Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannheimguld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapliga föreningar, hof- och
nationalteater, musikkonservatorium, museum,
tafvelgalleri m. m.
– M. är södra Tysklands viktigaste handelsstad och
en af dess största industristäder. De förnämsta
alstren af dess industri äro metallvaror och maskiner
af alla slag, elektriska kablar, kemiska varor,
olja, gummi- och celluloidvaror, möbler, speglar,
tapeter, socker, mjöl etc. Äfven i omgifningarna
råder stor industriell verksamhet. Handeln,
som understödes genom goda järnvägsförbindelser,
sjöfarten på Rhen samt många bankanstalter, har
den största omsättningen i spannmål, vin, humle,
kolonialvaror, stenkol, trävaror, järn och
järnvaror, droger, petroleum etc. För sjöfarten
äro vidsträckta hamnanläggningar gjorda, hvilka
kostat 50 mill. mark och äro ej blott de största
vid öfre Rhen, utan ock bland de största flodhamnar,
som finnas.
– På den nuv. stadens plats låg redan
under 700-talet en liten by M., tillhörig klostret
Lorsch. S. om denna by låg, vid Rhen, slottet
Eichelzheim (Eichholzheim), där påfven Johannes XXIII
en tid hölls fången, sedan han blifvit afsatt på
kyrkomötet i Konstanz. Det nya M:s historia börjar
med 1600-talet, då kurfursten Fredrik IV af Pfalz
1606 anlade en befäst stad där, i hvilken han
lät flyktingar från Nederländerna inflytta.
På vänstra flodstranden låg ett brohufvud,
den s. k. Rhenskansen. Staden eröfrades
1622 af Tilly och förstördes till stor del; den
öfverrumplades 29 dec. 1631 af svenskarna, som där
slogo bro öfver Rhen, intogs 1635 af de kejserlige,
1644 af fransmännen och kort därefter af
bajrarna samt förstördes fullständigt af
fransmännen under Mélac 1689. Först 10 år
senare blef den återuppbyggd och försedd
med fästningsverk af Coehoorn. Kurfursten Karl
Filip flyttade 1720 sitt residens dit
från Heidelberg. 1795 intogs M. af fransmännen,
men återeröfrades redan s. å. af österrikarna.
Enligt riksdeputationshufvudbeslutet kom M.
1803 till Baden, och dess fästningsverk slopades.
Vid ryska kåren Osten-Sackens Rhenöfvergång 1
jan. 1814 stormades den af fransmännen iståndsatta
skansen på vänstra flodstranden. Litt.: Feder,
"Geschichte der stadt M." (2 bd, 1875–77;
ny uppl. 1903).
1. J. F. N. 2. J. F. N. L. W:son M.
Mannheimguld [-hajm-]. Se Similor.
Ma’nnheim-skolan [-hajm-], mus., en grupp i Mannheim
verksamma tonsättare, som omkr. mid-ten af 1700-talet
åvägabragte en betydelsefull, men af musikhistorien
först nu på senaste årtiondet åter uppdagad
stilreform inom instrumentalmusiken och därigenom
blefvo omedelbara föregångare till dennas klassiska
blomstring under Haydn och Mozart. Upphofsman till
riktningen var den genialiske bö-maren J o h a
n n W. A. S t a m i t z. Förutom det att han som
dirigent från 1745 gjorde Mannheims hofkapell till
dåtidens yppersta och utbildade orkesterspelets
dynamiska skiftningar, crescendo och diminuendo,
gaf han som tonsättare i sina många symfonier och
orkestertrior uppslag till den moderna mfusiken genom
verkens oftast fyrsatsiga indelning, de särskilda
satsernas sonatartade gestaltning, en ofta plötslig
omväxling i stämningar och uttryck inom satsen, ja
t. o. m. inom dess tema samt genom aflägsnande af
den gamla oafbrutet fortlöpande basso continuo (se
d. o. 1). Vid hans sida stodo Franz Xaver Richter,
som i kammar-Tryckt den 21/6 12
musik och symfonier utmärkte sig för sångbara
allegrosatser och fin harmonik, samt den mångsidige
I. J. H o l z b a u e r. Den i Paris verksamme
J. Schobert följde samma riktning som kompositör af
kammarmusik med piano samt pianokonserter. Bland
deras direkta lärjungar märkas A. F i 11 z (hvars
långsamma satser visa påfallande frändskap med
Haydns), Chr. Cannabich samt Sta-mitz’ söner Karl och
Anton, hvarjämte hos Boccherini, Gossec, Dittersdorf
och Johann Christian Bach röjes omisskännlig påverkan
från mann-heimarna. Reformen slog snabbt igenom i
Paris, London och Amsterdam, men densammas nämnda
främjare fördunklades sedan alldeles af Haydn, Mozart
och Beethoven. E-
F-t.
Ma’nninen, Anders, finsk jordbruksförfattare, f. 1831
i S:t Michels socken, d. 1866 å Leväis i närheten
af Kuopio, studerade en kortare tid jordbruk vid
Mustiala landtbruksinstitut och blef 1857 direktor
för jordbruksskolan i Tohmajärvi i östra Karelen
och tre år därefter å Leväis. M. grundlade 1861
Kuopio läns landtbrukssällskap. Bland M:s skrifter
må nämnas en kort jordbrukslära i kateketisk form,
utarbetad förnämligast för jordbruks- och folkskolor,
och Taito ja toimi (Kunskap och omsorg), en handbok
i ekonomi i allmänhet. M:s "Tankar om nödåren i
Finland" vann Finska litteratursällskapets pris
1860. Han uppsatte tidningen "Tapio" i Kuopio,
hvars redaktion han förestod 1861-66 och som
intager ett framstående rum inom den då ännu
fåtaliga tidningslitteraturen på finska språket.
O. G.*
Manning [mi^ninj, Henry Edward, engelsk kardinal,
f. 15 juli 1808 i England af protestantiska föräldrar,
d. 14 jan. 1892, blef 1832 präst, 1833 kyrkoherde
och 1840 ärkedjäkne i stiftet Chichester i engelska
episkopalkyrkan. 1845 lärde han känna Pusey och
indrogs i Oxfordrörelsen (se Episkopalkyrkan,
sp. 713_714)? Som starkt ] tenderade mot romersk
katolicism och från 1840 medfört många öfvergångar
till katolska kyrkan. På en resa genom kontinenten
till Italien, där han hade audiens hos Pius IX,
närmades M. ytterligare katolicismen, och efter
hemkomsten bortstöttes han från episkopalkyrkan
äfven genom dess beroende af staten (Gorhamska
dopstriden 1847 -50, då den af Oxfordmännen
bekämpade, i dopläran antikatolske prästen Gorham
genom Privy council bekräftades i sitt ämbete, och
Denisonska nattvardsstriden fr. o. m. 1851, då en
katoliserande nattvardslära genom världslig myndighet
af-visades). 1851 tog M., bestämd genom Newmans
"Development", steget öfver till katolska kyrkan,
prästvigdes där s. å., avancerade raskt och blef efter
kardinal Wisemans död (1865) ärkebiskop af Westminster
och därmed chef för den 1850 återupprättade engelska
katolska kyrkan och hierarkien. Utrustad med sällsynt
härskarbegåfning och härsk-
17 b. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
