- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
831-832

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantiqueira ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

831

Mantiqueira-Mantra

832

af det gamla M. ha bragts i dagen genom
franska arkeologers gräfningar 1887 ff.
A. M. A.

Mantiqueira [-tikä’jra], Serra da, bergskedja på
gränsen emellan de brasilianska staterna Minas
Geraes å ena sidan samt Rio de Janeiro och Säo
Paulo å den andra, på omkr. 100 km. afstånd från
kusten. Högsta toppen är 11 a t i a y a, 2,712
m. Kedjan består af gamla kristalliniska skiffrar.
J- F- N-

Ma’ntis. zool. Se M a n t i d se.

Manti’spa, zool. Se Mantispidae.

MantPspidae, zool., familj af nätvingarnas
(Neu-roptera) ordning bland insekterna. I sin
allmänna kroppsform likna hithörande arter i så hög
grad smärre bönsyrsor (se Man ti d se), att de förr
t. o. m. ansetts tillhöra denna grupp. Halsskölden
(prothorax) visar samma förlängning cch främsta
benparet samma egendomliga daning till fångstredskap
som hos bönsyrsorna. Höfterna äro nämligen mycket
långa och fritt utstående, de spol-formiga låren äro
beväpnade med taggar längs undre kanten, mot hvilken
skenbenet kraftigt in-fälles vid rofvets gripande. De
två bakre benparen äro gångben. Antennerna äro
korta och trådfor-miga. De 4 vingarna äro hinnartade
och nätådriga. Rätt många arter äro kända från de
flesta varma länder. Blott ett fåtal, tillhörande
släktet Man-

Fig. 1. Maniispa areolaris (Brasilien).

tispa (jfr fig. l o. 2), har anträffats i södra
Europa. Äggen af Mantispa styriaca äro, liksom hos
flor-sländorna, försedda med ett långt, hårfint skaft.

Fig ’2 Mantispa styriaca. A nyligen utkläckt
larv, B mogen larv. (Betydligt förstorade.)

De på hösten kläckta larverna (fig. 2 A] äro
campo-deida, d. v. s. likna larvborstsvansen
Campodea. Kroppen är smärt och långsträckt, med
stort och

tydligt afsatt hufvud, långa pannspröt och tre par
jämförelsevis långa ben. De mycket små larverna,
som i detta stadium äro Ulligt rörliga, öfvervintra
för att nästa vår uppsöka honor af vargspindlar
(Lycosidce), som i spetsen af bakkroppen bära
sina hvita äggsäckar. På en sådan äggsäck bita
de små Mantispa-larverna ett hål, praktisera sig
in bland äggen och afbida deras mognad, innan de
börja äta dem. De förtära äfven de helt ny kläckta
spindelungarna, innan dessa lämnat äggsäcken. Vid sin
andra hudömsning antaga Mantispalarverna en helt annan
form (fig. 2 B), bli tjocka och masklika med helt
litet och föga afsatt hufvud samt mycket korta ben. De
ha nämligen nu ej längre behof af att förflytta sig,
då de ligga omgifna af det förråd af föda, som de
behöfva för sin utveckling. Efter 5 dagars ättid
är larven fullvuxen och spinner inom äggsäcken sin
kokong, inuti hvilken puppan bildas, fortfarande
omgifven af larvskinnet. Kort före puppans kläckning
beger hon sig ut och kryper omkring en tid, såsom en
del nätvingars puppor pläga. Mantispa erbjuder sålunda
ett af de få kända exemplen på hypermetamorfos (se
Insekter och Metamorfos). En sydamerikansk mantispid,
Symphrasis varia, är känd för att lefva parasitiskt
i getingbon och genomgår sina förvandlingar i någon
af boets larvceller. U. A-z.

Manti’ssa, mat., kallas det egentliga decimalbråket
i en logaritm. Så utgöres t. ex. i log 200, hvilken,
uttryckt under form af decimalbråk, är approximativt
2,30103, mantissan af decimalsiffrorna 30103. Jfr
Logaritmtabeller.

Manto (grek. Mavrco), grek. myt., en dotter af
den tebanske siaren Teiresias och själf begåfvad
med siarförmåga, hvarpå äfven själfva namnet
M. häntyder. Hon var prästinna i den ismeniske
Apol-lons tempel i Tebe. Men efter stadens eröfring
genom epigonerna gjord till fånge, helgades hon
åt den delfiske Apollon, på hvars bud hon sedan
jämte andra fångar fördes öfver till Mindre Asien
for att i närheten af Kolofon grunda den kla-riske
Apollons orakel. Där förmäldes hon med Rhakios
från Kreta och hade med honom sonen Mopsos.
A. M. A.

Ma’ntova [-tåva], italienska namnet på staden och
prov. M a n t u a.

Mantovano [-tåvänå], II ("från Mantua"),
kopparstickare. Se G h i s i.

Mantovano [-tåvänå], Angelo Eugenio M e n t i c e,
pseudonym för E. A. C i c o g n a (se denne).

Mantra, sanskr. (cg. "tankemedel", "tanke"). 1. I
Yedahymnerna själfva hymnerna såsom funna, siade
af diktaren (rsi). - 2. Vedahymnernas eller de
egentliga vedatexternas (samhitä) offerspråk och
-formler i motsättning till brähmanatexterna. -
3. De skriftställen, resp. -formler, som
enligt offertekniken skola åtfölja de särskilda
offerhandlingarna. - 4. På grund af offrets karaktär
att vara en ursprunglig trolldomsakt hvarje
slags trollformel att göra sig gudar och andra
öfvernaturliga väsen underdåniga, att neutralisera
gift, att fördrifva sjukdomar. Atharvaveda består till
stor del af dylika trollformler. - 5. I hinduismen de
särskilda sekternas lösenord, som guru’en meddelar
de nyupptagna medlemmarna och som dessa skola
hemlighålla. - F. ö. brukas mantra i allmänhet om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free