Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannen i månen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Mannen i månen-Mannerheim
792
modellering af dräkter och kostympersedlar samt i
t. ex. modeaffärer som skyltdocka. Mannen i manen.
Se H j u k e och Månen. Mannen med järnmasken.
Se Järnmasken. Manneporte [manpå’rt],
klippbildning. Se Et re t a t.
Mannerfelt, svensk adlig ätt, härstammar från Måns
Assarsson Ruth (f. 1619, d. som amirallöjtnant 1674),
bördig från Fryeleds socken, östbo härad, Småland,
hvilken som major vid flottan 1665 adlades med namnet
M. Hans sonson Erik Magnus M. (f. 17C6, d. som
assessor i Åbo hofrätt 1750) var allmän åklagare
i ständernas kommission öfver 1741-43 års finska
krig. Dennes brorsons sonson Karl Otto M. (f. 1852),
biograf, f. d. kapten vid Älfsborgs regemente och
sedan 1893 sekreterare hos Älfsborgs läns södra
hushållningssällskap, har utgifvit Anteckningar
om kongl. Elfsborgs regemente 1680-1815 (1888) och
Johan Ekeblad. Hojjunkare hos drottning Kristina. En
personhistorisk studie (1903) m. m.
Mannerh., vid insektnamn förkortning för finske
entomologen grefve K. G. Mannerheim (se d. o. 3).
Mannerheim, svensk och finsk adlig ätt, härstammar
från kommissarien i Rikets ständers bank, Augustin
Marheim (f. 1654, d. 1732), som 1693 adlades med
namnet M. 1768 blef ätten friherrlig. En gren
af densamma immatrikulerades 1818 bland finska
friherrliga ätter och har sedan 1824 (introducerad
1825) greflig värdighet för hufvudmannen och dennes
äldste son.
1. Lars Augustin M., friherre, ämbetsman, politiker,
f. 15 okt. 1749, d. 18 mars 1835 i Stockholm,
erhöll, efter slutade studier i Uppsala, 1769
anställning i kansliet, där han småningom avancerade
till förste expeditionssekreterare vid inrikes
civilexpeditionen. 1780 åtföljde han sin släkting
K. A. Ehrensvärd på dennes italienska resa. Vid 1789
års riksdag tillhörde han de s. k. "patrioterna"
och var en inflytelserik led. af denna riksdags
hemliga utskott. Den spända ställning, hvari han
på grund däraf kom till de maktegande, föranledde
honom att s. å. öfverge ämbetsmannabanan. Han
egnade sig därefter hufvudsakligen åt skötandet
af sina bruk och jordegendomar, men deltog dock
äfven i 1792 års riksdag och dess hemliga utskott,
valdes flera gånger till revisor af bankoverket
(1794-1807) och hade sedan 1805 plats som fullmäktig
i Järnkontoret. Statshvälfningen af 18G9 omfattades af
den gamle oppositionsmannen med lifligt intresse. Han
slöt sig utan betänkande till "1809 års män"
(Adlersparre, von Plåten, biskop v. Rosenstein,
bröderna Silfverstolpe, H. Järta m. fl.), och kring
honom bildades den s. k. "mannerheimska klubben",
inom hvilken i väsentlig mån de planer uppgjordes,
som åsyftade det nya statsskickets
och den augustenborgska tronföljdens skydd mot
verkliga och förmenta faror (jfr G u s t a v i
a-nerna). 10 maj 1809 hade han uppdraget att på
rikssalen yrka ej blott Gustaf IV Adolfs afsätt-ning,
utan äfven hans ätts uteslutning från tronföljden,
och som ordf. i 1809 års konstitutionsutskott intog
han en framstående plats bland deB nya författningens
grundläggare. Han blef ock (1809) förste innehafvare
af det nyskapade Justitieombudsmansämbetet, och
förtroendet upprepades,, till dess han, 74-årig,
förklarade sig vilja afgå (1823). 1818 kallades han
till hedersdoktor af juridiska fakulteten i Uppsala
och 1835 till led. af Vet. åka d.
2. Karl Erik M., grefve, den föregåendes broder,
statsman, f. 14 dec. 1759 i Säters socken,
Kopparbergs län, d. 15 jan. 1837 i Åbo. Han inskrefs
1774 som student vid Uppsala universitet, där han
1776 undergick kansliexamen, tjänade sedermera
vid Lifregementet till häst och Lätta dragonkåren
samt utnämndes 1783 till andre major vid Åbo läns
infanteriregemente, med hvilket han deltog i kriget
1788-90. M. var medlem af Anjala-förbundet, dock utan
att invigas i de finska själfständighetspla-nerna. Han
dömdes att mista lifvet (1790), men erhöll nåd. 1796
tog han afsked ur krigstjänsten och bodde som enskild
person på sitt gods Villnäs i Lemo socken nära Åbo,
sysselsatt med skötseln af sina egendomar. Hans
statsmannabana begynte under 1808-09 års krig,
då den fint bildade, skarpsinnige och mång-erfarne
mannen spelade en betydande roll vid ordnandet af
Finlands nya statsskick. Kallad att l aug. 1808
deltaga i val af medlem för Åbo läns ridderskap
och adel i den s. k. Finska deputatio-nen,
ifrågasatte han i likhet med öfriga närvarande
elektorer den blifvande deputationens laglighet,
hvarför man icke ansåg sig kunna skrida till det
anbefallda valet. Vid nytt valmöte 5 sept. ansåg
han emellertid allt vidare motstånd fåfängt, raen
förklarade därjämte i ett skriftligt anförande, att
han för sin del ännu hyste samma öfvertygelse som
förr, och yrkade tillika att, innan något val egde
rum, den blifvande deputeraden borde bindas af en
instruktion, i hvilken bl. a. skulle anhållas, att
"landets styrelse måtte uti hitintills vanligt skick
tillsvidare orubbadt förblifva". Hans förslag vann
bifall. Själf valdes han till deputerad och utsågs
sedermera af den ryske befälhafvaren i Finland,
grefve Buxhoevden, till deputationens ordf. Den takt
och skicklighet, hvarmed han i denna ställning vidhöll
sina två hufvudsynpunkter, att deputationen icke hade
befogenhet att rådslå och besluta å finska folkets
vägnar och att en allmän finsk landtdag omedelbart
borde sammankallas, ha förvärfvat honom eftervärldens
erkännande. Vid landtdagen i Borgå 18^9 verkade han
inflytelserikt såväl genom anföranden som i egenskap
af ordf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
