Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manitobasjön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1837 led. af Mus. akad. M. gaf i Stockholms skolor det
första exemplet af en humanare sångundervisning än
den, som fordom plägade inpluggas med färlan. Stor
förtjänst om musikbildningen inlade han genom
sina historiska konserter, där verk från äldre
tider utfördes. Han bidrog äfven mycket till
po-pulariseringen af musikens historia och estetik,
dels genom en serie föreläsningar (1847), dels
genom en stor mängd skrifter, som mestadels äro
skickligt gjorda kompilationer, iklädda en populär
och originell stil. Bland dem märkas prisbelönta
Medeltidens skådespel i kyrkan och på theatern
(1855) samt Musikens historia (1864), en mera sakrik
än systematisk sammanställning ur en stor mängd
källor, särskildt förtjänstfull såsom innehållande
den utförligaste teckning vi ega af den svenska
musikhistorien i dess helhet. M:s koralarbete (1865)
är väl långt ifrån mönstergiltigt, men bidrog dock på
sin tid att väcka intresset för koralsångens rytmiska
restauration. Han utgaf f. ö. Harmonia, anteckningar
till befrämjande af en allmännare bildning i
musikaliska ämnen (1833), Lärobok i musiken (1835;
2:a uppl., "Vägledning till musikens studium", 1857),
Berättelser ur kyrkomusikens historia (1841), Blickar
i musikens inre helgedom (1849), Sveriges tonkonst
och melodiska nationaldikt (1853), Tonkonstens äldsta
häfder (1854), Om sann och falsk deklamation (1862),
en ganska tänkvärd kritik, som dock träffar äfven
författaren själf, Den kyrkliga orgelspelningen (1862)
m. m. M. komponerade sånger med piano samt en kantat,
Guds lof, och utgaf "Sveriges herrliga melodier",
satta för 2-4 stämmor (1861-64) m. m.
2. Gustaf Adolf M., den föregåendes broder,
orgelvirtuos, f. 20 maj 1812 i Kristiansfeld i Schleswig,
d. 23 mars 1880 i Stockholm, kom 1833 till Stockholm,
där han 1836 blef organist i Jakobs församling och
1837 sånglärare vid Jakobs högre apologistskola samt 1853
lärare (1859 professor) i orgelspelning vid Mus. akad.,
af hvilken han 1841 valts till ledamot. 1862 reste han till
utlandet för att jämte orgelbyggaren Åkerman studera Europas
berömdare orglar, och 1866 var han led. af en kommitté för
upprättande af en koral-meloditabell. M. har som virtuos,
improvisatör, lärare och tonsättare verkat mer än någon annan
för orgelkonsten i Sverige. Sin förnämsta betydelse
eger han som lärare under de 27 år han inom
Mus. akad:s läroverk undervisade på jätteinstrumentet,
hvarunder han ådagalade både skicklighet och en
aldrig tröttnande hjälpsamhet mot sina mest älskade
elever. Hans lätthet att improvisera (äfven fugor)
var högst ovanlig. Som tonsättare hyllade han mest
stilen hos Lemmens och Ad. Hesse. M. utgaf 20
melodiska orgelpreludier (1849), Lätta och ^korta
orgelstycken (1852), Tre preludier och fugor
(1862), Studier vid orgeln (1869) m. m. samt
dessutom samlingar af eget och andras under
namn af "Orgelbibliotek" (1849), "Orgelnisten"
(1856-57; ny uppl. från 1885), "Orgelvännen" (1863),
"Orgelskola" (1867) m. m. 3. Julius M., son till
M. l, militär, krigs-historiker, politiker, f. 8
juni 1828 i Stockholm, d. där 23 febr. 1897, blef
efter 1847 aflagd studentexamen 1850 underlöjtnant
vid Göta artilleriregemente, tog s. å. afsked från
regementet, men blef 1852 underlöjtnant vid Värmlands
regemente, där han 1855 avancerade till löjtnant
och 1868 till kapten (1865 hade han blifvit kapten
i armén). Under antaget namn deltog han i hemlighet
1863 i polackernas resning mot Ryssland. M:s politiska
verksamhet försvårade i längden hans ställning som
officer i tjänst, och i maj 1874 tog han afsked för
att sedan helt egna sig åt politisk verksamhet och
skriftställen. – I en viktig försvarspolitisk fråga
framträdde M. redan 1855 genom den anonymt utgifna
skriften Studier öfver srenska skärgårdsflottans
historia, krigssätt och användande vid Sveriges
försvar. Af en infanteriofficer. Där anvisade han åt
sjöförsvaret den underordnade platsen som hjälpvapen
åt armén och framhöll emot den s. k. stora flottans
anhängare det specifika kustförsvarets betydelse i
Sveriges allmänna försvarssystem. Han blef sedermera
af sjöministern v. Platen insatt i 1864 års kommitté
för sjöofficersutbildningens ordnande, och den delning
i "stora" och "lilla" flottan (officiellt "k. flottan"
och "skärgårdsartilleriet"), som bestod 1866–73,
hade företagits i väsentliga delar med ledning af
M:s för denna organisationsförändring utarbetade
utkast. För skärgårdsartilleriets behof utarbetade
han enligt uppdrag en Lärobok i skärgårdskrigskonst
(1872). Som politiker gjorde sig M. känd bl. a. som
en bland stiftarna af de politiska föreningarna
Nyliberala sällskapet (1868) och Reformföreningen
(1879), som medlem af polska kommittén i Stockholm
och ifrare för skarpskytterörelsen, som medarbetare
i åtskilliga tidningar ("Aftonbladet", "Dagens
nyheter" och "Fäderneslandet"), som sekreterare
i 1867 års riksdags försvarsutskott och i den på
hösten s. å. utsedda kommittén för utarbetande af
förslag till lindring af indelningsverkets bördor
samt slutligen som riksdagsman. 1870–72 var M. led. af
Andra kammaren för Stockholms stad och uppträdde som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>