- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
763-764

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manganspat ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

763

Mangelbräde-Mangin

764

återgående rörelsen af sig själf omkastas i
mangel-skifvans ytterlägen, under det vefven
alltid dragés åt samma håll. Elektrisk mangel är en
mekanisk mangel, drifven med elektrisk motor. Jfr
Appretera. - Om urtypen för mangeln se Mangelbräde.
G. H-r.

Mangelbräde (K af ve l br ä d e), ena delen af det
redskap (kafveldonet), som utgör urtypen för en nyare
tids manglar och före dessas tillkomst nyttjades till
att mangla det tvättade linnet med. Kafveldonet bestod
af en cylinderformig staf (kajlen) och det aflångt
fyrkantiga, omkr. 65 cm. långa samt med handtag
försedda "brädet. Plagget

Fig. 2.

Fig. l o. 2. Mangelbräden från Östergötland,
1700-talets senare hälft. (Nordiska museet,
Stockholm.)

upplindades på kaflen, som sedan medelst det mot
densamma hårdt nedtryckta brädet rullades fram och
tillbaka på ett bord e. d., tills plagget blifvit
slätt och blankt. Donet var en nödvändighetsartikel
i hvarje hushåll, och mangelbrädet, i regel ett
hemslöjdsalster, blef ofta en fästmansgåfva, på
öfversidan och kring kanterna prydd af gif-varen med
rika sniderier, som ofta äro utförda med förvånande
noggrannhet och formkänsla. Handtaget fick ej
sällan formen af en stiliserad häst. På bevarade
svenska mangelbräden från 1600-talets början finner
man renässansornament, mest i relief; mot slutet
af 1600-talet upptagas medeltida ornamentsmotiv
och utvecklas den geometriska "allmogestilen" med
inskurna (under ytans plan liggande) mönster, som
göras vackrast under senare hälften af 1700-talet (jfr
fig. l o. 2). På 1800-talet återupptagas växtmotiv,
men orneringen blir klumpig och smaklös. Ofta
målades ornamenten, i enkla oblandade färger
och med god verkan. - Mangelbrädets här antydda
typ återfinnes i hela den skandinaviska Norden
samt i norra Tyskland, Holland o. s. v. De norska
man-gelbrädenas ornamentala former visa den halft
romanska, halft renässansartade karaktär, som i
gemen utmärker de norska träsniderierna; de danska
äro ofta öfversållade med djurbilder, de isländska
te sig smakfullt ornerade i medeltidsstil

Fig. 3. Isländskt mangelbräde. (Nordiska
museet.)

(se fig. 3) och ha handtagen sittande ej ofvanpå,
utan i ändarna. Nordiska museet i Stockholm har i
tid förskaffat sig en rik och mångsidig samling af
dessa mangelbräden, som numera begärligt eftersökas
af utländska museer. ... ,.^-.

Mangelsen, Johan, norsk militär och topograf,
f. 12 sept. 1694 i Kongsvinger, d. 24 febr. 1769 i
Kristiania, blef officer 1715 och avancerade till
generalmajor 1749. Sedan 1743 var han medlem af 1736
års kommission för fastställande af gränslinjen
mellan Sverige och Norge och afslöt 21 sept. (2
okt.) 1751 med öfverste J. M. Klinckow-ström den
ännu (1912) gällande gränstraktaten mellan de två
rikena. Genom gifte blef M. mycket förmögen och
delegare i åtskilliga stora företag, bl. a. Röros
kopparverk. 1758 flyttade han från Trondhjem
till Kristiania, där han inköpte generallöjtnant
F. F. Haussmanns präktiga egendom, efter M. vulgärt
benämnd "Mangelsgaarden", som 1785-96 egdes af
K. J. Ingman (se d. o.), 1812 öfvergick till
stiftelsen "Prins Kristian Augusts minde" och
senare användts som kommunal tvångs-arbetsanstalt.
K. V. H.

Mangelsgaarden [-gården]. Se Mangelsen, J.

Mangifera L., Mangoträd, bot., farm., ett tropiskt
trädsläkte med läderartade, vanligen lan-settlika blad
och små blommor, hörande till fam. Anacardiacece. Det
indiska mangoträdet, M. indica L., den mest bekanta
arten af detta släkte, tillhör urspr. Ostindien,
men är numera odladt öfverallt inom det varmaste
jordbältet och är ett af tropikernas viktigaste
fruktträd. Mangofruk-

Mangofrukt, längdgenomskuren.

terna (se fig.) äro gula stenfrukter, vanligen af
ett gåsäggs storlek, men äfven af somliga afarter
ännu större. De äro värderade bordsfrukter för den
angenäma, söt-syrliga, svagt terpentinartade smaken
af det saftiga fruktköttet, men framkalla lätt
diarré och hudutslag hos den ovane. De äro rika på
socker och citronsyra. Kärnorna (fröna) äro bittra,
garfsyrehaltiga och användas till beredning af
skrif-bläck; de verka maskdödande. Barken, bladen
och olja, som destilleras ur veden, ha medicinsk
användning. Äfven M. laurina, som odlas i Indiska
arkipelagen, har välsmakande, plommonstora frukter
(m a n g o p l o m m o n). Andra Man-^’/era-arter
ha bittert smakande, delvis giftiga frukter.
O. T. S. (G. L-m.)

Mangin [maja’], Arthur, fransk populärvetenskaplig
skriftställare, f. 1824 i Paris, d. där 1887, tog
verksam del i februarirevolutionen, författade sedan
allmänfattliga uppsatser och böcker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free