- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
785-786

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manitobasjön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

785

Mankemang-Manlius

sådan med vidtgående motioner rörande
fästningsväsendet, arméorganisationen och
skolfrågan. Han insattes i det särskilda utskottet
för försvarsfrågan vid 1871 års båda riksdagar och
i lagutskottet 1872. Urspr, nyliberal, räknades
han snart som en befordrare af landtmannapartiets
särskilda sträf-vanden och var bl. a. detta partis
sakkunnige hjälpare vid utarbetandet af dess
1878 framlagda förslag till ny härordning. Sina
tankar i skattefrågan uttalade han i broschyren
Om vårt skatteväsende och dess reformerande, af
S. L. (1873), hvarjämte han publicerade Statistiska
uppgifter rörande svenska folkets skatter och
deras fördelning (1885). 1882 invaldes M. af
Kronobergs läns landsting i Första kammaren, som
han tillhörde t. o. m. 1890 års riksdag. 1873-75,
1878-80, 18S2-87 var M. statsrevisor, vald af Andra
kammaren genom landtmannapartiets inflytande. M:s
"liberala tendenser af 1848 års snitt" saknade
alldeles anklang i Första kammaren, och han mottog
därför 1890 val till Andra kammaren (för Stockholm),
tillhörde kammaren riksdagarna 1891 -96 och var
1891-92 medlem af lagutskottet. Något nämnvärdt
inflytande utöfvade han ej heller i Andra kammaren,
men som demokratisk veteran spelade han en viss
roll i den ute i landet pågående rösträttsrörelsen,
var medlem af rösträttsföreningarnas verkställande
utskott och ordf. i 1893 års s. k. folkriksdag
(se d. o.). - Bland M:s smärre skrifter i militära
ämnen må nämnas broschyrerna Hrilket bör ändamålet
vara med Stockholms befästande? (1859), Förslag till
Stockholms befästande (1866), Tankar om vilkoren för
svenska krigshärens utbildning till en folkbeväpning,
af J. M. (1867) samt Kan Sverige försvara sin sjelf
ständighet? (1871). Bland hans förtjänstfulla arbeten
på det krigshistoriska området märkes främst A i
las öfver svenska krigshistoriens märkvärdigaste
fältslag (3 hftn, med vidlyftig text, 1857 -59;
går till 1600-talets slut); vidare: Anteckningar
rörande svenska regementers historia (1860 -64;
2:a uppl. 1866; som text medföljande planschverket
"Svenska arméens och flottans nuvarande uniformer"),
Uppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka,
sammansättning och fördelning sedan slutet af
1500-talet jemte öfversigt af svenska krigshistoriens
vigligaste händelser under samma tid (1865),
Anteckningar rörande finska arméens och Finlands
krigshistoria (2 dlr, 1870; förf. på uppdrag
af Finska litteratursällskapet och prisbelönt
af detta) samt Öfrersigt af svenska krigens och
krigsinrättningarnes historia (2 dlr, 1890 -1903; går
till 1611). Därjämte utgaf M. "Arkiv till upplysning
om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia"
(2:a och 3:e d., 1860- 61; l:a d. utgafs 1854
af R. M. Klinckowström). M. försökte sig äfven
som skriftställare på den politiska historiens
område, hvarvid emellertid hans starkt utpräglade
politiska tendenser esomoftast vållade partiskhet i
framställningen och framkallade skarp fackvetenskaplig
kritik. Hit höra skrifterna Erik XIV:s fall (1876), Om
orsakerna till Gustaf 11 Adolfs deltagande i 30-åriga
kriget (i "Hist. bibliotek", 1878), Om Gustaf II
Adolfs politik (1881) och Fälttåget i Norge år 1814
(1887). Särskildt partisk och bristfull är hans
uppfattning af Gustaf II Adolfs politik. M. var sedan

1863 led. af Krigsvet. akad., hvars tidskrift han
1866-70 redigerade.

4. Otto August M., den föregåendes kusin, son af
pianofabrikören Vilhelm August M., tecknare, f. 21
juli 1838 i Göteborg, d. 26 juni 1885, genomgick
Chalmersska slöjdskolan i sin födelsestad och 1858-63
byggnadsskolorna vid konst-akad. i Stockholm, blef
1863 e. o. auskultant i öfverintendentsämbetet,
1867 tillförordnad lärare i lineartecknings-
och perspektivskolan samt 1878 ord. lärare i
perspektiv- och skugglära. 1868 kallades han till
agré af akad. - M. utgaf i litografiskt färgtryck
stora fågelperspektivutsikter öfver Göteborg
(1870), Stockholm (1871) och Visby (1872),
vidare Stockholm, teckningar efter naturen
(akvarell-litografier i 6 hftn, 1873-75), fyra
planscher öfver svenska fältslag (1874) samt Göteborg
(20 akvarell-litografier, 1884). Han lämnade dessutom
teckningar med arkitekturmotiv till den illustrerade
pressen. 1,2. A. L.* 3. (V.S-g.) 4. -ra. (G-gN.)

Mankema’ng. Se Mankera.

Mankera (fr. manquer), förfela, försumma (t. ex. en
betalning, en antecknad dans); felas, fattas, brista,
slå fel. - M a n k e m a’n g (fr. manque-ment), fel,
försummelse; brist.

Mankill [-ki’11], af eng. man, människa, och kilL
döda, böjlig käpp (vanligen af hvalfiskben) med en
blykula innesluten i öfre ändan.

Mankskyddare, ridk., ett mjukt föremål, vanligen
af stickadt ullgarn (se fig.), som lägges i
sadelns fram-hvalf på hästar med ömtålig manke
för att vid ridning skydda dem mot tryckskada.
B. C-m.

Mankskyddare.

Manley [märnli], Mary de la R i vi er e. engelsk
författarinna, f. 1663, d. 1724, stod vid 16 års ålder
ensam i världen och förenades då genom en skenvigsel
med en redan gift frände,, hvilken efter 3 år öfvergaf
henne. Hon förvärfvade sig sedan litterärt anseende
och var under drottning Annas tid Englands mest
framstående författarinna. Hon skref lustspelet The
löst lover (1696), sorgespelet The royal mischief
(s. å.) och den ryktbara skandalkrönikan Atalantis
(eg. Secret memoirs of several persons of quality,
"in the new Atalantis, an island in the Mediterranean"
; 1709, 7:6 uppl. 1741), en satir, riktad mot
whigministrarna,, m. fl. arbeten, hvari hon imiterade
Aphra Behn.

Manlig barnsäng. Se C o u v a d e.

Ma’nlius, namn på en romersk släkt, som hade flera
grenar med olika tillnamn. 1. En medlem af grenen
Vulso var Cnejus M. Vulso, som var konsul 189
f. Kr. och hade att afsluta freden med Antiochos
den store. Han började och förde lyckligt krig med
galaterna, men klandrades för girighet och slapphet
i upprätthållandet af krigstukten. - 2. Den mest
bekante af grenen Capito-linus var M a r c u s M. C
a p i t o l i n u s. Se C a-pitolinus. - 3. Af grenen
Imperiosus bar en del tillnamnet Torquatus ("den med
halskedja prydde"). Detta tillades enligt en sägen
först Titus M. Imperiosus, som under ett krig med
gallerna (361 f. Kr.) i tvekamp nedlade en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:31:34 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free