M:s dikter äro
originella i formen, melankoliska och all-varstunga,
delvis i österländskt eller gammalir-ländskt
maner. Poems utgafs 1903, Prose writings 1904 af
D. J. 0’Donoghue, som 1897 skrifvit M:s biografi. En
samling öfversättningar af tysk poesi utgaf M. själf
1845.

Manganandalusit, miner., en gräsgrön, starkt
pleokroitisk andalusitvarietet af sammansättningen
(MnAl)2Si00 beskrifven af Bäckström som beståndsdel
i glimmerkvartsiten från Västanå i nordöstra Skåne.
A. Hng.

Manganapatit, miner., en manganrik apatit med 5,95
proc. manganoxidul på 50,12 proc. kalk, beskrifven af
Matts Weibull från Västanå grufva i nordöstra Skåne.
A- Hn£-

Manganäter, kem. SeMangansalter.

Manganblände 1. Alabandin, miner., förening
mellan mangan och svafvel enligt formeln Mn S.
A. Ung.

Manganbrons, metall., vanlig brons af koppar och
tenn, som i och för aflägsnandet af oxider blifvit
försatt med mangankoppar i öfverskott och därför
är manganhaltig. I allmänhet tillsättes ej mer
mangankoppar, än att bronsen håller intill 0,5
proc. Mn. Vid högre halt, 5-10 proc. Mn, ökas
hållfastheten, och bronsen får hvitaktig färg
med dragning åt rödt samt antar vacker polityr. -
Manganbrons benämnes stundom äfven en annan legering
af mangan (se d. o.). F. S-e.

Mangan-epidöt, miner. Se P i e m o n t i t.

Manganésium. Se Mangan.

Manganföreningar, kem. Se Mangan t>ch Mangansalter.

Manganheptoxid, kem. Se Mangan.

Manganhydrät, kem. Se Mangan.

Manganin, kem., en legering af 84 proc. koppar, 12
proc. mangan och 4 proc. nickel, som ofta användes i
tråd- eller bandform i s. k. reostat som elektriskt
motstånd. Manganin är särdeles lämpligt för detta
ändamål, emedan dess ledningsmotstånd ändrar sig
ytterst litet med temperaturen. H. E.

Manganisalter, kem. Se Mangansalter.

Manganit Haidinger (se Mangan), miner., förekommer
ofta kristalliserad i långa rombiska prismor,
som äro starkt streckade i längdriktningen
och afskäras vinkelrätt af basplanet. Färgen
är stålgrå till järnsvart, strecket brunt,
glansen metallisk. Eg. v. 4,4. Till sin kemiska
sammansättning är manganiten ett manganoxidhydrat,
sammansatt efter formeln Mn O . OH, motsvarande 90,9
proc. manganoxid och 9,i proc. vatten. Saltsyra i
koncentrerad form löser mineralet under utveckling
af klorgas. - Manganiten förekommer i naturen dels
som afsättning ur källor, dels som ett ganska vanligt
gångmineral. Vid Ilefeld på Harz förekommer den tills,
med andra manganmineral samt kalkspat och tungspat på
gångar i porfyr. I Sverige träffas manganit äfvenledes
på gångar vid Undenäs i Västergötland samt, tills,
med hausmannit och andra manganmineral, vid några
andra gruffält. Hj.Sj.*

Manganiter, kem. Se Mangansalter.

Manganjärn, metall., manganrikt tackjärn. En halt af
mangan disponerar alltid kolet i tackjärnet att stanna
kemiskt bundet, d. v. s. att bilda hvitt tackjärn. Vid
en manganhalt af från några få procent ända till 25
proc. kristalliserar tackjärnet med stora kristallytor
och kallas då spegeljärn. Vid högre manganhalt blir
manganjärnet gulhvitt och finkornigt samt brukar då
benämnas ferromangan. Man använder numera vanligen
ferromanoran med omkr. 80 proc. manganhalt vid göt
järnstill verkning som tillsättning till det smälta
järnet för att ur detsamma aflägsna järn-oxidul, som
af manganen reduceras under bildning af manganoxidul.
F. S-e.

Mangankarbonät, kem. Se Mangansalter.

Mangankisel, miner. Se R h o d o n i t.

Manganklorit, miner., en varietet af den vanliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free