Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mansardtak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är detta den enda till statsverket ingående skatt,
som det åligger till viss ålder kommen person
som sådan att, utan afseende på förmögenhet eller
inkomst, hvarje år utgöra till ett bestämdt, för
personer af samma kön lika belopp (jfr Hufvudskatt
och Kapitationsafgift). Mantalspenningarna,
hvilkas namn förskrifver sig från ordet mantal i
betydelse af "mannatal", antal personer, och icke
i betydelse af skattemått på jorden (såsom i ordet
"mantalsränta"), ha sitt ursprung i kvarntullen (se
d. o.), som ständerna åtogo sig 1625. Prästerskapet
och allmogen tillätos 1627 att i st. f. kvarntull
af i handkvarnar förmald säd erlägga en personlig
afgift, och sedan kvarntullen 1633–34 försöksvis på
vissa orter alldeles utbytts mot personliga afgifter
("efter mantalet"), blef denna skatteförvandling
utan särskildt riksdagsbeslut, men med samtycke af
en del landsorter 1635 allmänt genomförd. Vid några
följande riksdagar förekommo protester mot, att
"mantalspenningarna" skulle betraktas som annat än
en tillfällig bevillning, men i ett regeringsbeslut
1642 häfdades, att den till grund för dem liggande
kvarntullen för all framtid beviljats "till
regementets understödjande", och då riksdagen härvid
lät bero, blefvo mantalspenningarna en ord. skatt. På
grund af riksdagsbeslut 1655 återinfördes kvarntull
i st. f. mantalspenningar i vissa städer och fortfor
i Stockholm, Göteborg och Karlskrona, till dess den
äfven i dem jämlikt riksdagsbeslut 1810 utbyttes
mot mantalspenningar (k. kung. 30 nov. 1810 och 10
febr. 1813, bevillningsförordn. 8 aug., k. bref 16
aug. och Kammarkolleg. kung. 26 sept. 1815). Adeln
åtnjöt befrielse från mantalspenningar för sig
och sitt husfolk från 1640 till 1810 års jämkning
i ståndsprivilegierna. På grund af särskilda
bestämmelser förekommo äfven andra olikheter med
afseende på skyldigheten att utgöra mantalspenningar
(äfven efter 1810). Först genom k. förordn. 24
apr. 1863 blefvo allmängiltiga och likformiga grunder
för skattens utgörande fastställda. Enligt denna
förordn. skola mantalspenningar utgå med 40 öre för
man och 20 öre för kvinna af hvar och en, som uppnått
18 års ålder, och befrielse åtnjutes endast 1) af
personer, som erhålla fattigunderstöd eller som af
vederbörande kommunalstyrelse anses böra till följd
af fattigdom eller sjuklighet från skatten fritagas,
2) af gemenskapen vid arméns och flottans värfvade
regementen och kårer, 3) af inbyggarna i lappmarkerna,
dock blott af den egentliga lappallmogen,
sedan särskild mantalsskrifningsförordning
utfärdats för lappmarkerna, hvilket skedde 9
nov. 1866. Genom ändring 25 maj 1894 i förordningen
om mantalspenningar borttogs ur denna bestämmelsen
om andra inbyggare i lappmarkerna än den egentliga
lappallmogen. – Mantalspenningarna voro i 1912 års
statsverksproposition beräknade till 825,000 kr.
S. B.
Mantalsräntan, Hemmantalsräntan, Extra ordinarie
räntan, kam., namn på en af de två stora grupper, i
hvilka den på landsbygden hvilande, till namnet mycket
växlande grundräntan (se d. o.) blifvit inordnad. Den
andra gruppen är jordeboksräntan (se d. o.). Antalet
underafdelningar till mantalsräntan är stort. Först
och främst möta följande 6 "skattetitlar", allmänt
i de gammalsvenska landskapen med
undantag af Dalarna, nämligen boskapspenningar,
byggningshjälp, dagsverkspenningar,
landtågsgärd, salpeterhjälp och skjutsfärdspenningar
(se dessa ord). I Östergötland användes benämningen
sommarskatt för mantalsräntan. Utom de 6 nu
uppräknade förekommo i gamla Sverige endast några
få skatter tillhörande mantalsräntans grupp,
nämligen i Södermanland katsekorn, katsepenningar
och djurlöf, i Närke krutved, i Gästrikland och
Hälsingland faktorihjälp. Dalarna hade genom att
åtaga sig förhöjd jordeboksränta tillförsäkrat
sig befrielse från de gärder af yngre ålder,
af hvilka mantalsräntan bildats. Dock funnos där
skjutsfärdspenningar, pålagda som vederlag för ett
annat äldre onus, som upphört, samt extra grufhjälp
och kungsgårdshjälp (se d. o.). Väster-bergslagen, som
i sina skatteförhållanden påverkats af det angränsande
Västmanland, hade äfven boskapspenningar. – I de af
Danmark frånträdda landskapen kommo andra benämningar
för mantalsräntan i bruk. Skåne åtog sig 1662 dels
terminsskatten, så kallad däraf, att den betaltes i
3 poster (motsvarande landtågsgärden), 21 dal. per
mantal, 1668 nedsatt till 18 dal. 20 öre, dels
salpeterskatten (motsvarande salpeterhjälpen i gamla
Sverige), 1 dal. per mantal, 1668 höjd till samma
belopp, som i det angränsande Småland var stadgadt,
eller 1 dal. 27 öre. Jämväl i Blekinge blefvo dessa
två skatter allmänna. Halland åtog sig genom det
s. k. Halländska kontraktet (1648) terminsskatten
(landtågsgärden) samt skjuts- och gästningspenningar
(motsvarande skjutsfärdspenningar i gamla Sverige),
20 dal. per mantal, hvarjämte där fanns en mängd
till mantalsräntans grupp hörande småskatter, såsom
kungsskatt, matskatt, körsel, skrifvarpenningar,
hjälpved och hjälptorf. – Gottland hade utom
dagsverks- och skjutsfärdspenningar silfverskatt
(motsvarande landtågsgärden), först 6 dal.,
sedan 2 rdr b:ko per mantal och 8 dal. för hvarje
prästgäll. Äfven Bohus län hade silfverskatt, där
allmännare kallad kontribution (se d. o.), utgörande
2 rdr 24 sk. per mantal, hvarjämte åtskilliga från
Norge ärfda småskatter beräknades efter mantal,
nämligen tagan, hjälpeved, landbodalern, odels
halfva uppbördsel och skrifvarort, en riksort per
mantal till slottsskrifvaren på Bohus. (Se vidare
Bygsel och Landskyld.) Jämtland hade
sedan 1623 prostskilling och skarprättarskilling
(1 skill. danskt af hvar man till aflöning af
skarprättaren i Trondhjem) samt åtog sig på Rödöns
ting silfverskatt (landtågsgärd), 2 à 4 rdr per
mantal, med förbehåll att slippa betala krigshjälp,
boskaps- och mantalspenningar. I Härjedalen kallades
mantalsräntan trögskatt, kungsskatt eller ostskatt.
Kbg.
Mantalsskrifning, den årliga förrättning,
vid hvilken inom vissa distrikt särskildt
för finansiellt ändamål noggrann förteckning
(mantalslängd, se d. o.) upprättas öfver
befolkningen. Mantalsskrifningarna förrättas för
hvarje socken å landsbygden af häradsskrifvaren (inom
Lappmarkerna af länsmännen), i Stockholm af rotemän
för särskilda distrikt under ledning af stadens
mantalsnämnd och under Öfverståthållarämbetets
inseende samt för öfriga städer af särskilda
tjänstemän under magistratens tillsyn. De skola i
Stockholm och Göteborg verkställas vid början och i
rikets öfriga delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
